Sommaren 2009

I hemmets lugna vrå

3/8 09
Så sitter man då här igen, vid sitt köksbord, i sitt hem som om ingenting har hänt. Maken konstaterade igår när han la armarna om mig att " vi gjorde det igen" . så är det ju faktiskt, vi gjorde det! Med två barn, stor husbil, massa trafik,, massa tunnlar  och andra grejor som verkar helt farliga när man är ute på tur så gjorde vi det faktiskt igen. Allt är inte så lätt och glammigt som det kan låta i bland, men det gör mig så glad att jag kan konstatera att vi gjordet. Nog om det. Helgen spenderade vi bland paket och god mat och härliga tårtor. Makens födelsedag firades med prinsesslängd och massa paket, samma dag gav vi oss i väg på dop/ sommarfest som var mycket lyckat. Lilla Saga fick sitt namn och hon var världsduktig.
Man brukar ju summera det hela när allt är slut liksom och så får nog jag också göra antar jag.
Vad var
Bäst: hm Venedig gav helt klart det största intrycket
Sämst: att den bruna färgen rinner av en på färjan...
Vackrast: Rialtobron i Venedig( om man inte får räkna guden i sanremo)
Fulast: Mannen som tände levande ljus i torra gräset... och gick ifrån dem.
Roligast: kokt ris på röva
Tråkigast: den stora olycka vi såg med små barn i en husbil
Vad skall vi göra annorlunda nästa år? Jo det skall jag tala om, det blir inte kroatien utan det blir Italien för hela slanten, san remo såklart men maken har också lovat att han skall visa mig Rom och det mina vänner blir något att se fram emot när snön viner utanför fönstren i vinter.

Salut slut

Ny sport och gamla vänner

31/7 09
Myrorna har tagit över min kropp och det kryper i hela mig. Irritationen sitter utanpå och jag är så innerligt trött på mina barn, min make, trånga utrymmen, att bajsa i grupp att betala för att duscha och att jag ständigt har sand i hårbotten. Jag har semestrat färdigt, behöver utrymme och tid för mig själv. Längtar till jobbet! Känns som semester att få jobba..... bortskämd? japp, säkert men vet ni det skiter jag i för idag är jag i stånd att döda, elda upp, bita någon eller något annat dödligt.
Här i halland råder styv kuling och då är ju maken extra glad ty han har ägnat sig åt den sport som var aktuell när vi träffades, surfing såklart. Den har liksom sovit en stund men så kom jag på den brillianta iden att han skulle hyra grejor när vi ändå var här. Hur i hela friden tänkte jag då? Jag själv instängd med pestungarna i TVÅ hela dagar och hans leende blir bara större och större. Dessutom har han i dag investerat i en bräda modell stor som man surfar på vågorna med och i handen har man en paddel! Prisa gud, en ny sport i Olssonfamiljen. en gammal god surfvän som också är här passade på att meddela mig tidigare att han trodde jag förlorat min make till en ny sport. Jag frågade hastigt om det gick att tävla i paddelsurfing eller vad det kan heta för himla spännande. Det trodde han inte, bra tänkte jag då  är det bara en liten stund det är kul.
I morgon blir det dop hela dagen och sedan bär det av hemåt på söndag och jag kan villigt erkänna:
JAG LÄNGTAR HEM
Salut

En tysk en dansk och så Olsson

28/7 09
I skrivande stund sitter jag på surfarnas parkering i Varberg, hur hände det? På två dagar var man hemma igen, eller hemma .. men i rätt land.
Vi startade från Österike i går vid lunch, passade på att handla lite innan och tog faktiskt en välbehövlig sovmorgon i lagom temperatur. Barnen såg på film hela vägen så vi körde semesterns längsta pass, 11 timmar och lade bakom oss österike men också nästan hela Tyskland. Vi nattar på en mack med 70 lastbilar runt oss, föga romatiskt men tryggt och säkert... och väsnigt. Herregud, de kör igång sina lastbilar rätt vad det är, varför? ingen aning, troligtvis för att köra upp batterikraften en smula. jag driter i varför men sover gott det gör man inte.
Upp i arla morgonstund och så i väg. 22 mil kvar till färjan mot danmark men först en vätskekontroll i bordershoppen där agnes konstaterar att verkligen ALLA pratar svenska... Torde vara så att svenskar är de törstigaste?
Väl ute vid bilen igen kan vi konstatera att djuren vi "kört på" som hamnat i vår grill drar till sig tyska bin så vi slänger oss in i vår bikupa som formligen omringats av äckliga små kryp.
In på färjan ( på bottenvåningen ) och rutinerade som vi är ( eller pinsamma ) så skickas morsan upp först för att ta bord ty denna färja är bara så kort att man hinner precis äta lunch. Vi gör så i en hast och så slänger vi oss ner på bildäck igen. Ut, 20 mil i danmar och man börjar vädra sverige... Där är den , den magiska bron där vi räknar ner, sträcker ut armarna för att vara först och vips efter nära nog en månad på vägen är vi hemma igen. Märkligt, i går morse vaknade jag i Österike och nu är jag i varberg?! Man hinner inte med. Mina fötter är som isklampar och jag undrar vart mina strumpor ligger... Barnen har tagit på långbyxor för första gången och jag kan konstatera att den lilla pestens jeans är för korta. Oh well. Nu är det dop som gäller på lördag här i Halland och sedan bär det nog hem på riktigt tror vi. Skall bara fira maken först som blir 28 på lördag, eller var det 38?
Kvällen har vi spenderat med gamla surfkompisar som likt oss kommer åter till denna grusparkering fast nu med modernare bilar och 2-3 ungar.. jätteskoj att träffas igen, har bara en fundering: hur kommer det sig att alla får barn som blir helt stora när vi aldrig blir äldre?
Salut ( semestern är inte slut... )

