Sommaren - 17

Hjältedåd , klimakterierum och riktig poker mä grogg

Måndagen den 31 juli 2017 

Det finns få saker jag ogillar med att åka runt i den här delen av Europa men av dem , som jag aldrig någonsin kommer lära mig leva med är det faktum att väldigt många från olika nationaliteter väljer att utan prut slå sina barn. 
De gör det helt öppet och utan förekomst av jättekonflikt. Ofta är de gånger vi sagt; nästa gång , då jäklar , då säger vi ifrån.... Det är ju inte alltid helt lätt dock... att lägga sig i.. 

Igår kväll tröttnade maken ur fullständigt på en ointelligent fransos som slog till sin dotter, inte en utan två gånger. Flickan hade just lärt sig gå och det enda hon gjorde var att hon ville gå åt sitt håll. 
Maken flög upp och väste åt uslingen till pappa: det är INTE ok att slå barn. Det är inte tillåtet över huvudtaget! 
Sen var cirkusen ett faktum. Uslingen ville starta bråk , maken bröstade upp sig och jag tänkte att nu jäklar , nu hamnar vi hos polisen igen! 
Maken backade undan med slutorden: vet du,  där jag kommer från, där slåss vi inte! 
Tjejerna grät och jag var skakis efter den hätska stämningen , härligheten hämtade sig dock snabbt ty när farfarn kom för att tala maken tillrätta på sitt modersmål  mopsade hon upp sig och sa: --- -Engelska, italienska eller svenska , annars kan du gå! 
" En sak ska ni ha klart för er tjejer; jag kommer aldrig tillåta att nån slår barn!" 
Jag har alltid varit stolt över maken ,men igår .. alltså, vilken hjälte och vilket civilkurage han visade! 

Jag har kommit i klimakteriet !, det måste vara så. Jag svallar som om stod jag i en blomspruta , mitt humör går inte att kontrollera över huvudtaget och allt som oftast hamnar jag , det fuktiga vädret och hormonhärligheten i nånslags åsktriangel . Det smäller utan inkubationstid över strumpor, handdukar eller gummisnoddar. 

För att bespara  såväl underteckad  som  min familj från mig själv flyr jag ner i tunneln med mina lånade rullskidor. Fyrtionio gånger fram och tillbaka har det blivit , jag har blivit skrattad åt, fotad, jagad av hundar, stoppad och ombedd berätta vad jag har på fötterna och det står helt klart att rullskidor, det är inget de ser i brådrasket här. Som den östrogenviking jag är har jag oförtrutet stakat mig igenom mil efter mil med mora kyrka och Kalle Moraeus framför ögat! Snart så! 

Coman hänger läpp efter att hennes stora skara vänner här nere en efter en åkt hem. Det har blivit många hejdå och efter som hon vet att chanserna att vi kommer tillbaka hit är minimala känns det nog extra jobbigt . 
Om det italienska rättssystemet inte ballar ur spenderar vi hela nästa sommar i vårt fina hus i Ospedaletti istället. Det känns en smula märkligt då vi varit här på Villaggio de senaste nio åren, barnen har växt upp här och i deras mening är det så här vi semestrar. 
Det har varit nio år av glädje, dans, sommarflirter, promenader, mat , dryck och oerhört mycket kärlek. 
Det  kommer bli ett annat bra.. 

Vi har en vecka kvar innan vi vänder hemåt och inför alternativet att hänga med sina föräldrar lite mer nu var hon först helt tyst , rynkade på näsan men sken sedan upp: 
- Ok, men då får du allt lära mig riktig poker, sån där då man har en grogg i  ena handen och man spelar om pengar! 
Salut 



En knäpp fransos, en ljugande italienare och en oerhört hemlig svensk avlyssning

Tisdagen den 25 juli 


Det är något befriande med att bli så där in i helskotta rasande arg  så att det känns i varenda fiber i kroppen. När ilskan kommer farande som en jättevåg från tårna ,  ja då känner man att man lever. 

Under 48 timmar har jag fått möjligheten att jag känner att jag lever ordentligt såväl  på franska, italienska engelska som  på mitt modersmål. 


Häromdagen var jag och maken på cyklarna på väg mot det som kommit att bli mina berg. Den cykelväg som löper från oss och tre mil bort är fin, försedd med ny asfalt och med  ordentlig mittlinje hela vägen. 

