Sommaren 2008

Onda fötter och väldigt mycket måndag

 
11/8 08
Det finns säkert fördelar med att börja jobba igen, man får gå på toa själv, man får prata med vuxna människor utan att bli avbruten hela tiden, man får äta sin lunch i fred och mina vänner man kan börja träna ordentligt igen. Förutom de fördelarna tycker jag det känns rätt sunkigt att börja jobba i dag.  Ta bara detta med att logga in på datorn... jobbigt som tusan att behöva ringa IT stöd för att ens få börja jobba. Och vad var det nu igen jag jobbade med? 
 För att inte tala om mina kroppsdelar längst söderut, fötterna. Efter 6 veckor i espandrillos typ så klämmer man ner fötterna i klackskor och tror verkligen på allvar att det skall funka. Det tog exakt 3 minuter så gjorde det ont precis överallt. Men skall man göra det skall man göra det med stil är min filosofi så undertecknad haltade tjusigt genom centrum i morgonrusningen, undrar hur det skall gå när jag skall hem? Första träningspasset är genomfört och jag kan konstatera att jag nästan dog, svimmade och trillade av maskinen vid 12 30 tiden och återuppstod inte förrän jag stod i duschen en timma senare. Jösses i min låda vad himla vältränad jag var... vinet, osten och myset har gjort sitt det råder inga tveksamheter om. Nya mål nya utmaningar: sunt liv fram till Jul! thats it. Eller ja, vi kanske tar en dag i taget, jag menar det finns ju lite vin kvar hemma och för att bibehålla semesterkänslan kanske jag tar ett glas i kväll på garageuppfarten under husbilens markis.
Salut.

kul tur

 
7/8
torsdag morgon och bara två semesterdagar kvar för undertecknad. Ångest blandas med förväntan och faktiskt lite glädje över att starta enligt norm igen på måndag. Skulle maken be mig ta tjänstledigt och åka Europa runt med husbilen skulle jag svara ja på en fläck. Det har varit så jäkla härligt detta år, så enkelt, så kul och så spännande. Men det får bli senare i livet det, typ när vi blir pensionärer eller så. Dagen har vi spenderat vid Varbergs fästning med en dramatiserad guidad tur. Gissa om det var bra! Soldater, tjänstefolk och kungar blandades med moderna skämt långt nere i fängelsehålorna. Häftigt. Lillan var spak och satt mest på makens arm. Alice var tuffare men den lilla handen kom allt farande in i mellanåt. Inlinesträning vid 1600 och samtliga av alla våra barn var närvarande och aktiva, härligt att se.
I varberg har man långtorsdagar vilket innebär massa kul på torget samt att alla affärer är öppna till 22 00. En ytterst trevlig happening vilket drar ut man ur huse. Vi shoppade loss ordentligt vilket alltid är trivsamt så nu på kvällskvisten har vi fått modeshow av våra prinsessor.
Helgen närmar sig och maken som druckit rom, rökt cigarr och käkat choklad i veckorna 4 har nu lite brått om han skall konkurrera om topplaceringarna i SM detta år. Kanske han prioriterar annorlunda och det är ju inget jag klagar över.
Sov gott.

Inlines och getingar

 
6/8
Solen skiner och gänget bestämmer snabbt att packa fikakorgen och styra bilen mot stranden. det tar några timmar när två familjer skall iväg tillsammans och det gäller att inte ha bråttom.
Väl på stranden åker filt, kaffe, bullar, kakor och ungar fram i en hast allt för att packas ihop lika snabbt. När undertecknad var liten fanns en återkommande mardröm som följde med under en hel sommar. Detta satte spår i morsan för resten av livet. Drömmen som gäckade mig handlade om getingar som satte bo under min kudde och under gårdagen förflyttades jag tillbaka till den tiden med en blixts hastighet. Vi hann bara skruva upp korken på saften och öppna bullpåsen så var vi alla fullständigt attackerade av de slöa äckliga pestiga djuren. de var överallt vilket resulterade i en total dödsångest från min sida och till alla stora pedagogers förtret förde jag omedelbart över rädslan till barnen som sprang som vildar över nejden.
fikat tog vi i skydd av bilens tak och väggar, det var varmt som satan men det var det värt. Inga getingar i alla fall!
Eftermiddagen spenderar vi alla på varbergs fina inlinesbana där maken tar ett träningspass. Barnen blir sugna och tillslut befolkas de 200 metrarna asfalt av våra barn. De kämpar och sliter, tar tid och tävlar. Jättekul såklart och de bestämmer omedelbart att morgondagen också skall ägnas åt inlinesträning. Återväxten är räddad! Sporten lever och det bara genom våra två familjer!
Salut

Grattis Agnes 4 år

 
5/8
Ja må hon leva, ja må hon leva... Lillan vaknar till tonerna av resterande familjs skönsång. Snabbt som vinden är hon pigg och igång med paketöppning. Slott, väskor, plånbok, klänningar, hårsnoddar och gud vet allt vad det är i paketen. Frukost hos fam Varberg och sedan var tanken bowling så vi traskar i väg med 3 vuxna och minst 60 barn ( det känns så i alla fall ) en bra bit för att konstatera att lokalen är stängd. Kris, omförhandling och vi slutar på herberts där vi käkar pannkakor och leker rövare i några timmar. väl hemma väntar tårtbak och kalas. Agnes är som en sol hela dagen och talar om för alla hon möter att det är minsann hennes födelsedag idag. Tänk vilken dröm det vore att kunna göra så, bara håva in alla hyllningar av kända och okända människor. Kanske gör jag så när jag fyller nästa gång så att riktigt många säger grattis, för visst är det härligt att få många paket och många grattishälsningar även när man är vuxen?

kram

Sverige sverige fosterland

 
Alice var först över gränsen med stortån, och Agnes utropade: bra Alice, och jag är också bra för jag har inte spytt en enda gång på hela långa vägen.
 Efter en vad som skulle vara en kortis fram till färjan blev det längsta i mannaminne. En stor olycka på vägen orsakade totalstopp i 3! timmar på motorvägen. Då gäller det att vara uppfinnelserik må ni tro. Kasta badboll, titta på ALLA semesterkorten på datorn, fika, äta godis, hänga ut genom rutan... you name it, we did it. Helt jäkla waste of time enligt maken. Jag fick hela husbilen städad så jag är nöjd. Klockan är 19 30 och vi åker norrut från Malmö. Barnen är glada och nöjda över att vara "hemma" igen och jag är glad att vi är helskinnade så många olyckor och hemskheter vi sett efter vägarna. Rut har hjälpt oss till en lugn färd och det har nog hjälpt. Farbro tull var inte heller intresserad av oss så faktum är att det mesta har gått helt grejt. Nu skall jag surfa gärnet och sätta in massa bilder på hemsidan så ni kan kika om ni har lust. Nu är det ju så att fam olssons rullande dass kommer vara ute en vecka till så jag kommer fortsätta mitt skriveri som jag kommit att gilla massor.
Kram så länge

Till häst längst motorvägen

 