Fiesta och läderhosen

26/7 09
Gårdagskvällen var vår sista i Kroatien och den avslutades mycket ståndsmässigt med stor fiesta på vår camping. Öltält, pommesfrittes och en skönhetstävling där mn skulle kora Mr and mrs Valkanela ( så hette vår camping ) det hela var ett spektkel och man inte kan göra mer än le åt eländet. Vi härdade ut till natten och drog sedan våra trötta blondisar hem till husbilen. Färden startade i morse kl 08 00. Söndag är bästa resdagen så vi valde att starta vår norrgående resa just denna söndag.
Motorvägar genom Kroatien, in igenom hela Slovenien och så passade vi också på att lägga stora delar av Österike bakom oss. I det sistnämnda landet finns ju som bekant en del berg med tillhörande tunnlar. Undertecknad har kommit på ett nytt sätt att överleva: jag blundar kryper i hop och håller för öronen! Hysteriskt kan tyckas, ja faktiskt men det får jag stå för men sug på denna wyrsenpass, Katsbergpass och den jäkligaste tauern tunneln. De är i runda slängar en mil styck, man möter bilar, det är helt dimmigt runt om en och man vet att 2000 meter berg ligger i huvudet.... Maken är så duktig och jag bråkar ingenting på honom under denna färd.
Han vill dock stanna till i Österike så här är vi nu i en stad som heter Golling strax söder om Salzburg. En fantastisk liten by med riktiga människor som faktiskt går omkring i läderhosen! Helt underbart. Tjejerna är klädda i vackra klänningar och jag är tvungen att fråga servitrisen om man gå klädd så jämt. Det visar sig att de ofta gör så! Häftigt tycker jag, maken vill köpa läderhosen i morgon men så fränt är det kanske inte. Tänk er herr Olsson på sin moppe med cigarren i mungipan och med läderhosen på benen... nog med underlag för att bli arresterad!
Väl hemma från restaurangen har maken fått för sig att tömma ut allt vårt vatten ty det är inte bra att dricka det som vi har i tanken, för att se hur mycket som är kvar öppnar man en lucka mitt i golvet inne i husbilen, en livsfarlig sådan! jag tjatar och tjatar på barnen att de skall se sig för och då kan man ju ge sig fan på att morsan herself sätter foten rakt i hålet och nästan blir lam! Måste vila.

I morgon går färden vidare genom Tysklang, 120 mil kvar till Svenska gränsen det är ju en baggis!
Temperaturen faller och i skrivande stund visar termometern 16 grader, 20 grader mindre än i går vid samma tid, måste ta fram fleeceoverallen.
Salut

När man trodde man sett allt

24/7 09
Värmen är intensiv och detta visste vi redan igår vilket gjorde så vi
bokade in oss på en heldag på havet. Fish picknick hette det och det lovades lunch, vinprovning, bad och massa kul. Klockan ringer tidigt och packningen är gedigen, att pack är ett helt företag i värmen, termometern visar 36 grader redan 08 00 på morgonen.... phu. Maken är skitsur ungarna gnäller och jag försöker likt en hurtig reseledare få fart på gänget, går inge bra alls. Gångvägen till hamnen tar 20 minuter och jag vill lova att det är en kamp att klara det över huvudtaget. Humöret åker upp en smula när vi ser våra medturister stå och vänta! Äntligen. Båten kommer och vi hoppar på, biljetten kollas och så sätter vi fart. Mannen som kommer fram till oss efter en stund pratar finfin engelska så jag förstår väl innebörden i det hn säger; vi har satt oss på fel båt! Ja vad annat är att vänta sig. Han meddelar oss att vi skall byt båt om en timma drygt. För första gången drar herr Olsson på munnen så det var väl värt en felåkning...
Det gungar på bra efter nattens storm och jag kommer på mig själv att jag inte har en aning om hurivida vår barn är sjösjuka... jaja, den som lever får se. Vi ser pirater, grottor och livs levande delfiner som hoppar utanför båten. prinsessan är salig och tur är väl det för runt hörnet väntar en för henne chockartad upplevelse. 1. nakenbad, 2 nudistcamping (!) och mina vänner grand final: en badplats för swingers... för alla er som inte vet vad det är kan jag meddela att där byter man grejor med varandra... eller så. ungefär samtidigt på motsvarande sida om båten dyker en ribbått upp full med spritt språngande nakna män, i massor! Jösses, mycket skall man se.

Vi får lunch som inte är så god, vin som smakar bäver och sallad dränkt i vinäger. Jag är så full i fniss efter vår felåkning att jag bara skrattar åt eländet. makens humör är nu på topp helt plötsligt och det är ju kul för alla.
Vi badar turistar och myser i fulla drag, jag tror att havet var det rätt stället att vara på denna varma dag. Väl hemm igen hoppar vi i havet och njuter av svalkan av det salta vattnet.
Under kvällen frågar den lilla pesten vart barnen kommer ut i från... jag förklarar bäst jag kan och då säger hon: men killar då , hur kommer de ut, de har ju inget hål att åka ut igenom. Ja vad svarar man på detta.

Maken har också passat på att berätta vad som igentligen hände när han duschade sista gången i Italien, en hemlighet han hittills bevarat. Duscharna sitter liksom på rad i en seriekopplad variant och maken stod längst in när helt plötsligt hela röret lossnade och vattet forsade ut. Ungefär samtidigt kunde han höra 5 karlar illvrålandes ty deras varmvatten gick liksom av i makens dusch. Jaja, vi kom ju därifrån helskinnade och maken han gjorde som vanligt; gick lugnt och fint därifrån.
Salut

allt sitter i betraktarens öga

23/7 09
Det händer något med kroppen när temperaturen stiger över 35 grader. Vaderna blir stumma, armarna bara hänger och hjärnan, den skall vi inte ens tala om. Att göra den enklaste uträkning ter sig i det närmaste omöjligt. 1 euro= 7 kuna, vad blir det i svenska pengar? Helt soprent! Vi har nu levt i denna värme sedan vi kom till Proec Kroatien och nu börjar det ta styggt på kroppen. Den har gått på lågvarv under dagtid, barnen dricker och kissar på klockan. Kan verka löjligt att hålla på så men det är en livsnödvändighet just nu.
Mot bakgrund av att vi vet hur vädret varit hemma i sommar känns det förmätet av mig att klaga så jag nöjer mig med ett konstaterande: det är fett hett.

Vi kom hit i tisdags efter 25 mil drygt på vägen. Ingen bit alls igentligen och vi borde veta bättre än att säga till barnen att vi inte skall åka alls långt, ty 25 mil kan ta en hel dag och så gjorde det denna gång. Direkt efter Italienska gränsen körde vi in i Sloveninen... hör bara, slovenien...har bara hört om det på tv typ. Jag tror det är första gången vi bara åkt in i olika länder utan att veta nått! EU? valuta? naturen?
 tja, den som lever får se tänkte vi.
Slovenien tog snabbt slut och gränsen mot Kroatien stoppade upp trafiken rejält. Polis nr 1 var farbror tull medan polis nr 2 var farbror pass, lite av kling och klang kan man säga. Polis nr 1 lät oss passera medan klang körde upp näven i luften och sa något på sitt rysslika språk. Snabbt fixade jag fram passen men han ville inte se dem, däremot ville han att maken skulle sätta på sig en tröja!! Jag skrattade gott må ni tro.
Upp upp upp och ner ner ner och så var vi framme. Camping 1, 2 och 3 var full men vid 4 e fick vi jack pott. Gissa om jag nästan tappade hakan när vi rullade in. Campingen är försedd med 3 matbutiker, 3 restauranger, 4 fik , 5 barer och en jättelik strand som vetter ut mot kristallklart vatten. Nu är ju frågan om man gillar dessa stora ställen med folk överallt som andas turism all over! Tja, det sitter nog i betraktarens öga: barnen är övernöjda med vattenpark, lekparker till förbannelse, restauranger och glass överallt. Maken är supelycklig över alla bara bröst som ligger och solar överallt. ( mina behag får stanna inne sedan lilla pesten kommenterat dem som krinkliga.... ) Jag då, ja jag gillar nog det lilla mysiga bättre men det är jättefint, rent och snyggt så vem är jag att klaga?!

