Hard core vintercamping

prisa gud, elektrikern är här

6/1 2012

Slår upp ögonen och inser att någon sjunger någonstans i husbilen… det är ett diffust ljud som jag inte riktigt kan identifiera. Döm om min förvåning när jag hittar den lilla härligheten sittandes på toa med sina rosa hörlurar på sjungandes alldeles för sig själv.

Sitter du här?

-          Ja jag är kissnödig hela tiden så det är lika bra att sitta kvar här o spela nintendo så slipper jag springa hela tiden.

Ahh, lite blåskatarr på g, jamen varför inte, penicillinet för tanden är ju snart slut så.

I husbilen råder frid, en sådan där genuin frid där ingen är irriterad och ingen suckar över saker som är trasiga ty vår räddare har varit här. Prisa gud för elektrikern! Igår knackade han på dörren och livet blev i ett vingslag lättare. Vattenpumpen är utbytt, kylen lyser och är kall, toan går att spola i utan att vi håller upp spaken i köket samtidigt. Vår finfina elektriker är värmlänning såklart och har som halvtidsjobb att åka upp hit till caravan och hjälpa människor i nöd. Råkade överhöra ett telefonsamtal han gjorde medan han var här:

-          Först skall jag laga en panna i en cabe, sen skall jag koppla om elen i husbil och sedan måste jag ta vägen om branäs för där står det en och fryser utan värme.

Slås av tanken att gud vad han måste ha att göra, jag menar 650 lekmän som själva försöker laga sina pannor , kylskåp och värmare! Vilken fantastisk bransch! Sen kan man ju också fundera kring hur vi svenskar över huvudtaget kan välja att vintercampa men det är ju en helt annan historia. Vi erbjöd vår elektriker lite bubbel för att fira att allt funkade, tänker att en sådan kille är det ju urbra att känna väl!

Idag har vår stora prinsessa hyrt snow board hela dagen och tillsammans med storasyster Lööf har hon kämpat och kämpat och kämpat… ingen har sagt att det skulle vara lätt att vara nybörjare men skam den som ger sig.. Hon har nu kommit på vad hon skall önska sig i 12 årspresent om några veckor.

Allt medan den stora har kämpat på har den lilla härligheten på sitt lilla vis kämpat hon med… vi har sprungit på toaletten mest hela dagen. Av med kläder, på med kläder, av med kläder och så om och om igen… Det är ju dessutom så att hon tillhör världseliten i att vara äckelmagad, så innan hon ens bemödar sig med att slå ner sin lilla söta rumpa på toan måste mamman in och rensa från allt potentiellt äckligt, och jag måste även  kolla av om det luktar illa. Har för längesedan slutat bry mig om vad de i övriga kön tycker om vårt tillvägagångssätt, det funkar och då får det bli så!

Alice har anammat dalmål och låter som en inföding från Mora, maken är utvilad och trivsam, bubblet är urdrucket , skidkläderna behöver tvättas och man inser att denna semestervecka börjar lida mot sitt slut. En skiddag kvar dock och den tänker vi njuta av som bara den!

Salut

 

 

better safe than sorry

4/1 2012

Jag funderar på om jag på riktigt har fått en ålderskris? Jag är inte riktigt säker på hur en sådan yttrar sig  men jag har inte bara förlängt håret och köpt fejkade skinnbrallor, jag har verkligen åkt skidor i meterhög snö i skogen. Detta mina vänner hade varit otänkbart för bara en kort tid sedan. Vad har hänt? Vad är det som gör att man helt plötsligt går igång av  orden” jag skall nog visa dem att det inte är kört, att kärringen fortfarande kan” eller: ” ni ska få se, the fat lady still sings” osv.. Nu såhär i efterhand inser jag ju att det kunde gått riktigt åt fanders när jag sjönk ner till midjan rakt under granen där i skogen.