2/8 Någonstans norr om Kassel/ Tyskland

Morgonstund har guld i mun… nåja, klockan ringer och vi gnuggar gruset ur ögonen och styr kosan mot den franska butiken runt hörnet ty maken vet att det finns billig rom där. Efter div inköp åker vi så iväg norrut. Första etappen innan frukost går till Bourg en bresse och en av många fina rastplatser. Döm om vår förvåning när vi inser att man verkligen kan rida ponnyridning där. Ett snillrikt drag av franska vägverket då det garanterat får de vuxna att vila lite längre. Våra flickor fick sig en ordentlig tur runt hela platsen , gissa om de var lyckliga. Iväg och vi lägger totalt i dag ca 90 mil bakom oss. Maken jobbar sig igenom Kassel med allt vad det innebär. För de som åkt där vet att det är en utmaning med långa uppför och nedförsbackar med 8% lutning. Tufft för såväl förare som bil. Men duktig som han är glider vi igenom tämligen problemfritt. Agnes meddelar oss att nu minsann är det bara tre dagar kvar tills hon blir 4 år så hon har bara 3 dagar på sig att vara busig ty när man är 4 är man stor och måste skärpa sig. Hm, vi får väl se hur det blir med den saken. Dagen har annars gått åt till lek, spel, dataskriverier, sång och en hel del skoj. Jag har skrutit om våra duktiga barn förut men det tål att göras igen, vi har världens duktigaste barn som endast knorrade nu på slutet av färden. Nu har vi 40 mil till färjan, sedan 2 timmar i Danmark och sen får vi dra på folkdräkten och sjunga du gamla du fria igen. Inte för vi gör det så ofta annars men det låter ju trevligt.

God natt.

37 men ser ut som 25

 

1/8 Grattis älskling!

Makens födelsedag och han väcks med sång, croissanter ( undrar om det stavas så) kaffe och egenhändigt gjorda paket. Som sig bör låtsassover han och verkar ytterst förvånad när familjen pockar på uppmärksamhet. 37 år är en aktningsvärd ålder och förutom de grå håren som syns tycker han själv han fortfarande ser ut som 25. Bra älskling, hoppet är det sista som överger en.

Frukost i det gröna och tydligen har grannarna hört vår sjönsång ty de grattar de med. Samtal hemifrån är alltid kul och sms en kommer i en strid ström. Man är liksom väldigt beroende av den kontakten hemma, det blir som en livlina eller påminnelse om det livet vi lever annars, på riktigt liksom. Vi tar cyklarna in till annecy och shoppar skor, kläder, ny hatt (!) praliner samt en ny jacka. Den sistnämnda till 37 åringen. Vi inhandlar också ett jättefint schackspel som blir en present denna födelsedag. Lunch vid vattnet ungefär samtidigt som himmelens portar öppnar sig totalt. Bergen försvinner bakom tunga grå moln och jag inser att vi kommer få en blöt 7km´sresa hem på cyklarna. Vi försöker vänta ut det hela men då meddelar maken:” det är nu man skiljer vetet från Agnes…., nu kör vi morsan. Maken har ju aldrig varit mycket för det där med svenska språket och jag bryr mig inte om att kommentera hans underbara ordspråksval. Ok, hemfärd var det alltså, barnen på kärran under ett annecyparaply. Jag i makens nya jacka och nyinköpt sydväst och så bar det i väg. Jag svär på heder och samvete att undertecknad aldrig någonsin varit så blöt! Men med ett glatt humör susade (nåja) vi fram och hälsade glatt bonjour till samtiga vi såg efter vägen.  Jag kan försäkra att det var gott att krypa in i en varm husbil när vi väl kom fram och vi skänkte en blöt tanke till våra tältkaninfamilj bredvid…. Tak är bra!

I skrivande stund lyssnar vi på Willie Crawford och njuter av det faktum att bilen återigen är klar för avfärd. Betalningen är klar så nu har vi bara tömning, fyllning och allt vad vi måste göra innan vi drar ut på vägen igen kvar. Två dagars bilåkande är vad som väntar oss nu men det får vi ta, eller som jag brukar säga bara att gilla läget.

Ha det gott mina vänner, snart är vi i sverige igen.

Pannkakor och bråk

 

31/7

Hela familjen sover till halv elva! Man kan inte annat än undra hur mycket sömn en grupp om 4 kan behöva? Vid den här tiden på semestern, när man varit ute ett tag brukar man märka tydligt att barnen går varandra på nerverna en smula vilket är förståeligt efter snart 4 veckor tätt ihop. Mamman brukar då plocka fram lite små överraskningar och idag består den av äkta wasabröd från den franska butiken runt hörnet. Barnen blir själaglada ( tänk att det behövs så lite…) och Agnes berättar för oss att sådant här bröd får hon minsann på dagis. Får du blir svaret från maken?

-          Ja, jag luras inte!

-          Brukar du luras?

-          Inte varje dag i alla fall!

Det värmer ett modershjärta att hon inte alltid far med osanning. Som brukligt är packar vi oss upp på våra märkliga cyklar och beger oss mot stranden. Undertecknad får möjlighet att läsa ut 3 e boken för denna resa, märkligt hur man nästan känner lite sorg när de tar slut.

På frågan vad barnen vill ha till mat kommer svaret blixtsnabbt från vår stora dotter:

-          Har vi mjölk?

-          Har vi ägg?

Jag börjar ana vart det tar vägen…. PANNKAKA skriker bägge och jag retirerar och inser att jag får lov att steka dessa underbara efterlängtade pannkakor. Det är en bedrift att göra det i husbilen vill jag bara meddela. Efter 4 e pannkakan visar termometern inne 38,5 grader och jag håller på att smälta bort, men är man supermorsa så är man , smält eller ej. När tempen visar 40. 2 är högen klar och jublet från barnen ger bot och bättring till min 2 kg lättare kropp.

I skrivande stund är maken i ett av sina berg, barnen leker med två franska barn som anlände i dag tillsammans med sina föräldrar och två skitstora kaniner. Familjen sover i ett tält med djur och allt. Tur att det inte bara är vi som är knäppa.

 

30/7  GRATTIS MAJA

Varmt, väldigt varmt när vi vaknar och jag inser att vattnet är enda stället man kan vara vid. Således åker vi dit direkt efter frukost . Tyvärr skall detta visa sig bli en dag vi gärna stryker ur kalendern. Vi är så trötta på varandra allihop i dag. Barnen kräver oss på uppmärksamhet hela tiden och varken jag eller maken har lust att kasta gris eller foga oss efter Alice knäppa regler. Efter ett par timmar tröttnar vi fett och åker hemåt. Undertecknad har ett enormt behov av att få vara i fred så jag gömmer mig med Stieg Larsson s bok män som hatar kvinnor vilket passar mig utmärkt då jag just nu inte är vänligt inställd till varesig barn eller make. Att jag skulle hata hela världen är väl att ta i men i alla fall sfären runt mig ligger löst till. Maken inser att han ingår i den sfären och startar vattenkrig med barnen vilket får dem att glömma sin surmulenhet en smula. Innan kvällen kommer har vi genomlidit åska, regn och ett rallargräl! Såväl jag som kung bore har således rensat luften denna onsdag och det mina vänner, det  behövdes!