Vid Arma Di Taggia, en mil hemifrån ser vi båda två hur en bil håller på att backa ut på cykelvägen en bra bit  framför oss. Vi börjar sakta ner och samtidigt som vi gör så noterar vi ett cykellag från grannbyn som kommer mot motsvarande sida , emot oss således. Vi ropar för att de skall uppmärksamma bilen vilket de också gör. Som den sanne Italienaren han är , vänder sig den första cyklisten om för att skälla på bilisten och sedan går allt mycket fort. I samma stund som han vrider på huvudet kommer han över på vår sida och kollisionen är ett faktum. Maken och han frontalkrockar i 30 km/ timmen var  med cyklarna och efterföljande 6 personer  i deras lag åker också i backen. Jag hann undan med blotta förskräckelsen och kunde bara konstatera att i mitt i högen av cyklar och människor , där låg min kära.. 


Efter att jag på riktigt  jagat efter efter bilisten som såklart var  fransos , sett till att cyklisterna ringt polis och sköljt av både en och två och tre sår kom första vågen av riktig härlig sommarilska då fransosjäkeln hävdade att inget var hans fel. Min skolfranska innehöll inte hälften så många svordomar som jag kom på där och då och samtliga i publiken på balkongerna ovanför fick sig en  ordentlig lektion första klassens okvinnliga beteende. 


Andra vågen kom då den italienska polisen hävdade att lagen var sådan att även om fransosen var på cykelvägen med sin bil, har han ingen förskyllan och olyckan var inte hans fel. Bara att ta om allt igen, fast på italienska vill säga. Okvinnligt var ordet! När sedan cyklisten maken krockade med hävdade - med sitt lag som vittnen - att de varit på sin sida cykelvägen, och att  vår försäkring kommer behöva  bekosta hans cykel, ja då ni, då var kriget ett faktum. 

Frasse Fransos går fri, italienske spagettin  som krockade med  det svenska stålet bara skakar på huvudet och upprepar niente niente kommer med säkerhet komma undan med det han också. Livet lixom, när det är som sämst. 

Med öm och blåslagen axel och krashad cykel tittade han på mig min kära och sa: vilken tur ändå älskling att det var jag och inte du……


Som vanligt när något inträffar  i vår familj blir koman och härligheten oerhört  engagerade och vid gårdagens familjeråd var våra fantastiskt välartade barn helt överens: 

 Deras pappa måste åka till cykelaffären där en i ”krocklaget” jobbar och förmå honom att berätta sanningen . ” vi lär dig hur du spelar in ett samtal i hemlighet med mobilen vettu  ” 


Funderar på om det är i de tillfällena man kan härleda till situationsanpassad värdegrund då både maken och jag tyckte det var en  fantastisk  ide! 


En månad på resan är gjord, två veckor återstår å även om bara gudarna vet hur de kommer se ut kommer  vi fortsätta dansa, simma, äta , spionera, må gött och bara  ta dagen precis som den kommer . 

Salut . 




rakad gås, resår och romantik


Söndagen den 16 juli 


När man är i matens förlovade land så länge som vi är samt att man är god vän med världens bästa kock på stället man bor,  är det lätt att samtliga kläder med  någon form av knapplösning får ge vika till förmån för resårplagg rakt av. När det inte längre går att skylla svällandet på värmen ,  får man lov att skärpa till sig.  På förekommen anledning samt att jag vill spara kaloriintag dagtid till proseccon på kvällen har jag introducerat alla tänkbara salladskombinationer jag bara kan komma på. Det knorrades till att börja med  men nu har till och med härligheten gett sig hän nyttigheterna med "om man dränker´t i vitlökssås blir det ju skitgott."


Sedan några dagar tillbaka har familjen utökats och den består nu av 5 tjejer varav tre och en halv tonåring. Comans kompisar landade häromdagen och de tre har flyttat in i ett tält framför husvagnen. De badar, solar, dansar och  skrattar mest hela tiden , jag tror minsann de har det riktigt bra! 


Jag tänkte  vara riktigt romantisk med dig när vi åker till Lucca sa maken igår då vi satte oss i bilen.

 - jag tänkte vi skulle åka via Monterosso och bada innan konserten. 

Med ömhet i bröstet o kärleksfulla ögon gav vi oss iväg. Vår halvdygnsdejt kunde börja! 