Kvällen och mörkret sänker sig över caravan club och jag sitter här och funderar på hur jag är funtad egentligen. Vi har skickat i väg våra döttrar till poolariet med flickorna Lööf, helt utan vuxna… mitt huvud vänder sig hela tiden åt vänster där jag kan se bortåt vägen. Har de inte varit borta länge nu? Maken lugnar med orden man badar ju längre än en kvart.. jojo det vet jag ju.. oh well. Jag inser att det är vid de här tillfällena vi växer, mina döttrar och jag. Tillfällena då vi får möjlighet att hoppa ur boxen och göra saker vi hittills inte gjort men som verkar hur vanligt som helst för andra familjer.  Jag upplever att det är just när vi är ute och åker som man konfronteras med olikheterna. Hemma är det så lätt att ”play it safe”, man umgås med familjer som uppfostrar barnen ungefär lika, där familjeregler och värderingar är nästan samma och man vet på ett ungefär vad som komma skall. Jag gillar safe, eller i alla fall när jag är utom ålderskris, nu verkar det inte som om jag vet alls vad jag gillar. Skog och djupsnö å ena sidan och så mellanmjölksolsson å den andra… förvirrat!

Dagen har vi spenderat i backen där nysnön som fallit gjort det svår åkt, jobbigt men alldeles underbart fint. Sällskap har vi haft av vänner hemifrån vilket både barn och vuxna uppskattade mycket.  Småflickorna har spanat troll i skogsslingan borta i hundfjället tillsammans med sina pappor medan de stora tjejerna tränade svängar i de svarta backarna med sina mammor. Hoppas ni kommer tillbaka en annan gång fam Tönnberg!

Även om vi haft en soldag idag får vi nog tyvärr inse att det finns ett litet aber med denna onsdag då våra intjänade poäng blev något färre i morse då vi inte skottat bort snön framför husbilen. Sektledaren stannade tvärt sin traktor och manade maken till bot och bättring. Det blir till att gå i väg till pubkvällen i storstugan i morgon och jobba ihop den förlorade skörden!

 Nä nu börjar till och med maken kika ut genom fönstret, dags att gå ut och leta efter våra barn!

Salut

 

 

Dyrt men gött

3/1 2012

700 spänn!?!
- ja men det kostar så här , skit i det nu, nu har vi ju mat ju.
- men 700 spänn!
Även om jag tycker maken ojar sig lite väl mycket är jag ju benägen att hålla med honom... man ska inte handla mat här uppe i Tandådalen över huvudtaget.. men nu är det som det är, kylen är trasig och förtältet kan bara agera frys så länge när varmgraderna pockar på.
Vi har dock kommit på att om vi slår på vattenpumpen utan att det är vatten i tanken, slår upp vattenkranen och slår på on knappen samtidigt så går kylen och frysen igång... fråga mig inte hur det går till men jag antar att det tillhör livets små mysterier. Problemet är att om vi gör så  visar det sig att värmen i husbilen sjunker och det vill vi ju inte... jaja, frysen är således i förtältet och för att maten i kylen skall klara sig plockar barnen istappar till mig som jag placerar mellan smör ost och filmjölk , lite 2000 talet meets lilla huset på prärien om ni fattar?

Idag har vi varit i backen i stort sett hela dagen, fam Lööf från borlänge anslöt under eftermiddagen och såklart blev det en smula after ski som sig bör... det går ingen nöd på oss alls här uppe, har dock lite mer poäng att samla in så i morgon blir det" after ski  i storstugan med kolbulle", det blir ... spännande!

           

 Utanför fönstret börjar det storma och snön vräker ner, det röda vinet är upphällt och jag önskar att tiden kunde stanna just precis nu!
Salut







           
          