 

 

På cykel i Annecy

29/7 2008

En härlig sval natt har vi längtat efter! Just detta fick vi i natt, härligt.  Samtliga sover till 10 00 vilket är helt kriminellt igentligen.  Efter frukost packar vi alla väskor och med lillan bak på kärra cyklar olssons iväg  mot stranden. Vi ser nog ruskigt roliga ut på våra ihopvikbara cyklar jag och maken, dessutom en liten lintott bakom som grädde på moset. Bägge tjejerna slänger sig i den kalla sjön och simmar och hoppar. Undertecknad har precis lagt ner sig och mojsat till sig när första regndroppen kommer. Jag skall inte skriva vad jag tänkte då ty det lämpar sig inte. I med allt i väskorna igen, på med hjälmar torra kläder, fram med cyklarna, upp på kärran, spänn fast ungen och iväg. Lagomt ”hemma” skiner solen och termometern visar 29´5 grader. Om vi vände? Nähä du det gjorde vi inte!

Maken konstaterar att det finns berg även här och efter en bra runda spänner vi vagnen bakom cyklarna och trampar de 7 km som det är in till själva stan. Jösses vilken syn!  Men snygg skall man va så morsan trampade runt på cykeln i högklackat, skall man åka skall man åka med stil. Staden är fantastisk med små gränder, restauranger, vattnet som rinner rakt igenom ja det är svårt att redogöra för hur det ser ut, det måste upplevas. Vi käkar middag och myser innan vi äntrar sadlarna igen. Hemfärden består naturligtvis av intensiva tempointervaller med maken jagandes frugan. Forca forca morsan! Barnen skrattade hejdlöst och jag kan lova att vi kommer aldrig att glömma denna tur så länge vi lever.

28/7

Klockan ringer 0700 och jag är stendö! Avfärdsdag och jag känner genast den nu så välkända klumpen i magen. Lite av oro, lite av avslutsångest och lite av förväntan, allt i en enda röra. Det är spännande att åka på motorvägarna det skall jag inte sticka under stol med och det krävs förberedelse mentalt för mig. Tunnlar, jättehöga broar och mycket bilar. Vägen som går från Italienska reviäran in till franska  är mycket intensiv men vid Cannes ungefär brukar något hända, det liksom lugnar ner sig och antalet bilar minskar. Så var det inte denna dag. Vi kommer iväg halv 9 efter att vi betalat oss ut med hjälp av kontanter!!! Grrr, inga kreditkort här inte. Johan passar på att tömma tankarna, såväl spillvatten som toan. Vi har skall det visa sig stått en smula snett i Italien vilket gjort så att lite av spillvattnet legat kvar i tanken hela tiden. Detta innebar en stank UTAN DESS LIKE när maken tömde allt innan avfärd. .  Detta i kombination med en oerhörd hetta gjorde baksätet i bilen till en stinkande bastu, och vad händer då? Jo, lilla äckelmagade pesten börjar ulka och kaoset är ett faktum. Motorväg, massa bilar, massa kräk, illa lukt, 38 grader varmt och Olsson familjen befinner sig i en härlig harmoni med varandra där alla skriker åt alla, utom då tonårskomaalice som suckar och drar på sig hörlurar med hög musik. Åh vad jag önskar jag vore hon!  Resten av resan är så varm så varm. När vi stannar för lunch är det näst intill omänskligt och ingen orkar äta eller gå promenad som vi brukar. Resan räddas till stora delar av den fantastiska skivan barnen erhöll i San remo. Efter 5 timmar sitter hela familjen i stinkbomben och utför samtliga rörelser med exakt precision.

Kl 17 00 anländer vi till vackra Annecy som ligger söder om Geneve. Vanedjur som man är landar vi på samma camping som förra året, underbart! Inga överraskningar här inte.  Vi boar oss snabbt och käkar middag sent  där maken och jag såklart delar en flaska rött. Tänk , morgonens kaos är bara ett minne blott.

Salut

Sista av allt

 

Klockan är 20 10 och vi har just tagit sista duchen på vår himmelska plätt på jorden. Sista turen i poolen, sista middagen, sista disken och på väg mot sista dansen, för detta år i alla fall. Vem vet, kanske vi återvänder nästa sommar igen. Packningen är avklarad, bilen är full med grejor igen och fullt redo för avfärd. Maken har tagit en tur i bergen och tänk så här sista dagen slog han sitt rekort med hela 1 1/2 minut! Den hund som han retat varje dag på sin runda höjde inte ens ett ögonbryn idag när maken susade förbi, måhända känner han igen ljudet och vet att det är bara en seg svensk, ingenting att hetsa upp sig för. I morgo 0800 rullar vi igen, två veckor kvar på semestern så nu gäller det att ta i och njuta för allt vad tygen håller! I morgon är vi i frankrike och Annecy sjön om allt går som vi vill.

Ciao mina vänner nu lämnar vi bella Italia

26/7

Timman är sen, mycket sen och våra svenska grannar har gått till sitt. Nya vänner vilket är jättekul. Vi har druckit massa vin och babblat hela kvällen och förhoppningsvis har vi hållt våra danska pestgrannar vakna ända till nu!! våra barn har vi inte hindrat utan låtit dem leka järnet.... toppen. idag har jag bunkrat från affären en massa gott vi vill ha med på vår resa hemöver. jag är färdig här nu, det känner jag. Barnen är också redo och har tröttnat lite på poolen. Vi har nu bestämt oss att vi åker mot Annecy precis som förra året. Vi stannar nog 3-4dagar där och sedan bär det norrut ordentligt. Snart fylller maken år så även lillan, vi får se vart vi äter tårta för dem detta år.
I morgon blir det storstäd av husbilen, bad , solning och iordningställande så vi är redo måndag morgon.
God natt

Hämden är ljuv...

25/7

Sicka jäkla skitgrannar vi har fått. En dansk familj som består av en billig mamma, en dryg pappa och två ohängda ungar. Vi har under tiden vi varit här kunnat sova till runt 9 i alla fall men det kan vi glömma nu. De bor vägg i vägg och de drar igång före 7 med trummor, bråk, skrik och spring. Mamma billig bara sitter och skrattar åt dem och pappa dryg bara ståtar med sin läskiga tatuering och INGEN säger åt barnen att knipa igen. jag drömde i natt att jag gick över och visade dem campingreglerna där jag strukit under tiderna för när det skall vara tyst med gul överstrykningspenna. När jag vaknade var jag så nöjd men trött då skitunge nr 1 bråkade om frukost redan kvart i 7. grrrrrrrrrrrr Skitunge nr två står vid vår husbil och bara glor hela dagarna, lika billig som morsin säkert. Men under förmiddagen idag har planer smidits för vår hämd. Skitungarna går ju rätt tidigt i säng och eftersom det skall vara tyst kl 23 har jag nu gjort iordning en liten nätt orkester med gitarr, trummor ( grytor ) och trumpet( toarullar ) och i kväll mina vänner, tar Olsson family ton för här skall ingen skitunge sova innan 23 så det så!
Nu skall de bli varse att de bråkar med fel häxa!

This is what the rich people do...