Monterosso tillhör en av cinque Terre byarna och att ta sig dit med bil kan vara lite knixigt. Jag kände tidigt att magen bubblade betänkligt i de slingriga kurvorna och medan utsikten var bedårande satt jag och tänkte : måtte jag inte kräkas! Maken svor och vevade åt medtrafikanter som överhuvudtaget inte var dugliga att köra bil: 

- man skulle bli mycket förmögen om man skulle lära dessa stöller att köra ecodriving vet du älskling! 


” vi behöver inte åka ner om du tycker det är krångligt”! 

-Klart det är krångligt, Allt är krångligt så fort man ska göra nåt i Italien. 

bara jag inte kräks… 

Efter vårt tiominuters romantiska dopp var vi så på väg upp igen… då hade han badat färdigt. 

Dealen var att jag skulle fixa allt runt biljetterna och maken boendet vilket han gjorde med den äran. Han tog tonåringarnas tält , ringde sin kompis i Lucca som har en camping  och saken var Biff. Eftersom jag och mr tält aldrig tidigare träffats så tänkte jag mjuka upp knäna med en liten flaska prosecco  men efter att min kära fått upp vår bostad  for han ut genom hålet gormandes: här är så jävla mycket mygg så vi måste får hasta till stan för det här går inte. 

Kvällen blev magisk och Robbie Williams på scenen fick oss att dansa tillsammans halva natten på ett sätt vi inte gjort på många år… 

Som två nyförälskade satte vi oss  i bilen i morse igen  för att fyllda av energi återvända till de våra. 

-Vet du älskling sa han och såg på mig, det var så jäkla bra igår att jag fick gåshud.. men hur kan jag få det på nybakade ben? Jag har ju lixom rakat bort gåsen! 

Salut !

Vasalopp , kära återseenden och Hassan på Försäkringskassan


Fredagen den 7/7

I dag är det 240 dagar kvar till Vasaloppet, exakt! Eftersom jag tidigare i år vann en startplats till detsamma så har jag efter moget övervägande insett att träningen hädanefter behöver bli något tillspetsad   På förekommen anledning finns rullskidor, pjäxor, hjälmar och stora plåster med i husvagnens packning och idag var det åkpremiär för undertecknad! 36 grader i luften , samtliga i hela stan  i horisontalläge utom två: 
jag och maken. 
Lovikavantarna på och fram med pannbenet Olsson! 10,8 km på en timma och fyrtio minuter , det finns mer att önska där, jag inser det. 
" Det där kommer du greja !" 
Jovisst, det tror jag att jag gör, dock vill jag inte bara greja´t, jag vill grejja´t svinbra! Att just vinna en plats är ju på håret så nära ett straff jag kan komma på  och jag tänker: vad var det för fel på  chokladasken  , det fick ju han som vann för bästa vurpan! 
Nåväl, tesagt gäller och  ni  som känner mig vet att jag på ett sätt är lite som tysk standard, om vi gör nåt så gör vi det ordentligt eller så gör vi det inte alls. 

I mars kommer jag stå där, laddad till tänderna med skitfina grejor som maken försett mig med, jag kommer sikta in mig på Kalle Moraeus i Smågan och då snackar vi inget jäkla rep utan en äkta snorig superintervju! 


Alice blir sakta bättre , och har försiktigt  kommit igång med smygträning och mat igen vilket är oerhört glädjande. Det kommer bli bra! 

Att hantera det administrativa kring sjukvård utomlands är inte speciellt svårt, man behöver bara ha lite tid, mycket tålamod och vara cool inför kommande dyra telefonräkningar. 

Hos försäkringskassan fick jag först 200 olika val att göra, när jag väl gjort dem, ja då ska man TALA in valen. ” säg vad ditt ärende gäller” : 

- sjukdom utomlands. 

”Vi har inte uppfattat något val, här kommer exempel på vad du kan säga: ”

Så där höll det på tills jag äntligen fick träffa på Hassan. Han tog det lugnt och metodiskt och vi kom tillsammans fram vad som hänt, hur, var och varför samtidigt som han knappade in allt han behövde knappa in. 

Jag mailar till dig direkt , är du snäll och ger mig din adress? 

Eftersom linjen var lite knakig och jag var ivrig att det skulle bli rätt valde jag bokstaveringsmetoden för att få till det. 

- Fick du med allt?