I bilen råder nu en viss spänning och det kommer sig av att jag nu efter tre veckor på rull tröttnat ur på att de korta människorna i vårt hushåll närmast kan beskrivas som en regering. Vill de bada så gör vi det, vill de gå hem så gör vi det, vill de äta gör vi det BLÄÄÄÄÄÄ jag vill ha mitt liv tillbaka. När man lever i husbil vill det till att man samsas och låter alla bestämma men sedan några dagar tillbaka fungerar det dåligt. Det resulterade i att idag är det min dag, tänk att man förärats med en hel dag!, jag har legat på rygg i solen och inte hört barnen när de ropat om saft vatten glass och gud vet allt. Jag har badat så länge jag velat, ätit vad och när jag velat och faktiskt också gått på toa helt i fred. En lyx helt enkelt.
Klockan är 17 30 och det är dax att väcka lillan som tagit en lur, dax också för pass två vid havet. Vi dassar väl där till 19 tiden och sedan tror jag nog att jag bestämmer att vi skall äta middag på en av resturangerna som finns ty fram till 24 00 är det jag som är minister i bilen!
Salut

Oh sole mio...

20/7 09
Så var det dax för oss att lämna San Remo, igår morse började vår färd mot Kroatien med första stopp, Venedig. Men först av allt måste man ju ut från själva campingplatsen. Med hjälp av en Holländare, en dansk och en fru kunde maken baxa ut lilla bettan från plats 723. Han gjorde ett besök i ett tält med framhjulen dock men han som sov där gjorde inget väsen av sig så antingen sov han hårt eller så tog maken dö på han. Ut kom vi, tömde alla tänkbara tömningsbara kärl gjorde vi och innan vi gav oss ut på motorvägen sa vi hej då till våra svenska vänner.
Vägen som går mellan san remo och genova är underbart vacker men ack så mycket tunnlar , höga berg och allt annat som är skräckigt för undertecknad.
efter 59 mil når vi så Venedig och får en camping direkt utanför staden.
Vi tvättar, dricker vin och laddar för turistdag i venedig.
ett härligt samtal med en älskad vän i sverige och jag känner mig fulländad!
Klockan ringer tidigt och packade med vatten, saft, kakor, div mutor och mina vänner Kylklampar! ( det ger extra vuxenpoäng det ) går vi mot buss nr 5. Vi trycker oss på den redan överfulla bussen och kommer ungefär 500 meter när det tar tvärnit! Bussen har gått sönder och mitt i en rondell får alla gå ut! Där står vi , mitt i värsta trafiken med en rykande buss vid sidan av oss. Mitt trafiksäkerhetshjärta skär och jag inser att vi är rätt långt hemifrån. Ny buss kommer, nya tag, upp igen och i väg.
Det är vackert, oh så vackert och jag tänker: det här borde alla få möjligheten att se! Man tror inte det är sant, precis som på film, helt surealistiskt med alla båtar, gondoler, människor och märkliga hus. Vi käkar lunch precis vid Rialtobron och där blir det för mycket för undertecknad. Mitt i vinet börjar tårarna trilla och jag kan verkligen inte sluta. Varför är du ledsen mamma, den lilla pestens ögon är mycket frågande. Jag hör mig själv hulka fram om vilket lyckligt liv vi har, tänk om alla fick uppleva liknande som jag, kärlek äventyr och livet när det är som bäst. Då börjar prinsessan gråta. Där sitter vi, två nordbor och grinar i venedig.... jösses.
Efter mycket gåing var det så dax, skulle det bli gondol eller ej? DET BLEV DET!! Vi fick röda- rätt porriga- säten där jag och maken sjönk ner medan barnen satt på pinnstolar längre fram. Romantiskt så det förslår! Tyvärr visade sig vår guide/ gondoliär vara praktikant i båtbranchen och berättade inte mycket under vår färd, synd för det är alltid kul med lite information och så. Han visade dock vart casanova hade bott och precis utanför fönstret till det huset gav min man mig en härlig kyss!
Sista dagen i Italien och jag kommer minnas den så länge jag lever!
Salut

Som om semestern startade om

18/7 09
Lördagskväll och bilen är helt färdigpackad, det drar gott i skinnet efter maratonsolning i dag sista dagen. Jag är redo nu! Lets hit the road again. Maken sa i dag att han också kände sig färdig med San remo nu så det här blir nog bra. Målet för resterande resa är som jag nämnt tidigare Kroatien men i dag kom maken med en brasklapp.
Vid lunchen säger han: vet ni småtjejer, nu har ni badat i pool vi har lekt och varit rätt fokuserade på jätteskoj saker för er så nu är det mammas och min tur!
Jag vill visa mamma Venedig och vet ni tjejer, det är jätteromantiskt där. Undertecknad får något religiöst i blicken   och det går urlätt att föreställa hur det skulle se ut med maken och mig längst bak i en gondol!!!
Jag utbrister: jaaaa och vet ni, där finns inga vägar, man får bara åka båt!!
Ah men det skall vi inte göra för det kostar 1500 spänn för en kvart, ni kan ta kort på båtarna!
Makens ord satte liksom lite shvung på romantiken om ni frågar mig.

Nåväl, vi kör tidigt i morgonbitti och om allt går som det skall kör vi de 58 milen till Venetzia och landar där lagomt till kvällen. En camping hoppas vi få tag på och så blir vi nog där ett par dagar. Jag har ett pirr av förväntan i magen, tänk att vi inte åker norrut, inte hemåt, inte mot kylan utan faktiskt ännu längre söderut.... och en sak till; vi har mer kvar av semestern än vad vi avverkat och det känns helt galet och härligt och underbart.
Våra vänner lämnar också san remo i morgon och beger sig till Tyskland, tack för en härlig vecka, vi ses hemma igen!