 
24/7

Utflyktsdax och vi stiger upp vad som känns i ottan. 0800 ringer klockan och jag inser att hemma är man redan på jobbet efter två lämningar vid denna tiden, hur skall vi någonsin få ett normalt liv igen. Bussen mot Ventimiglia och sedan tåget till Monaco. Mina vänner: rich people have more fun! Det är jag säker på. Vilka båtar, vilka bilar och vilka priser. Johan bara stannade till överallt och tittade på bilarna som kostar som typ 10 hus. det var rätt coolt faktiskt. Bentley och ferrari så långt ögat nådde. vi gick bara runt och gapade. I hamnen låg trevåningsbåtar med pool, personal och våra utemöbler på typ däck 1. Helt osannolikt. När vi sedan nådde det berömda casinot var maken lyrisk. Vi försökte komma in men då johan var klädd i linne blev det stopp. ( ev också för att vi såg ut som ett jäkla pack direkt från landet, men jag tror det var linnet) utanför casinot hittade vi ett fik och jag var bara tvungen att ta en kaffe där. Ungarna ville ha glass men då de VERKLIGEN kostade 150 spänn för tre kulor stötte de på patrull hos fadern med orden: för faan alice, du kan köpa hela glassbilen för de pengarna. Jag är säker på att och hon fattade galloppen. Undertecknad gick igång på chanel, prada och allt vad de heter. Jag och alice tog oss en sväng in och kikade lite lagomt... damen bakom disken hälsade oss välkommen och när dottern tittade lite extra på en väska som glittrade drog hon ut en låda med väskor fulla med diamanter. Vi såg ut som två nollor, båda med händerna för munnen som för att hindra ett tjut.( herregud, man vill ju gärna se ut som det är vardagsmat med diamantväskor) Vi tackade för oss och smög sedan ut igen. Ut till den väntande maken iklädd linne och halmhatt och det far igenom mitt huvud: älskling: du gav mig en husbil, två fina barn och ett hus.... det är ju bra det med.
Phu.

23/7
Oj vad det är mörkt, klockan är snart mitt i natten och jag sitter utanför bilen helt själv. De svenska vackra ljusa sommarnätterna finns icke här, rätt var det är drar någon ner rullgardinen och vips så blir det kvällen. Barnen har somnat gott efter en lång dag vid poolen. Maken har ägnat hela dagen åt touren på tv tillsammans med massa andra gubbar. Vid vattnet var det nästan som mor och barnddag då alla män valde tv´n i stället. alice vår duktiga gympatjej har idag avancerat från deltagare till ledare i vattengympan. Hon har ju fått en allvarlig skada ( en blåsa på tån ) så dramat var ett faktum: hon kunde inte bada alls! därav torrläggning och ledarskap från poolkanten.
Kvällen har vi spenderat på restaurangen med våra goda vänner som idag har deras sista dag här. Vi käkade fetgo pizza med en siliard kalorier... gött mos! Barnen dansade som vanligt och sedan bums i säng. jag kommer sakna Jolanda och hennes dotter, vi har haft en underbar vecka och det slår mig nu hur lika vi är hon och jag. Vår stora känsliga dotter grät en skvätt när vi sa hej då ty det är det värsta hon vet. Men kanske vi ses igen en dag.
God natt

Herr och fru get!

 

22/7

Jaha, så sitter vi här igen då, maken och jag. Vi har nyss lagt barnen och våra svenska gäster har åkt hem till sitt. Dagen har vi spenderat på olika ställen. Jag och tjejerna tog bussen med Yolanda och Philly till San remo och marknaden där. Det var varmt, så varmt men barnen var mycket duktiga och vi hade en mycket trevlig shoppingdag.  Vi åt lunch på ett underbart litet ställe mitt i gamla stan med den gamla fina stenkyrkan bredvid, ett ögonblick att minnas.

 Maken och den andra svenska maken har tvättat vår tvätt (!) , tränat i bergen och som grand final kikat på touren på husbils tv´n. Jag börjar få smått ångest för att lämna detta ställe men jag vet att dagen kryper allt närmare. Det har varit som en dröm, helt overkligt och tokfantastiskt.  Kl 1800 var det dags för magdans och flickorna som fått nya fina magdanskjolar gjorde ett bra jobb, jag däremot var väl sådär. Det är helt omöjligt att röra armar, höfter, rumpa och fötter samtidigt, åt olika håll. Dessutom med någon sexig het look i ögonen. Man är ju en nordbo med fotbollsblod, hur bra kan det bli? 2100 började så den sedvanliga barndansen och nu mina vänner, står våra flickor längst fram och gör alla märkliga rörelser till dessa märkliga låtar som vi snart kan texterna till. De har så kul och det är skönt att se att de vill vara med och försöka. Agnes har blivit riktigt varm i kläderna så ett tu tre ser vi vår lilla längst framme på scenen helt oblygt dansande fågeldansen…. Det var en syn för gudarna vill jag lova. Sen kära läsare hände något mycket märkligt, barnens lekledare behövde ett par och vips innan vi hann att reflektera befann jag och maken oss mitt på dansgolvet med 8 andra rädda par. Vi skulle VERKLIGEN vara olika djur, maken hane och jag hona. Med hjälp av en härlig utstyrsel förvandlades herr och fru Olsson till herr och fru Get! Sedan blev vi försedda med ögonbindel och med hjälp av getläten skulle vi sedan leta reda på varandra. JAG HÖLL PÅ ATT DÖ. Maken tittar på mig och fräser i mungipan: detta, älskling det gör man bara inte!! Gissa vad vi blev? 2a såklart!! Endast en pyttestund efter herr och fru Ko.  Efter denna högst skitpinsamma tilldragelse tänker jag nu gå och dra något gammalt över mig och skämmas till i morgon bitti.

Salut!

21/7

Jaha, vad kan man säga om denna dag? Poolen, solen och stolen. Ungefär så kan man nog summera det hela tror jag. Lite glass här en öl där, siesta, poolen, rita, och vattengympa.

Helt ointressant men jäkla gött.

 

19/7

Klockan är kvart i tolv och det är 25 grader varmt. Vi har just avslutat vår kubanska afton. Vi har dansat, lärt oss basstegen i kubansk dans, käkat och haft förjäkla roligt. Jag och maken svepte loss i en smäktande dans och vi fick efteråt höra att två svenska damer i publiken blev oerhört avundsjuka på att vi såg så kära ut… Det är fränt att höra efter 15 års ihophållande.  Skämt å sido, det var en kul kväll. Dagen har vi gått i skift då lillan inte får bada. Jag har varit på vattengympa och kastat loss i poolen med Alice medan Pappa och lillan varit på kidsfun i lekparken. Hon verkar nöjd med arrangemanget och det är ju tur. Annars börjar semesterlunken infinna sig ordentligt nu, vi sover till halv tio, segar igång med frukost något senare, släpar fötterna till poolen och strandar där i några timmar. Jag kan tänka mig ett läskigare scenario faktiskt. I morgon skall vi få besök av goda vänner som hyrt stuga 4 mil härifrån. Maken skall åka och se en etapp på touren med maken i den familjen men imorgon tror jag bara  det blir social visit. Vår vän från Holland och hennes dotter har varit med under kvällen och vi har haft det väldigt trevligt. Nu skall jag gå och borsta mina tänder och sedan krypa in i världens skönaste säng i världens bästa husbil på världens bästa plats.

Salut!

 

20/7 2008

Kvällen sänker sig en ny dag i paradiset är till ända. I dag har vi badat, vattengympat och bråkat med personalen i restaurangen. Men det sista var bara undertecknad som stod för.  Vi skulle i dag beställa pizza för det skulle ju gå så fort…. Hm en timma senare befinner jag mig inne i själva pizzaugnens rum och skäller på Italienska, det går ju bra för jag vet ju såklart inte vad jag säger, jag bara viftar med armarna lite och säger typ 123 , akuten, ultraljud och andra ord jag lärt mig dessa veckor.  Det hjälpte inte alls utan jag får gå hem utan pizza och utan blodsocker till en väntande familj som får äta rester. Det är ju såklart rester med vacker utsikt så vad gör det i det stora hela. I dag har vi fått sverigebesök från goda vänner som bor några mil härifrån. Maken och den andre maken har åkt i bergen i två timmar och wattmätaren har visat på god styrka vilket vi alla är glada för, gud förbjude om man skulle sunka ner sig under några ynka veckor.