 ” Jajamen, postiljoan

-Har du med ett H som i Harald? 

" Jaa, absolut och ett o som i olrika"

-Öh va? 

" O som i olrika"

-Nä men ulrika stavas med u 

"Jaa O "

-Alltså , nä o som i Olle 

"Ja precis! "


Hassan på Försäkringskassan! 

Hjälten för dagen   som utrustad  med världsmästartålamod  såg till att allt bara blev helt rätt och riktigt .


I förrgår lämnade vi Lucca och landade på villagio Dei Fiorri i San Remo  under eftermiddagen. Väl mottagna som vanligt med stora kramar och leenden från våra vänner här. En härlig känsla och vi har saknat dem så! 


Här  faller alltid allt på plats och familjen går in i lugnläget. Vi lever i nånslags  kombination av 

semester-o(ch)-vardag där ingenting är konstigt eller ovant utan bara helt normalt. 


Vi kommer stanna här resten av sommaren då vi  för tillfället är färdiga med runtåkningen. Vem vet , kanske vi börjar kuska runt igen nåndag, men det är inte nu.


 Semestermodet lät inte vänta på sig när vi körde in genom grindarna och jag säger precis  som Alice: nu är det så där  himla gött, för nu går vi in i rutin igen!


Salut 




Blindtarmar, 9000 cyklister å lite hjälp från ovan

Söndagen den 2/6 



Förutom att vi åker hit för det är så det förbenat vackert här, åker vi också hit för att maken återigen ska delta i en monsterstor cykeltävling. Eller ja, det är egentligen ett motionslopp men han har haft horna på i en å en halv vecka så nog är det tävling alltid! 
Det är ett häftigt fenomen , 30 000 personer försöker få de 9000 platser som finns i loppet. Dessa 9000 cyklister från hela världen ska sedan slita med med stort S uppför Gud vet hur många och hur höga berg... å sen ska de ner. .. 
Starten har precis gått men istället för att stå vid sidan av vägen och heja får vi titta på honom på tv'n på avdelning A rum nummer 16 på sjukhuset i Brunico.
Häromdagen fick coman svåra magsmärtor och ni som var med förra året kan kanske komma ihåg att det är nästan på dagen ett år sen sist . Jag var övertygad om att hon hade en fis på tvären och la inte just all tid på henne utan sa åt henne att gå på toa. Två timmar senare var kaoset ett faktum . Alice hade ångestfylld smärta och ambulanspersonalen konstaterade snabbt att hon behövde sjukhusvård. Knappt hade jag satt mig i framsätet förrän sms'et från maken kom: " skäll nu inte på honom om han kör fort"
Fullt blås nerför alpen i regnvåta cerpentinkurvor....Jag bad en bön till högre makter där jag lovade dyrt och heligt att aldrig nånsin mer skälla på maken när jag tycker han kör fort. 
Efter att vi träffat doktor dryg, överhört en förlossning och gråtit en skvätt tillsammans kunde vi konstatera att Alice fått sin blindtarm inflammerad . För en liten sekund drabbades undertecknad av inre kris där hemlängtan till svensk vård blandades med ånger för fisen på tvären och allt annat jag nonchalerat under kvällen ,  måtte hon förlåta mig en dag...
Efter två nätter här ställer jag mig oerhört ödmjuk till det bemötande vi fått, den vänlighet , den tydlighet och den trygghet vi känt . Det går bra att bli sjuk även om man inte är hemma, det borde jag veta men det är ändå skönt att bli påmind.  
Nu ska vår rumskompis å vi heja på Johan , få antibiotika intravenöst och ta ett nytt varv i korridoren . Efter det  ska vi minsann fortsätta semestern men då utan rumskompis . 
Salut! 

En husvagn i hallen, en volvo i garaget och 400 spänn i enkronor

Torsdagen den 29 juni

Sedan sist det begav sig, sedan sist vi åkte söderut har familjen utökats med två. Vi har fått en pojkvän och en blandrashane. Båda gillar vi mycket men båda har fått stanna hemma denna sommar.

Nånstans i norra Tyskland slutade härligheten gråta över Sixten Christina ( blandrasen ) och vad beträffar pojkvännen så hänger coman fortfarande läpp.

Hon hävdar att hennes mobiloperatör har lovat henne guld och gröna skogar med totalfritt supersurf i hela europa. Jag låter henne hållas.