Jo just det , stormen! Den Italienska vädertjänsten hade rätt, det blev storm! Hela bilen gungade, knakade och hade sig .Träden ovanför skrapade taket och jag var helt säker på att nu jäklar går  hela bilen av. Tidigt på morgonkvisten bara dog det. Det blev helt stilla och vart vinden tog vägen har jag ingen aning om men tyst blev det. I morse fick vi hämta skor, bollar och badringar lite här och var men det var ju inget som kom till skada och det känns ju alltid bra. Kom på en sak till; herregud vi har inte besökt doktorn i Italien i år! Kanske får vi istället lära oss vad akuten, njurar, röntgen och penicillin heter på Kroatiska eller vad de nu pratar längre öster ut.
Salut som rimmar på längre öster ut )

Välkommen till vår webbsida

17/7 09
De varnar för storm! enligt personalen på campingen kommer natten att innehålla mycket starka vindar, vi har därför blivit ombedda att ta in alla lösa saker, förtält och markiser. Vi har såklart gjort så, en repris av naken man med markis vill ingen se.

Idag har hela San Remo vilat ty det har varit 38 grader i skuggan, vad gör Olssons då månne? jo, går på stor marknad i Ventimiglia... i morse packade vi in oss på stadsbussen och åkte 45 minuter mot klassisk marknadsshopping. Maken agerade guide och motade vänligt men bestämt bort mig när jag hade åsikter om vart vi skulle gå av. " kan jag få fixa det här nu?" kunde man höra från svenskbänken längst bak. Ok, i rest my case. Pling; kom nu alla 8 svenskar, nu går vi av. Skocken lämnar bussen och frun i den andra familjen uttrycker: konstigt om det är så stor marknad, vart är då alla folk? Ja det kan jag tala om sa jag: de är i nästa stad!! Maken, åh förlåt guiden hade fixat av oss 8 km från stadsgränsen... på nästa buss och så i väg. Varmt varmt varmt, dricka, skugga , kakor , saft och så jättemånga påsar, ungefär så blev det innan vi skyndade hem för svalkande timmar i poolen.

Kvällen har vi spenderat på restaurangen med babydance och årets enda pizza, jo det är faktiskt så, skall jag äta en om året skall den vara just på den här restaurangen. Man hamnar i himmlen.
efter badet igår tog vi med oss ungarna och gick på bar inne i San-Remo. De vuxna drack söta drinkar och barnen hackade is... ja, intressena är olika.

I morgon blir det tur in till stan igen för att handla allt som skall med hem till sverige, har insett att det är sista dagen här i morgon, herregud hur kan 11 dagar gå så fort... Vi har haft så mycket kul här i år igen, men vänta nu, det låter som jag redan säger hej då, jösses jag har ju en hel dag kvar att njuta! Det ämnar jag göra massor.

Jäklar i min låda, nu stormar det på friskt, hela bilen skakar... undrar om man kommer sova alls i kväll??
Salut

Post till Olssons

16/7 09
i dag har vi varit ute på tur i två veckor, insåg i dag att jag har bara 4 dagar kvar i Italien... känner att det är helt ok, istället för resångest har jag en förväntan om Kroatien som nästa anhalt blir. Kul att se något nytt och att inte vända norrut som vi brukar efter paradiset här.

Varmaste dagen hittills här i dag, 35 grader och förmiddagen spenderar vi på stranden. Det går inte att sätta ner fötterna utan skor, känns som marken kokar.
För några dagar sedan blev vi lovade en ny transformator ( den som fixar våran el ni vet ) , de sa att det skulle ta 4 arbetsdagar att skicka den och döm om vår förvåning när den dök upp på campingen igår... jösses va bra! Döm om MIN förvåning när maken i ett kvickt handgrepp fixade hela biffen så nu har vi ström igen!! Heja heja oss.

På vår camping gör de reklam för minibussturer av olika slag, 9 platser i bussen som tar en till sevärda ställen. Igår packade vi in våra två familjer i en sådan buss med guide och allt och så bar det av mot Monaco. Temat är Monaco by night och mina vänner vilken tur vi fick uppleva. Upp högt i bergen, ner långt ner i dalarna på cerpentinvägar. Vår guide var mycket kunnig och berättade massor om kulturen, omgivningarna och folket vi inte riktigt känner.
Monaco var helt fantastiskt i mörkret, att se när alla ljusen tändes gjorde en nästan lite religiös faktiskt. Vi såg alla stor båtar, det berömda casinot och såklart det stället som de välbärgade människorna landar i sitt lilla land, helikopterplattan!! Väntar där gör en limosin som sedan kör dem till deras båtar.... jobbigt liv? tja inte så värst!
Vi tog ett glas vin i hamnen som avslutning och godare vin, det har jag aldrig druckit.
Just nu rinner jag bort här framför datorn, det är siesta så allt är lugnt och skönt. Den lilla pesten är ivrig för att gå till vattnet igen ty hon håller på att lära sig simma. I dag var hon på väldigt djupt vatten och där var det minsann så djupt att ingen bottnar " inte ens mormor".

Måste gå till poolen
Salut mina vänner

Välkommen till vår webbsida

Första varningen utfärdad

13/7 09
Det är siestatid, maken sover i sin utesäng och barnen skall vila men de slåss i stället, jag håller på att tappa greppet....
Förmiddagen har varit en av de tyngre dagarna i mannaminne och allt är självförvållat. Vännerna dök upp igår och det blev kalas precis som på gammalt Olssonmanér minsann. Skumpa, middag , dans och sedan vin i mängder vid vår husbil. Kvällen blev sen, väldigt sen så när ljuset tittade in i morse var jag säker på att jag hamnat i himmelriket. Ni vet när man är så där bakis att man har svällt ut i hela kroppen, varenda led gör ont och ögonen vill inte vara med i hastiga sidorörelser. Ungefär så är det. Att ligga i poolen var omöjligt, jag minns inte hur man simmar och trotts att jag ser ut som en svällande ballong hade jag ingen flytkraft alls. Bara att gilla läget och låta den här dagen försvinna bort.

Lunchen idag bestod av pasta, sallad och färsk tonfisk. Till efterrätt fick vi en specialleverans från ledningen på campingen: regelverket om tystnad efter 23 00 var highlightat med gult och vi kunde konstatera att första varningen för Olssons är utfärdad....
Men en kul kväll, det var det!
Salut

svenska gudar och hybris

12/7 09
Förutom oss finns det några ytterligare svenskar här på campingen, bland annat två grabbar som åker runt med sina föräldrar. Den äldsta av dem är en sådan där som syns direkt, en sådan man vill liksom hålla in magen för när han går förbi. Barn är ju den perfekta isbrytaren och våra flickor tar kontakt med denna vackra 18 åriga man ( jo då är man man ) och han börjar leka med dem.... mamma vill också  vara med, pappa är ju i bergen!
Den lilla pesten frågar om han har barn vilket han svarar nekande på, hon fortsätter: du kanske är ett barn själv?
( bra lillan, fortsätt, ta reda på hur gammal han är...)
Han berättar att han inte är barn längre ( hm, precis som jag hop.. sorry trodde )
Jag noterar att vår stora prinsessa rodnar lätt när han skall visa sin bakåtvolt ner från kanten vid polen, hon faller pladask ( inte i vattnet alltså utan för denna nordiska gud) Jag kommer på min själv rätta till bikinin hela tiden, jag inser också att jag sitter liksom bakåtlutad med magen insugen och armarna placerade så att tuttarna liksom inte faller ut på sidan sådär... ( skärp dig för satan du är snart 40 med hängbröst och två ohängda ungar...) blä vad livet är orättvist! Jag vill vara 17 igen.