Alice hoppar , dyker och står på händer mer under vatten än över vatten och Agnes har äntligen förstått att hon flyter på sina puffar och åker omkring likt en säl i poolen, vårt liv är så himla bra!

Salut

Same same but inte ändå

18/7 2008

Klockan är 23 30 och det är 22 grader varmt, i kväll är månen helt full och havet nästan helt lugnt. Jag kan inte komma över hur vackert det är. Idag har varit utflyktsdag och Monaco var målet. Bara att ta bussen till Ventimiglia och sedan tåget till Monaco, hur lätt som helst. I olssons värld? Icke. Vi startade dagen med en urjordisk fajt kring medicinen med hot om kanyler och annat. När jag tog till det värsta: ” du kommer få sova där själv för de har ingen säng till mig och pappa om du inte tar medicinen” kom svaret : ” men jag vet ju inte när de säger god morgon för jag förstår dem inte.” efter många timmars arbete tog hon till sist skeden med orden: ” du mamma, den är faktiskt inte så himla äcklig”. Vi springer mot bussen som turligt nog står och väntar…. Trodde vi ja, det visar sig att dörrarna är trasiga så det är bara att snällt vänta in en extrabuss. Två minuter i Italien är allt annat än just två minuter men vi håller ut. Vi får åka trådbuss och jag börjar fundera kring hur vägverket i Italien igentligen fungerar, har de något överhuvudtaget? Väl framme i staden som gränsar till Frankrike är klockan så mycket så det blir inget Monaco denna gång, väl blir det marknad i Ventimiglia vilket visar sig mycket trevligt. Vi handlar, fikar, äter melon, dricker saft och …. Just det tar medicin. Dock utan bekymmer denna gång då johan hotar med polisen.

Kvällen spenderar vi med vår nyfunne vän från Hoilland , hennes dotter och en himla massa vin. Agnes är så himla pigg och har under kvällen varit med på barndans vilket gläder oss alla. I morgon blir det kubansk fest och barna har redan valt ut klänningar….

Salut!

17/7

Är det någon som kan gissa vad Ecografia betyder? Jo det skall jag tala om, det betyder ultraljud. Agnes kräk och feber på disneyland visade sig tillslut icke vara magsjuka då febern kom tillbaks igår. Hon visar tydligt tecken på dålig allmänhälsa vilket oroar mig så jag ringde till svenska rådgivningen i går kväll. Samtalet resulterade i att hela familjen Olsson i morse stuvade in sig i en taxi mot san remos sjukhus. Färden i bilen är en historia för sig och jag har fortfarande svårt att hantera att de fan inte har några bälten i bilarna. Det var bara att hålla i ungarna och be en bön. Väl framme träffar vi en underbar läkare som talade engelska. Återigen befinner vi oss alltså på ett Italienskt sjukhus, det var två somrar sedan sist. Lillan är mycket ledsen men strong när hon hålls ner på britsen av 4 italienska sköterskor. Hon måste varit så rädd. Blodprov, ultraljud på njurarna och urinprov visar mycket riktigt på en njurbäckeninflammation och det är på håret att vi får stanna med intravenöst penicillin. Vi får dock åka hem och det är vi ju alla glada för. Som om inte detta vore nog så kan vi ju konstatera att feber till trotts har lilla pesten ett jävla humör och att få i henne medicin visar sig vara ett helt företag. Jag gråter hon skriker och hela campingen vet nu vem Agnes Olsson från Hammarö är. Kvällen avslutar hon med att försvinna på campingen så 5 personer är delaktiga i jakten på vår lilla docka. Vi hittar henne såklart tittandes på någon annans husvagn. Jag sveper en halvflaska vin och sedan somnar jag. Jäkla skitdag

16/7

Vi sover gott till nio och sedan avnjuter vi en frukost med världens vackraste utsikt. Poolen väntar och det är som att sitta i en reklambild när man ser över poolen och direkt ut i havet. Agnes har träffat en kompis från Holland. Hon är 5 år och gillar att bada hon också. Hennes mamma och hon bilar själva i Europa… och jag som trodde vi var modiga. Enligt mamman som precis som jag gillar rödvin är det bara att ställa in GPS en och köra. Eh, jag just det.

Maken har tagit ett hårt pass i bergen och såg så där allmänt sliten ut efter två timmars kör. Under tiden spenderar vi tiden vid vattnet, alice i den stora poolen och agnes i den lilla. Jag? Jag sitter i solstolen och kikar upp då och då så ingen av ungarna drunknar.

Kvällen avslutas med Kareoke på restaurangen men där går gränsen för vad Fam Olsson tål så istället avnjuter vi ett gott glas vin och italienska ostbågar tillsammans med havet och månen.

Måndagen den 11 november

15/7

Tidig uppstigning, ty vill man ha en camping måste man komma på förmiddagen. Vi hade ju bara 17 mil kvar, hur svårt kan det va? Vi glömde dock att vägen efter reviäran är något jobbig. Massa bilar, lastbilar, tunnlar, upp och ner och ett jäkla race. Det är nog väldigt vacker utsikt men då jag stirrade döden i vitögat när jag tittade ner valde jag att blunda.

I 4 månader har jag letat camping och jag fann en som jag bara måste åka till. Kl 11 00 körde vi in genom entren och mina vänner, vilket ställe! Vi står med husbilen precis vid havet, tre pooler och allt tänkbart man kan önska sig. San Remo är stället där vi kommer spendera de nästa tio dagarna på och jag kommer gilla läget, det kan jag lova. Kvällen spenderade vi på Kids Dance som visade sig vara såväl dans som lek. Såklart blev maken involverad i en sådan där lek där man har ballonger runt foten och uppgiften är att smälla sina medtävlandes ballonger. De var 14 när de startade, tillslut återstod två, en 12 årig kille och gissa vem… såklart var det min man, barnens far som stod där inför alla människor. Då ser jag att svetten lackar på honom och  igenom min hjärna far: herregud, hornen, här kommer de, han tar detta på fullaste allvar. Nu hände det sig att han blev tvåa ( och det har ju hänt förr…. ) men han tog det som en man och skakade artigt hand med den lille Italienska pojken. I skrivande stund sitter vi med vin, rom och cigarr och tittar på en nästan helt rund måne som speglar sig i medelhavet och det är bedårande vackert. Ärligt talat vet jag inte om vi någonsin återvänder hem igen.

Krösus sork är död!