Häromdagen lämnade vi hemmet med på tok för mycket packning i vår nya fina husvagn. Det var ju så att den panikvagn med tillhörande panikbil vi införskaffade förra året blev en smula för liten så vi skaffade en som passade oss bättre. Dock höll det på att gå helt åt skogen endast ett par dagar före avfärd då maken på något sätt, av någon anledning valde att använda det minsta barnet som barlast i framänden på husvagnen. Han ville alltså ha henne där som tyngd. Vad som sedan hände råder det delade meningar om, och åsikterna går isär. Det som grannarna fick se var en sprillans ny husvagn som kom rullande helt av sig själv allt fortare på gatan. Som grädde på den berömda dragkroken satt härligheten och tryckte ner samtidigt som hon ropade: herregud pappa, ska det vara så här? Pappan hade inte tid att svara ty han hade fullt sjå med att iförd träskor i farta försöka veva ner stödbenen

... Revan i asfalten vittnar om en lång och vådlig färd och när stålbenen äntligen fick stopp på fordonet tog sig maken för huvudet och utbrast: herregud, grannkärringen kunde haft sin volvo i garaget och vår husvagn i hallen!

Man vet aldrig vad som väntar när man åker genom Tyskland, det enda man egentligen vet är att man har 100 mil att göra det bästa av. Detta år drog vi nitlotten på riktigt. Timslånga köer och stopp om och om igen där maken vid vissa tillfällen hann somna vid ratten . När vi hade kommit 26 mil på 8 timmar började det krypa efter ryggraden på undertecknad och löftet jag givit mig själv om att vara en snäll mamma varenda dag kände avlägset och väldigt diffust.

Resan har startat och jag konstaterar att bredvid mig sitter världens bästa chaufför som käkar blodtrycksmedicin, rycker hår ur näsan och snarkar för mycket. I baksätet sitter hon som snart skall fylla 18, hon som talar om för oss att vi gör bäst i att bestämma medan vi kan för hon åker minsann med sista gången som omyndig.

Bredvid den snart vuxna sitter hon som skall fylla 13, hon som väljer att ta varenda konflikt och just nu är en enda stor vandrande hormonchock . Det är densamma som häromdagen handlade parfym på färjan för 496 enkronor samtidigt som hon lät meddela kassörskan att hon minsann tänkt att spela för hela skiten men eftersom de bytt ut maskinerna så de inte längre tog gamla mynt fick det lov att bli tax free istället!

I skrivande stund har lugnet lagt sig över Corvara. Dolomiterna har gått å lagt sig och vi har tagit semesterns allra första frammeskål!

Salut

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Ninna | Svar 31.07.2017 20:38

Så skönt att någon har civilkurage och säga ifrån. Heja Johan!
Kommer att bli underbart med ert nya boende. Kramar och ta vara på sista veckan. Kram fr Ninna

Ninna | Svar 07.07.2017 18:18

Tack för en härlig rapport. Fortsätt och ha det riktigt bra. Kramar från Ninna

Sofia | Svar 02.07.2017 08:20

Gud vad härligt du skriver!!! Med två döttrar hemma snarkar vad vi haratt vänta.. 😂😂 känner igen mig i en del redan och de är bara 2 och 4... 😀😀

Ninna | Svar 30.06.2017 19:12

Tack och lov att allt gått väl och att ni är nu är framme i Corvara. Ha en riktigt skön och härlig semester. Här i Torekov har vi blåst och regnat bort idag.

Eivor Sundfeldt | Svar 30.06.2017 09:48

Yes yes yes, äntligen! Jag bara älskar det du skriver. Ha en riktigt skön sommar💖
Många kramar Eivor

Anna 30.06.2017 17:02

Ha det riktigt fint ni mä! Kram

Maria | Svar 30.06.2017 08:15

Hahaha, jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg framför mig hur vagnen rullade iväg nerför gatan😂🙈
Ha det riktigt gött nu😎☀️

Anna 30.06.2017 17:02

Jadu det höll på att gå över styr direkt ...

Agneta | Svar 30.06.2017 07:08

Äntligen. Nu är Anna igång med skrivandet igen..... Jag längtar redan till era nya bravader. Njut, kör försiktigt och ha det kanon.

Anna 30.06.2017 07:30

Hahaha, vad Go du är! Kram till dej

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...
Du gillar den här sidan