Vi badar, solar och hoppar och dyker och livet är rätt så soft just nu, skönt. Under kvällen är det strandparty med discodans och mor o stor dotter tar våra steg i sanden, väldigt trevligt ( speciellt när vi har publik bestående av.... ja ni vet)
I dag kommer våra svenska goda vänner hit, de skall bo i en stuga på samma camping. Kan tänka mig att en och annan skumpaflaska åker upp i kväll.

Precis som vanligt efter drygt en vecka har nu jag inträtt hybris nr 1 där jag har ett enormt behov av att vara i fred en stund. Barnen beter sig som om de aldrig får uppmärksamhet hemma och det jag hör hela tiden är: mamma titta här, mamma kolla på mig, mamma, vad sa han, mamma vad skall vi äta, mamma vad ...... BAJSAT FÄRDIG!!!! Jag påkallade detta för maken och sa att jag måste få en stund för mig själv då han ser på mig med sina vackra ögon och svarar ömt: men älskling, gå och handla då , det kan du ju göra själv!
AHRGGGGGH handla! Bah. Jag vill sitta i en solstol med guden och en drink som sällskap.

Salut

Ris som ris

10/7 09

Utflyktsdag med mål San Remo centrum. det är inte fullt så varmt på morgonkvisten så det passar bra. Vi tar bussen och det känns som vi är helrutinerade bara för att vi varit här förut...Man känner sig trygg, vet var man skall gå av, vet hur man stämplar sina biljetter för att undgå böter, go känsla.
Vi går runt i gamla stan och bara myser, den lilla pesten gnäller som en spik hela tiden, det är för varmt , det är för jobbigt, det är fan fel på allt. Till slut lackar jag ur och säger till henne: om du fortsätter nu blir det inget bad! ( det är det bästa hotet just nu ) Ungen tittar upp på mig med sina vackra ögon och svarar:
vet du mamma, förr i tiden när barnen inte gjorde som de vuxna sa, då fick de kokt ris över hela röva!
Gissa om våra skratt ekade i hela stan!
Jag försöker: du menar att de fick ris på rumpan, liksom smisk?
Ja, det var ju det jag sa!

Vi shoppar kläder, glasögon och besöker den största saluhall jag någonsin sett. Pesto, färsk parmesan och underbar skinka åker med hem.
efter shoppingen bestämmer undertecknad att jag är värd riktig glass och vi drar oss ner mot strandpromenaden. Där hittar vi en helt fantastisk bar , en liten men helt galen bar som vi älskar från första stund. Vi beställer en banana boat och en jordgubbs variant. Kyparen kommer med det och säger: thats very much ice cream! Japp, just the way we like it!
Vi går hela vägen hem och då har värmen kommit ordentligt, vi kämpar, sliter och drar i våra barn som nästan dööööör hela vägen.
Väl hemma slänger vi oss i poolen, Alice har lärt sig göra framåtvolt från kanten och agnes hon hoppar i med puffar och allt. Maken har redan slagit rekord i sitt berg och tror att jag är jätteintresserad av vilka tider och vilken puls han haft..... nåväl, jag låter honom hållas.
Under kvällen har barnen lekt med den lilla Italienska flickan som bor bredvid, hon heter Georgia och är underbart söt. Pappan är en proffessionell motorcykelåkare ( heter det så?) typ tävlar för Ducati på värsta banan och så... åh, jag är inte jätteimpad men det är maken såklart.
De har gästvänligt bjudit av Georgias morfars hemgjorda vin och det smakade verkligen räv på riktigt. Bra att vi fått en hel flaska...... Jag får smita upp till baren och köpa en för kvällen för det där rävgiftet tänker inte jag dricka!
Men det mina vänner är ju ett äkta I-landsproblem!
Salut

Örnen har landat

9/7 09
Jaha, så var det dax igen, Herr Olsson har visat vem han är för hela världen.
Vi gav oss av 0600 från vår camping vid comosjön, det säkra före det osäkra. Har i efterhand fått reda på att detta var den värsta väg han någon sin kört... det vill inte säga lite det. Tur att jag inte visste det innan...
Vi möter inte en, inte två utan tre turistbussar på den lilla gränd vi skall ut igenom, är det inte fan att de också tänkt samma tanke som vi, eller också kanske har tidtabell att gå på vem vet. Klockan 08 00 är vi i Varese, en liten stad som också bara har trånga gator. Vi hittar verkstaden efter lite vändningar, kommentarsutbyte om mitt sätt att läsa karta och diverse andra saker. Väl framme parkerar vi på en jättestor p plats och vi lämnar barnen i bilen för att gå och kika vart ingången är. Jag ser omedelbart skylten med öppentiderna, vilket talar om mycket tydligt att det är stängt och öppnar 09 00. Bakom denna skylt finns en annan skylt som är röd med stora vita bokstäver:   NO ENTRADA står det att läsa. Jag tror den lilla pesten hade fattat budskapet, men icke maken, nähä då , han kliver över staketet och vad händer? inbrottslarmet går igång såklart.
Något generad vänder herr Olsson om och kliver ut samma väg som han kom med orden: oj då.... VADDÅ OJ DÅ SA JAG, ÄR DU INTE KLOK!! Längtar du efter den Italienska polisen eller?! Sakta för att inte verka misstänkta går vi tillbaka till bilen där våra blonda prinsessor ropar ut igenom dörren: VAR DET NI?!  eh, jo mamma och pappa ville bara kolla lite...
Väl inne på verkstaden konstaterar man att generatorn gått sönder så det finns inget att göra. Vi bestämmer oss för att vi får klara oss på de solceller vi har och det har funkat bra faktiskt.