14/7

Ibland när man åker husbil händer det sig att toan blir full och man har ingenstans att tömma den. Så hände denna dag och maken gav sig iväg för att göra det förbjudna…. Att i skydd av nattens mörker tömma i naturen. Diskret ger han sig upp för en liten kulle och utför sitt arbete. Efter en stund hör jag honom kvävt ropa: du, du vet du, när jag skulle tömma åkte locket ner i ett jävla sorkhål kom och kolla här får du se. Med mobilen som ficklampa lyser han upp åt mig och mycket riktigt, där nere i ett väldigt djupt hål ligger det så viktiga locket. Jag håller på att kissa på mig av skratt och inte blev det lättare när jag skådar min annars så tuffa man stampa i backen och ropa: HALLÅ FÖRSVINN. Jag vrider mig av skratt och när maken sedan ytterst sakta sticker ner hela sin hand för att hämta upp locket kan jag knappast stå rak. Själva finalen kommer när han ( efter att han fångat juvelen ) ropar ner i hålet: Ha där fick du så du teg sorkjävel! Ty det var ju så att innan lockavfall hade han tömt vårt toainnehåll just i detta hål. När vi något senare kunde konstatera att ingen sork bodde där utan små söta kaniner var brytet ett faktum. ( men vi sa inget till barnen )

Skall man åka på franska motorvägar långt så skall man göra det den 14 juli. Inga bilar, fina vägar och en härlig resa på 80 mil tog oss från Paris och ända till 15 mil från Italienska gränsen. Maken är urduktig att köra och våra barn är helt fantastiska! Inte ett gnäll, inte en gång vi hörde : när är vi framme. Då vi hörde av andra svenskar att de blivit utsatta för inbrottsförsök efter Franska motorvägen är vi ytterst försiktiga med vart vi ställer oss för natten. Fullt med lastbilar, det är vad vi gillar.

 

 

Romantiken flödar

 
  13/7 08

Paris! Känn så härligt det låter…. Till tonerna av dragspelsmusik gav vi oss i morse iväg med tåget mot denna romantiska världsstad. Barnen helt exalterade och nu minsann har lilla pesten vaknat till å det grövsta och tar igen två dagars vilande…..

Vi kommer av vid triumf bågen och jag kunde genast konstatera att det var kravallstaket överallt så något var uppenbarligen på gång. Vi promenerar mot efeltornet och livet är rätt härligt faktiskt. Väl framme inser vi inte bara att något är på gång utan att självaste 14 juli är på gång. ALLA firar i dagarna två och ALLA skulle just i dag gå på besök i tornet. Tre timmars kö minst och jag och maken blir tvungna att meddela våra barn att någon tur i tornet blir det inte. Gissa om de var nöjda på oss… Alice grät otröstligt, stackars henne, förra året fick hon inte gå upp i tornet i Pisa pga hennes ålder och nu detta. Den av sina döttrar inlindade fadern får extremt dåligt samvete och betalar 60 euro och slänger på familjen på en dubbeldäckare utan tak som skall ta oss runt Paris. Romantik va? Knappast. Kallt blåsigt och en guide i hörlur som inte fungerar.   Vi får en mycket mysig dag med lunch vid Notre Damm ( ursäkta ev felstavning) Lång promenad längst Seine med alla människor, lite romantiskt var det allt. Väl uppe vid triumf bågen igen fick vi njuta av nationalsången framförd av en stor samling människor och det mina vänner, var riktigt härligt!

I skrivande stund leker lillan på parkeringen, maken har precis tränat och vår stora prinsessa pysslar. Vi är nu redo att lämna Paris och Disney med summeringen: Dyrt som satan, trevlig personal, rent städat och en härligt stämning. Värt pengarna? Absolut!

Lite magsjuka har ingen dött av..

 

        12/7 08 

Regn och kräksjuka var två ting jag inte väntat mig under våra dagar på Euro Disney, och vi fick båda! Men låt mig ta det hela från början. Efter besök hos goda vänner i Halland begav vi oss söderut mot Trelleborg där färjan väntade, vi hade bestämt redan förra året att vi skulle ta nattfärjan så chauffören fick vila innan autobahn skulle ta över. Som vanligt ( när undertecknad får styra ) var vi riktigt tidiga vid färjeläget vilket alltid känns bra. Efter spel och lek i kön konstaterar maken att det var sannerligen många polacker i   vår kö. Ja, men de kan väl också får semestra kontrade jag. Du vart skulle vi ?

Men herregud vi skall till travemynde svarade jag något irriterat. ( ty att ställa en sådan fråga bevisar att maken inte alls hängt med. För er som har åkt färja vet att just innan själva pååkningen är det ett rätt kritiskt läge med mycket folk och bilar tätt inpå.

Jaha, svarar maken  då blir det nog lite fel nu för den kö du valt leder till färjan som går till polen.

I ett sådant här läge skulle kontrollmänniskan i mig tjippa efter andan men efter några snitsiga mooves av mamman rattade maken  7 metaren rätt och vi hamnade tillslut på rätt båt. Vi somnade gott alla 4 i hytten, väl förvissade om att väckningen skulle ske i två omgångar och för att säkra ytterligare ställde jag klockan på ringning. Döm om min förvåning när vi väcks av : ” Vi ber nu alla passagerare att gå till sina bilar” Jädrar i min låda vad vi fick brottom. Upp med två halvsovande lintottar som protesterade högljut när vi släpade ner dem från däck 8 till däck 5. DÅ råkade Olsson gå ut på fel sida bildäck där fanns ingen husbil, jakten tar sin början. Jag skriker med lillan på armen: vart fan är bilen? Vår stora känslliga flicka blir naturligtvis väldigt rädd av att åka slalom mellan alla långtradare på jakt efter vårt hem och transportmedel. Jag får syn på två matroser ( heter de det även de som jobbar i garaget?)  och ger dem ett hjälplöst ögonkast ( färjan har nu lagt till och det knakar i bogvisiret ( visst heter den främre delen så) ” Hej, vad gör ni?” Vilken jävla fråga , syns inte det….. ” hej, ja vi letar efter vår husbil..” Lycka till. Efter 5 riktigt långa och panikartade minuter hittar vi hem och vi kan alla pusta ut. Härligt, nu rullar vi! DÅ kommer nästa lilla kris, lillan utbrister: jag måste kräkas!

Jag vill dö, ta en charter utan barn, åka hem, ja nästan vad som helst utom att vara just där just då, men det är bara att gilla läget, ut med ungen efter autobahn o in igen.

Länderna passerar i en rasande fart; Tyskland, Belgien och Frankrike. Vi pausar många gånger och maken kör faktiskt hela vägen så  väldigt sent är vi framme vid entré där vi får göra flera husbilar sällskap under natten.  Parkeringen för husbilar utanför Euro Disney är enorm och vi har ungefär 150 grannar med likartat intresse.  I skrivande stund sitter jag med rödvin och ömma fötter, i två dagar har vi gått och gått och gått. Vi har åkt karuseller, sett shower, kramat Musse, Mimmi, Långben och allt vad de nu heter. Allt hade varit toppen om det inte varit för att den indikation av kräkning vi fick på autobahn inte var någon bilsjuka utan en härlig magåkomma för lillan. Hon har varit riktigt risig och bara suttit i sin vagn mest hela tiden. Skönt för oss för jag behövde varken koppel eller lugnande medicin , men såklart ledsamt för henne. 92 Euro kostade hon like förbannat men som jag brukar säga: det är bara att gilla läget och det finns de som har det värre! Att den lilla pesten var sänkt gav vår stora tjej mer utrymme och karusellerna gick helt i hennes val. En av attraktionerna var en raket där man sköts upp rakt upp i luften och denna skulle såklart maken och 8 åringen testa. 45 minuter i kö och sedan kom de ut som lik… Maken nästan dog och vår flicka var blek som ett lakan med skakande knän.  När vi promenerar vidare konstaterar maken att nog har vi blivit äldre och när hände detta att man är känslig för karuseller och så…jag har svårt att dölja mitt fnitter bakom makens rygg. Så tuff så stor och ändå så liten och klen.