nyår i bara strumplästen

1/1 20112
Utanför husbilsfönstret yr snön åt alla håll, det är några minusgrader och de få människor man ser är bara dom som är ute för att skotta . Det är nyårsdagen, gårdagen känns av och ingen av oss har gjort några som helst försök att komma iväg till skidbacken fast klockan passerat lunch. maken vilar medan den lilla härligheten spelar fia med knuff med sig själv . Det är sådana här dagar som till och med dåliga filmer går bra att se, sköna dagar! Gårdagen spenderade vi i goda vänners lag... eller vänta nu, helt okända vänners lag menar jag ju såklart då vi anmält oss till storstugans knytisnyårsfirande, något vi aldrig varit med på tidigare. Belamrade med lax, kallskuret, pressad potatis, sås, sallad, bröd, dricka, glas, tallrikar  och gud vet allt anlände vi till stugan 19 00 tillsammans med ett 60 tal andra campare. vi behövde inte komma långt innanför dörren innan vi insåg att vi var extremt overdressed. Ordet jumper är inte något man använder ofta men vi noterade nog ett tiotal jumprar redan i hallen. Det gjorde ju inte saken bättre när mannen med den stora mustachen tittade på oss och utbrast: åh titta nu kommer orkestern!
Bara att svälja förtreten och intala sig själv att mannen  är avundsjuk... På med nyårsleendet igen och den här gången hinner jag halvvägs in i matrummet innan de onda " oj oj hon har skornapåsigblickarna" når mig. Med påsarna i händerna backar jag ut ur rummet och väser till maken: herregud vi måste vara i strumplästen, du har väl lika strumpor på bägge fötterna va?
Så, efter en stunds fixande i hallen får vi kryssa fram mellan borden på jakt efter vår placering.
Vårt bord var benämt Olsson/ Olsson / Lööf och jag lovar, kvällen behövde inte bli sen innan mustachmannen var oerhört avundsjuk på att han inte satt vid vårt bord!
det blev en helt fantastisk nyårsnatt med nya härliga bekantskaper, mycket skumpa , raketer , glada barn och vuxna och många många glada skratt!
Igentligen harjag bara en fundering såhär dagen efter natten: vart tusan tog vår medhavda chokladpudding vägen?

Salut

penicillin och sektpoäng

31/12 2011

Undertecknad som slutat röka, en make som jobbat för mycket och som har nerverna på utsidan och en hormonell 12 åring. Där har vi förutsättningarna för en riktigt harmonisk vintercampingvecka i Sälen.  Här skulle man ju kunna tänka:  men vad bra, den lilla härligheten är stabil och fin i humöret… som om det någonsin hänt?  Lagom till dagen innan avfärd fick hon en inflammation i en tand vilket resulterade i tung penicillinbehandling med stora tabletter gånger två, gånger tre gånger om dan… Att få i henne medicin är förenat med protester bråk skrik och gap. Jag har mutat, slängt julklappar ( läs gömt ) gråtit och till och med hotat med polisen men det hjälper föga.

                                                                                                                                                                

Så är det alltså, vi är tillbaka på plats 614 , caravan club i Tandådalen Sälen, precis som förra vintern. För några veckor sedan flyttade vi vårt mobila hem till det som vi förra året liknade vid en sekt men som vi kom att älska mer och mer allt eftersom dagarna gick. Caravan club är en stor sekt och vi delar campingen med många hundra andra som gång efter annan frestar på sitt äktenskap genom att stänga in sig på minimalt antal kvadratmeter under vintertid. Det är synnerligen speciellt att campa på vintern och man prövas hela tiden. Ta bara som när man skall klä på sig för en skiddag till exempel.. alla tar på sig strumporna NU, och Nu tar alla sina långkalsonger, och NU är det dags för tröjan.. och NU går alla ut samtidigt. Ett annat känsligt tillfälle är när man skall packa in allt efter man kommit fram. En är hungrig, en är trött och en annan vill bara trycka in allt i skåpen så att man är färdig vips.  Att i det läget mana ” var sak har sin plats” kan vara förenat med en mindre familjekris.  Lägg därtill att kylen slutat funka, vattenpumpen är trasig samt att den förinställda värmen inte dragit igång så istället för de utlovade 20 varma graderna visar inne termometern på obehagliga +5. Ponera att om det skulle inträffa så skulle man ju kunna tro att det hade varit gott med en cigg, om den som det hände för nyss slutat röka vill säga.

 

Inför den här säsongen ville vi byta plats för att komma närmare skidbackarna, dock blev vi inte uppflyttade i hierarkin utan fick snällt behålla platsen där övriga med få intjänade ” sektpoäng” får stå. Det är inget fel alls på platsen men målet inför nästa år är solklart: vi skall närmare backen.

 För att få  poäng har vi insett att vi måste göra några saker; vi måste alltid berömma hövdingen för att han plogar så fint, vi måste jobba ideellt i snigeln minst en kväll och vi måste alltid vara mycket sociala i disken, då skall vi nog lyckas. Ytterligare en sak som ökar våra chanser är att vi  vid några tillfällen denna säsong deltar i campingens aktiviteter såsom pysselkvällar, julgransplundringar, påskparader eller bingokvällar. Vi startar idag med en riktig poänggivande aktivitet: nyårsknytis i storstugan! Gott nytt år !

Salut

 

 

 

Dax för ny hard core camping on the wintertime!

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...
Du gillar den här sidan