Vi kör ungefär 4 timmar på helt galna Italienska motorvägar, såväl maken som jag är övertygade: Italienarna kör sämst i HELA europa! Fram på eftermiddagen tar vi oss fram till vad som enligt den lilla pesten är det riktiga Italien, San Remo och vår camping! Äntligen. Vi får komma in och Bettan gör bara en smula uppståndelse när vi skall baxa in henne på vår lilla gård.
Så nu är vi alltså här igen, tänk att vi kom tillbaks! Medelhavet ligger helt öppet utanför fönstren, barnen går på baby dance ( oh sorry, inte vår stora princessa för hon är premenstruell och sur ) och badar i poolen hela dagarna. Livet är här och nu, och nu jäklar gäller det att hålla fast i varenda minut.
ps polisen kom aldrig, vi möttes av ägaren och såg ut som de blonda turister vi är och sorryade oss ur situationen ds
Salut

en naken svensk i stormens öga

6/7 09
Om vi hade velat haft en problemfri semester hade vi tagit på oss Bamsekepsarna men då vi väljer annat får man liksom ta det när problem dyker upp. Igår insåg vi att bilen inte får någon ström alls. Det betyder att våra batterier inte laddas som de skall, allt funkar men man får vara lite sparsam. Maken la på solceller innan vi for och det var väl en jäkla tur. efter 10 samtal till våra försäljare, som kan vårt nummer utantill nu, har vi i morgon fått en tid på en Knaus verkstad några mil bort. Det som fick dem att agera var när undertecknad tog fram min allra myndighetsmässiga röst som till och med får maken att rysa. I morgon alltså, detta innebär följande: I morgon  bitti kl 0600 lämnar vi den staden vi varit i de sista nätterna. Anledningen till den tidig avgången är den smala vägen vi måste ut igenom för att komma upp på motorvägen, maken vill vara säker på att vi inte möter turistbussar och lastbilar och jag håller med.

Gårdagen handlade om bad, sol och mys vid sjön. Det verkar som vi vant oss en smula vid att hantera problem för vi ojar oss inte fullt så mycket längre.... det man inte kan påverka....
Efter badet tog jag och tjejerna en kvällstur till fots och råkade hamna mitt i ett vackert bröllop och den lilla konstaterar: synd att inte vi kan gå på bröllop!
- varför kan vi inte det menar du?
- nä det går ju inte vi har ju inga killar!!
- men vi har ju pappa!
- mäh, han är ju kär i dig!
så rätt så rätt. Kvällen avslutas med italiensk buffe ala moi och vi dricker mängder av gott vin.
05.45 brakar hela helvetet lös. Vi befinner oss mitt i mellan bergen och just berg har en förmåga att göra oväder till monster. Vi vaknar av ett hällregn sällan skådat och blixtarna är överallt och lyser upp himlen på alla ställen samtidigt. Maken inser snabbt att markisen är ute och springer ut för att ta in den, han glömmer dock något, byxor. Mitt i den italienska landsbygden kan man så se en naken svensk man som står och håller en markis på 7 meter rakt upp i luften. Det var en syn för gudarna. Jag får snabbt på mig kläder för att gå ut och assistera, vad skådar mitt norra öga: där bredvid står tyskarna i kalsonger och håller sin markis!
Jag håller på att blåsa bort och på 7 röda sekunder är jag helt genomvåt, det stormar, åskar och häller ner vatten och vi skriker åt varandra för att över huvudtaget höra något alls.
Efter en liten stund är vi så inne igen och kan börja torka på golvet ty den lilla takluckan hade varit öppen en smula.... phu
Kl 06 30 ligger vi alla 4 i sängen därbak, barnen blev vettskrämda och sökte skydd hos alfamodern. Vi tittar på blixtarna och det hela blir en ganska trevlig stund, något barnen kommer minnas länge!!
Jag kommer också minnas något väldigt länge;: min man helt näck mitt i stormens öga!
Salut

Tunnelnoja och champagne del 2

5/7 09

Jo, vart var vi nu? I bergen på väg ner var vi visst. Motorn ligger på högvarv för att vi inte skall få brand i bromsarna, maken är helbäst! I långa zerpentinvägar tar vi oss långsamt nerför bergen och mitt i min värsta ångest utbrister den lilla pesten: åh herregud vad jag har varit duktig och inte klagat alls, för det här är mycket långare än säffle! Hon har så rätt.
Vi kommer ner såklart och vi börjar båda vädra Bella Italia, tanken var ju att stanna en natt i svassaland men som vanligt är vi ivriga att komma till vårt vackra Italien. 3 mil kvar till gränsen och vi bestämmer att vi kör.
Italienska gränsen: tvärnit! Farbror polizia kliver med bestämda steg ut i vägen och stoppar oss... pulsen upp i högläge, maken sitter som en käpp och jag ler mitt allra vackraste leende. Han säger något på italienska och maken visar papper på att vi betalat som vi skall på vägarna. NONO Passaport!! Åh, jag snubblar bak i bilen och letar fram alla våra pass, detta har aldrig hänt under våra resor och idag har vi råkat ut för svassalandpolis OCH polizia local i Italien. han synar våra pass och oss, gissa om vi ler och ser ut som de blonda oskyldiga människor vi är. Ok, you can go!
PHU! Pulsen ner och vi inser att vi är faktiskt där nu.
GPS en är inställd på lago di como, eller comosjön som jag länge velat åka till. Då händer nåt, två svängar och vi är inne på små skitvägar som inte alls går att vända eller ens stanna på. Storgrälet bryter ut som alltid när vi blir två stressade vuxna som skall hantera en jobbig situation. Det är bilar överallt och alla bara tutar på oss. Efter en stund lugnar vi oss och tar oss i väg igen mot Como. Den vägen är om möjligt ännu smalare och vid flera tillfällen skall vi inte ens kunna köra bettan över huvudtaget. Det rinner svett på både mig och make och jag väntar på ljudet av plåtskador. Som av ett under tar vi oss fram till en camping som dessutom är billig och har plats, ibland är det en mening med allt.
Kvällen spenderar vi på restaurang och käkar äkta pizza varpå den lilla viskar till sin pappa: vet du pappa, den här pizzan den kommer ända från Italien, och pommesfrittesen alice äter, de kommer från Branäs!
Vi avslutar kvällen med skumpa och åskväder och fullständigt hällregn. Det är mysigt och se ut över bergen med alla blixtar och veta att ett långt jobbigt år ligger bakom oss och nu, nu är vi här!!
Salut

tunnelnoja och champange

5/7 09
Vet ni hur det låter när långtradare släpper sitt bromstryck? Det vet jag!! Fram till 01.30 var det ett jävla pys från alla håll och kanter på vår lilla plätt i livet. När vi vaknade 09 00 inser jag att jag måste sovit i alla fall någon minut. Frukost, fastspända och så i väg med schweiz som mål för dagen. vI har åkt där förut och då gick det inge vidare så klumpen i min mage gör sig påmind hela tiden. Jag vet vad som väntar, tunnlar, berg, dalar och ett jäkla race. Barnen ser på film ( tack carina!!) så de är väldigt harmoniska och nästan comalika faktiskt, men det bjuder vi på. Det är bra för då ser de inte när jag blundar och gråter en skväll när vi väl når alperna. Vid gränsen får maken gå i väg med farbror polisen och jag blir ensam kvar med barn och husbil och allt ansvar. Jösses i min låda, tur att man inte är en hystrisk person... eller så.
Upp upp upp ner ner ner, tunnlar tunnlar tunnlar... Jag överlever genom att messa med min kära ( tack cissi!!) Och det går faktiskt rätt bra. På 1600 meters höjd stannar vi och käkar glass och tar 7 cigg och då känns det bättre. Det är ju så vackert med snön på topparna. Barnen leker och är jättenöjda med livet och det gör ju det hela mycket lättare. efter pausen är det nerför och mina vänner då snackar vi nerför!! 8% lutning i flera mil. Jag blundar och maken motorbromsar och lägger varvet på 4000 ungefär för att undvika brand i bromsarna...Jösses, vet ni nu åskar det som bara denn. jag får fortsätta i morgon. Sov gott!!