Nu är timman jättesen och i morgon väntar Paris och det höga  tornet, spännande!

Salut

Solen skiner i skåne

 


      9/7 08

Efter en tröstlöst lång natt i Varberg med hällregn, åska och tidig soptömning utanför hubilsväggen är vi nu på väg med siktet inställt på Trelleborg. En tur på ca två timmar som började i regn och blåst men som avslutas i strålande solsken. Det är mycket lättare att åka i sol tycker jag, roligare liksom. Färjan går kl 22 i kväll så vi skall göra trelleborg under dagen och det är ju också roligare i sol. Vår nya gps Rut ( Alice har döpt henne och eftersom den andra hette Anita fick denna heta Rut) har guidat oss så himla väl och fortsätter hon på detta viset blir resan en baggis helt utan tjafs om kartan, vägar och annat skit som inte tillhör undertecknads allra starkaste sidor att utläsa. Fint med digital tidsålder tycker jag! Den gör ju också att jag kan sitta här och surfa trådlöst vilket i sin tur innebär att jag känner mig närmare er och det är ju bra. Som en hyllning till digitala tidsåldern tänker jag sluta med ett rim:

Snipp snapp slut, tack gode gud för Rut!

Vi rullar!

 

                            8/7 08


Efter en god fika hos våra kära vänner är vi nu på väg. Den lilla har försvunnit in i cd sagornas underbara värld och den stora kollar kartan, markerar och frågar en milion frågor och vi är bara vid IKEA! Ni får en gissning vad vi färdas i, gammal eller ny?

Rätt för er som gissade gammal. Om jag skulle skriva alla turer skulle jag bli sjösjuk så jag nöjer mej med att konstatera att gamla bettan får åka söderut återigen. Jag gillar bettan så jag klagar inte alls.
Resan hittills har haft så många förhiner att jag knappt tror det är sant att allt är packat och vi sitter i allihop. Skeptiker som jag är tar jag en dag i taget och när GPSén talar om att vi har 180 mil till Euro Disney känns det långt och det känns som om vi kommer stöta på många hinder innan dess. Men men, nu sitter vi här och 4 veckor ligger framför oss.
Att lämna stan, huset och vännerna ger upphov till känslor som strider mot den lyckan man känner att få vara tillsammans med familjen i 28 dagar, det är lite saknad, ångest och glädje i en enda salig röra. Om 4 timmar är vi i halland där vi stannar över natten. I morgon går båten mot tyskland och sedan är det liksom bara att åka med. Maken tuggar på cigarren och bilkörarhandskarna är på. Sådana handskar är sådana som är försedda med hål uppe på handen och han ser förjäkla rolig ut. Men sådan är han maken, rolig! Han är också underbar ,fantastisk ,snygg och väldigt snäll. Men det här med att köpa bilar , det skall han ALDRIG mer göra om du frågar mig,

Salut.

Cirkus Olsson

 

cirkus Olsson.... jaha så var man med ny husbil då... eller ja, den är på väg till sverige. Påminn mig om att jag aldrig så länge jag lever skall bli bilhandlare, eller bilköpare heller för den delen. Har jag ingen make kvar om 10 år som kan sköta affärerna kommer jag åka kollektivt tills jag dör. Jösses i min låda. För att förkorta en evghetshistoria:

1. husbil på väg, märklig handlare, handpenning ut i tomma intet, affär går i stå

2. Make arg,  gammal husbil på blocket, gammal husbil såld, make glad

3. Ny husbil, billigare, bätttre och allt vi vill ha... nåja , den är på väg från Tyskland i alla fall. Med våran tur kommer färjan gå under i en jätteorkan och vår fina hymis gå till botten med säljare och allt.

Kontentan av 1,2 och 3 blir att vår resa blir något försenad, ett par dar eller så vad gör det. Vad gör det när hela våra garderober ligger utspridda på pianot, eller när man har hypade barn som längtar till Euro Disney. I det stora hela gör det inte ett skvatt. Vi lever har hälsan och någon gång i en framtid ( ev. rätt långt fram ) kommer vi se tillbaka på denna tid och skratta gott åt allt elände.

Men , Olsson är alltså med hymis och på tisdag åker maken till Göteborg och fixar affären. Ett byte och en massa pengar senare är vi så redo att åka söderut. Kanske, jag återkommer i ärendet.

Men vad är det med bilhandlare undrar jag, vad är det för  klientel? Vart kommer de i från och varför får man känslan av att alla rufflar? Lite hit, lite dit, lite pengar här , lite pengar där.... "Om du sätter över det till mig så fixar jag det här till dig". Vad är det för en branch`?  Och varför har alla av dem samma mantra; "jag fixar det vet du, du kan lita på mig".

Min något naiva inställning till mänskligheten har de sista veckorna fått sig en ordentlig törn och jag inser att alla inte vill gott.  Det är en jobbig känsla och man får ta tag i sin besvikelse och försöka gilla läget. Nu kan man såklart inte dra alla över en kam, det finns naturligtvis ärliga människor också som håller på att sälja bilar, det är bara det att jag inte har hittat dem så bra tips emottages tacksamt!

Salut!

penicillin, bilförsäljare och rom

 

                        30/6 2008

 

Varberg var målet denna helg, av lite olika anledningar: tävling för maken, husbilsbyte för familjen och en lillsemester med kära vänner. Föga visste vi vad helgen hade i beredskap för oss.....
Fredagen är kväll när vi anländer och våra vänner som kommit före har redan sonderat terrängen till restaurangen.
Att beställa mat till 4 vuxna och lika många barn är en upplevelse i sig. Cola, fanta, vatten med bubblor och utan bubblor, pommes, räkor och köttfärssås i en enda härlig röra. ( röran är härlig när man nyss startat helgen) Maten låter vänta på sig och barnen krummar, maten kommer, barnen äter på 4,5 minuter och nu gäller det att man kan låtsas som man inte ser dem om man skall kunna njuta av maten. Vår lilla pest signalerar tidigt att inte allt står rätt till, och efter 2 utlyftningar från restaurangen ger jag upp och går med henne till husbilen. 2 timmars skrik senare befinner jag mig på akuten i varberg och doktorn konstaterar öroninflammation. Tjoho!, jaja, det finns de som har det värre.....( fortfarande början av helgen) Efter 250mg fantastisk medicin sover hon gott och jag och min kära vän dricker massa vin tills vi somnar.
Lördag, dagen för husbilsbyte, tävling och kalas på kvällen! En härlig dag.