Piratskola och authobahn

4/7 09
Arla morgonstund och klockan ringer 06 00 , kontrolljag vill ju vara i tid till färjans avgång för guds skull. Barnen ser ut som blonda troll och maken muttrar att allt är hysteriskt, precis som vanligt med andra ord. När vi väl står där med våra medturister frågar jag maken: du, visst har väl vi aldrig behövt upp på andra däck va? Nä, det var bara från varberg då stödbenen gick sönder. Jag kommer väl ihåg detta...
Mannen i väst vinkar fram oss äntligen och pekar uppåt. Ha nu i minnet att vi tuffar med 9 meter och 5 ton! Upp bär det och väl uppe står västman nr 2 som pekar uppåt. Då utbrister maken; du är fan inte klok. Upp bär det på liksom andra däck och vi står verkligen i friska luften tillsammans med massa pyttisbilar..
Barnen kvittrar och jag svettas och maken muttrar. Kan svära på att han liksom jag tänker: hur i hela friden skall vi ta oss ner?? Piratskola, frukost, lunch och nyfunna vänner klaras av på båten som tar oss mot Rostok.
13.45 skall vi då ner, alltså ner från fäjan. Jag blundar och håller i mig, barnen är tysta som möss och maken får bekänna färg vill jag lova. 3 st 90 graders kurvor som han får backa för att komma runt i, men duktig som han är tar han oss ner lugn och fint. Autobahn, smaka på ordet, ger viss upphov till tankar kring höga hastigheter, fina bilar och massiva krockar ( om ni frågar mig ) vi tuffar söderut och når Nurnberg sent på kvällen. MItt bland långtradare från polen, lettland och gud vet vart står vi mycket säkert och sover.'
Salut

Bettan hos farbror doktorn

3/7 09
09 00 Uppstigning för färd mot verkstaden, GPS en visar vägen såklart och allt går fint som snus. Lite knixigt blir det när vi skall in med hela taikon med buss och allt varpå Alice bryter ihop i en hormonell psykos.
Tårarna rinner och hon oroar sig för att allt skall gå sönder, för att hon bara inte vet varför hon känner för att gråta hela tiden..... Älskling, mamma vet varför du vill döda ibland, känn ingen oro, det kommer hålla på hela livet, du håller på att bli kvinna då blir man sådan!

Maken är otroligt säker må jag säga och jag känner mig nästan lite stolt över honom!
Bettan når ju inte hela vägen in med sina modiga nästan 9 meter så vi får stå på en halvkvart in i garaget.
Vid sådana här lägen gäller det att vara flexibel å det grövsta så frukosten käkar vi just halvvägs in i verkstadslokalen... nåväl, samtidigt som mekanikern sprutar in freon så käkar vi yoghurt, funkar fint! En timma senare fryser vi som bara 17 i bilen och det är underbart. GPSen är inställd på skanör och några timmar ligger hela havet där framför oss, underbart. Vi inser direkt att något är på gång och det visar sig att det pågår en hamnfestival denna dag. Massa bilar i en enda röra. Vi kommer till parkeringen där p vakten vill ha 60 spänn för att stå där en stund. Utan att blinka säger maken: du, ta den här så kan du låtsas att du aldrig har sett oss! Mutan kommer vant och utan tvekan, vart har han lärt sig detta månne? När jag senare frågade hur mycket han gav den stackars lågavlönade sommarjobbaren sa han mycket stolt: 20 spänn!

Vi badar länge och njuter av att vi fångar dagen, att vi inte bara sitter och väntar in morgondagen vilket är lätt gjort när äventyret väntar runt hörnet.
I skrivande stund är klockan 21 00 och vi har druckit gott vin ute i kvällssolen, livet är så härligt. Kyl, frys, AC och mutor fungerar och det är ju grejt det.
salut

avfärd och kyla

2/7 09
Så var det dax, bilen klar, huset städat ( tänk att det aldrig är så fint som  när man skall åka hemifrån!)
Vi kommer ungefär 2 mil söder om vår stad när jag noterar små svettdroppar som rinner från den lilla pestens panna. Har väl aldrig varit med om rinnande svett från en liten människa! Maken noterar mina funderingar och talar om för undertecknad att det nog är så att AC´n inte fungerar. Skönt eftersom vi skall söderut! Vi ringer leverantören av vår NYA husbil som genast är behjälplig och fixar tid åt oss i en verkstad i morgon i Göteborg.  Under den 3 timmar långa färden toppade vi på 36 grader i bilen och jag känner mig konstant full.
På grund av vår tid i morgon kör vi endast till Göteborg och landar på Björlanda Kile, en världsstor småbåtshamn. Maken muttrar och svär över dessa jävla försäljare. Jag har ännu vid det tillfället inte bestämt om jag skall berätta att kylen inte är kall. Alla mina matlådor har tinat i frysen och kylen är misstänkt varm. Måste berätta! Jag gör detta efter en mysig tur på berget och tänker: då är han nog väldigt harmoniskt! Inte så väldigt faktiskt. Helvetet bryter lös och han ringer omedelbart leverantören igen med orden: det är ju märkligt att en ny bil kan innehålla så många fel.... ja ni kan nästan höra skärpan i tonen. Barnen sitter som käppar och yppar inga ord alls. Undertecknad sitter också väldigt stilla faktiskt.
Kyl och frys fixar sig med lätt handgrepp och hjälp över telefon, skönt! Maken är dock inte nöjd ändå och då lackar jag ur. Jag kör samma mantra som jag gjort den sista tiden: varför ödsla energi på något vi inte kan påverka.. Sluta gnäll över småsaker, släpp detta nu älskling, låt oss krypa in  i sängen och leka doktor....
Det hjälpte! En på det stora hela rätt hysteriskt dag slutar ändå rätt så harmoniskt i det Olssonska hemmet.
Salut

Matlådor och bråk

2 juli 09
Bilen är körklar, barnen kraftigt understimulerade och samtliga 8 matlådor är stuvade i kylen. Vi skall ju i alla fall inte behöva svälta efter vägen. Den lilla pesten har tjatat hela morgonen om när vi skall åka, det ringer i mina öron som ett mantra när kommer pappa, när åker vi? hur långt är det? Det enda jag kan svara på med säkerhet är att det är jävla långt!

Jag bävar för hennes tålamod som brukar tryta ungefär vid Grums, en bit kvar då om man säger så.
Dax för mig att släppa kontrollen i några dagar och lämna över den till min make bakom ratten, anar att det är därför jag maniskt gjort dessa alla matlådor... om man kan ha kontroll över nåt så!
Den stora prinsessan stånkar och stönar och tycker hon får hjälpa till så himla mycket mer än lillasyster. De har bråkat om tvkanaler, dosor, datorer och satan i mig allt som går att bråka om.
Snart åker jag till makens kontor och sjunger:
Pappa kom hem...

Salut!

Resfeber och värmebölja

30 juni 09
Värmen håller sverige i ett järngrepp och allt är faktiskt lite segt. Det går knappt att äta ( vilket i sig är bra för bikinin..) Barnen sover dåligt och den enda i hela världen som inte befinner sig på stranden är jag! Positivt är dock att våra kroppar får lov att vänja sig vid vad som komma skall. Man går liksom omkring med ett ständigt lager av svett på kroppen och det är så det kommer vara nu framöver för Olssons.
Natten har varit helt sömnlös, jag har i mitt huvud gått igenom alla tänkbara olyckor som  möjligt kan inträffa. En gång såg vi en lastbil hänga över bergskanten, en annan gång var det en husbil som inte mådde bra. Jag har ältat backar såväl upp som ner, tunnlar- åh dessa tunnlar- , halka ( jo det blir glashalt om det regnar ) berg, autobahn, feltankningar, kort som slutar fungera och barn som blir sjuka. Tänkte att jag drar allt detta nu så har jag liksom gjort det. Min terapeut frågade mig en gång: hur många gånger har du besökt din egna begravning?
massor! Liljor skall det blir, ljusa kläder och fin sång. Alla kommer gråta jättemycket och hålla massa fina tal om vilken fantastisk människa jag var. Synd att jag inte får uppleva dessa ord bara.
Skämt å sido; jag har alltid hybris innan avfärd, en stund under färd och sedan går det över. Tänk vad skönt det vore att inte vara en orolig själ, så mycket energibesparing det skulle bli! Man kan ju undra varför jag utsätter mig själv för det hela om det är så jobbigt.... jag har funderat och kommit fram till en sak: det är så jäkla underbart! Mitt i all skräck för allt läskigt så är det ju helt fantastiskt äventyrligt och gott att få uppleva allt tillsammans med mina älsklingar.
Packningen är i full gång och på torsdag lunch lämnar vi huset, Hammarö, Värmland för södra sverige. Färjan mot tyskland avgår lördag morgon ( nattbåten var inte att tala om efter vår försovningsfadäs förra sommaren ) , 13.40 äntrar vi rostock och sedan ligger Europa där. Planen är att åka Genom autobahn utan några längre stopp. Maken planerar för österrike ( ett av hatställena där är brennerpasset.) Trångt, upp och ner och jävla massa bilar, men han som kör han bestämmer.  Den nionde juli har vi plats på campingen i San Remo och där stannar vi fram till den 19 e.
Idag har jag leasat ut barnen till kamrater för att klara av packningen så det är bäst jag fortsätter! Ha´re gött vänner. Hörs snart igen.

Salut

Ny resa nya utmaningar

21/6-09
Tänkte smygstarta semesterskrivningarna lite ty halva roligheterna är ju själva förberedelserna. Hoppas ni är med oss på vår resa även detta år, det är underbart att läsa alla hälsningar hemifrån när man är långt långt borta.

Adressändringen inlämnad, spel, filmer och musik i ordning. Rutten planerad och husbilen redo... snart bär det av! Det är bara 5 jobbdagar kvar, en helg och så tre vardagar till innan vi åker. Helt otroligt faktiskt. När man tänker tillbaka på året som gått är det ofattbart att vi firat födelsedagar, halloween, jul, nyår, midsommar sedan vi var borta sist. När man kommer hem från en lång resa känns det som om man aldrig kommer åka igen, året känns långt och mörkt. Men nu när man snart är där igen känns det som om året bara svischade förbi liksom. Undrar hur det blir s`å?
Barnen är ett år större än förra året, bara en sådan sak... innebär det att det blir lättare att åka långt i bilen, att hantera värmen, att klara olika viljor? Nja, skulle inte tro det. De kräver mer och är mycket svårare att försätta i koma så att säga. Den lilla pesten har i och för sig lämnat värsta trotsen bakom sig men vår stora princessa.... åh hon sprudlar av härliga hormoner som gör henne till ett premenstruellt monster i bland. Fattas bara att hon stöter på någon vacker italiensk pretonåring så är ju allt bingo.  Hon talade om för undertecknad i morse att jag var en hård och besynnerlig mor!
Mina ögonbryn åkte upp i hårfästet och min förvåning var svår för att inte säga omöjlig att dölja. Hon inser inte vilken underbar mor hon har, stabil, harmonisk och utrustad med ett lugn som får vem som helst att bli avis... Enligt min häxprinsessa ställer jag orimligt höga krav på bäddning av säng, städning av rum och det värsta av allt: att hon hela tiden tvingas in i duschen. Fy så hemskt!
Jag kan redan nu känna att min och hennes kemi kan få problem att mötas i en symbios.... får nog kämpa med mina utbrott en smula.
Vår lilla hade bara en fundering inför stundande resa då hon med eftertryck frågade sin mor:
Är du nöjd med din man?

Den här tiden, strax före avresa är en härlig tid i många avseenden: allt ligger där framför en som en härlig karamell och bara väntar, det är också tiden då man träffar alla nära och kära för ett " vi måste ses innan semestern besök" det spelar ingen roll om det är vardag eller helg, man åker runt och säger hej då till alla. Nu menar jag inte att det är trevligt att säga hej då men det är kul att träffas. Alla sitter inne med samma förväntan och glädje inför det som komma skall. Alla är liksom lite extra glada då man har allt det braiga framför sig. Man tror stenhårt på fint väder, man ser massa trivsamma dagar på stranden framför sig och man är helt ok med att en och annan box med vin kommer rinna ner för strupen. en härlig och nästan lite histnande tanke faktiskt. Ingen kan röra någons semester... innan semestern. När man sedan summerar brukar det ju sällan bli sådär glittrigt och harmoniskt och romantiskt som man föreställde sig men det struntar vi i nu!
Salut

Välkommen till vår webbsida

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...
Du gillar den här sidan