e kl 15 skall bytet ske... spänning i luften och tävlingen blir liksom sekundär för maken. Klockan går, ingen försäljare ringer. Vi tar kalaset först och ett nytt spännande restaurangbesök utgör scenen för nästa haveri i Olssons liv. Vin, dricka och ritblock medan vi väntar på maten som dröjer oroväckande länge. efter 1 (!) timmas väntande tar vår chefiga vän kommandot och det visar sig att de glömt vår beställning!! Vår servitris har gått hem och ingen vet vad vi 8 skall äta. Stämningen är sådär kring bordet och DÅ ringer vår kära försäljare och meddelar sin vana trogen att " han fått lite problem och tror nog inte att han kan leverera någon bil". Maken sjunker ihop och undrar hur livet kan vara så orättvist.....
Efter 1 tim och 20 minuter är vi arga, hungriga med 4 komatiserade barn ( som denna gång sköter sig strålande, kanhända beroende på låg blodsockerhalt)
Till slut får vi såklart mat och med utlovat avdrag på räkningen äter vi och så sakterliga börjar stämningen återvända till vårt stora bord. Då börjar toalettrutinen; alla barn skall gå på toa i olika vändor. Vi krånglar oss fram och åter till vårt bord och undertecknad börjar bli ordentligt trött . ( känner av att det inte är början av helgen längre) Vår lilla pest är inget undantag utan vill också gå och göra nr 2, såklart nu skall den efterlängtade dyra maten ut. Problemet vi har med henne är att hon är oerhört känslig för lukter vilket i detta fall resulterade i att nr 2 och 3 ( om nu det kan gå som kräk ) kom samtidigt....överallt på restaurangens toalett. Det är ju här någonstans man börjar tänka på alla som har det värre men  jag har svårt att just då komma på någon alls. Torka, trösta, mer vin!!

Kvällen avslutas vid vår boendeplats med mer vin, dumlekola och chips. Maken och jag har nu bestämt att lägga ner husbilsaffären för denna gång, han är ledsen såklart men en flaska rom senare är han inte bara trött utan också ganska glad igen.
Slutsats: på fredag åker vi till Italien i gamla bettan och vet ni: det finns de som har det värre!

Salut.

Skeptisk is my middle name


                                 2008-06-27

Om exakt  3 timmar och 22 minuter börjar semestern. Ännu har jag inte riktigt funderat ut om det är bra eller dåligt. Högarna ligger oroväckande höga och de ser nästan sura ut,  jag inser att det är rätt mycket att stå i på de där 3 timmarna och 21 minutrarna. Så vad händer? Jo hjärnan börjar hitta på massa ursäkter för att inte behöva röra runt i högarna. Det är ju ingen idé nu att börja med det där, jag får inte tag på de personer jag vill ändå, äsch det är snart fika. Kroppen har börjat koppla i från så sakterliga.

Dagens tur går mot Hallandskusten ty NU skall hymisen hem! Jo det var ju så att gamla åket skall ut och nya hymis in. Om det nu är så att säljaren dyker upp, om det nu är så att hymisen verkligen är så himla fin som maken hävdar. jag är skeptisk! Det är mitt jobb att vara skeptisk, att hålla emot är liksom min grej. Synd igentligen då man skulle vilja släppa taget och bara åka med som många gör, men hur skulle det bli? Skulle familjen olsson bli hippies då som bara flummade runt? Nä kontroll behövs , det är jag säker på. Någon av oss måste hålla tillbaka, gud förbjude om man är för glad för tidigt, man kan ju bli besviken..

Mötet med säljaren skall ske i kväll.... man kan nästan höra den spännande filmmusiken i bakgrunden. Platsen är inte ännu bestämd.. hemlig in i det sista. Eller ja, så himla hemlig är den ju igentligen inte det är ju bara det att säljaren inte hört av sig som han lovat. Skeptisk! Maken är illamående och grön i ansiktet, vill såklart få affären i hamn men inser också att den här processen inte varit helt smärtfri. Kl 13 00 sitter vi i vår gamla trotjänare för sista gången någonsin. Efter i kväll har jag både L-kök och skinnsoffa i vår nya fina Hymis... Kanske, Jag är skeptiskt
It´s not over until the fat lady sings the blues!
Salut.

Avslut och början på samma gång

 
                            2008-06-03

Avslutningarnas tid är här, samtidigt som allt ligger framför en... en märklig paradox.
Man avslutar dans, gympa, dagis, fritids och skolan. Den blomstertid , volter och kullerbyttor i en märklig symbios. Fröknar skall ha presenter, barnen skall ha fina klänningar och undertecknad skall snabbt som ögat bestämma något lätt att baka till alla dessa tillställningar. Det gäller att vara först på listan så man slipper bullarna... hua för bullarna. Det måste löna sig att köpa färdiga på ICA!
Detta år var jag nästan först, kockostoppar blev det! Mycket nöjd med mitt val skuttade jag iväg från den förhatliga listan och skänker en snabb tanke till den stackars mamman som detta år åkte på bullarna.

Det är också uppstartens tid: semestern och sommaren ligger där framför en som en orörd prallin. I fantasin kan man göra de mest fantastiska sakerna på sommaren, har ni tänkt på att i fantasin regnar det aldrig? Och vart är myggen i fantasin?  Och alla gnälliga barn, de finns inte.  Nä när hela sommaren ligger där och bara väntar på en är den vacker, lagomt varm, kärleksfull och en helt fantastisk familjetillställning där alla bara älskar varandra oändligt mycket. Vi som besitter lite erfarenhet vet ju att detta är en illussion och det gäller istället att rusta sig med den stora tålamodsrocken om man skall stå ut med varandra hela sommaren.
Låter jag negativ? ja kanske en smula men efter 3 somrar i husbil med två barn och en styck make vet jag att receptet för en lyckad semester är:
Tålamod, en ypperlig förmåga att ta tio djupa samt ett väl fungerande
GPS

Salut!

Hemmets projektledare tar över

 
                         2008-05-26

Nu skall det rensas! Allt skall ut ur gamla trotjänaren som vi haft de senaste 4 åren. Det skall städas, putsas och tätas där det läcker, allt för att göra bilen så fin som möjligt.
I de här lägena får maken panik, han gormar, tjurar och ser allmänt upprörd ut över att tiden inte räcker till. " jag har massor att göra och ingen ledig tid" är något man hör ofta numer i det olssonska hemmet. Då kära vänner är det dax för projektledaren i familjen att ta till orda, nämligen undertecknad.


1. skriv lista
2. prioritera
3. När var och hur gör vi
4. starta

Ordning  reda och väldigt enkelt om man frågar mig. Inte så konstigt igentligen när allt man som kvinna gör i hemmet handlar om projektledning. Att lägga upp strategier för handling, avslutningar, paketinköp, städning, blomvattning och badtider är vardagsmat. Man är själv sin egen styrelse men barn och make som någon slags "hang around" eller skuggstyrelse om det låter bättre. Man pekar med hela handen och ibland förefaller man en smula hysterisk, men goda resultat, det blir det.
Nu har alltså maken fått smaka på projektlederiet och tillsammans stryker vi från listan det som är gjort. Han har alltid muttrat över min kontrolliver men tänka sig att han kröp nära mig häromdagen och viskade: du det där med listan, det var inte så dumt!

Salut!

Maken tittar åt en annan...

 

      2008-05-22

Maken tittar åt en annan, jag har känt det länge nu. Små tecken som vid summering visar tydligt vad som pågår.

Han smiter ut med mobilen i handen, märkliga lappar skrivs och hans leende när han tror jag inte ser går inte att ta miste på.

Häromdagen kom allt upp till ytan och jag visste att jag haft rätt hela tiden; det finns en annan, och hon bor i Göteborg men kan tänka sig att flytta till honom.....

Han vill ha en yngre, längre och fräschare variant. Jag har talat för döva öron när jag varnat för att de där yngre allt som oftast blir signifikant mycket dyrare. De är dessutom helt utan erfarenhet och just erfarenheten måste väl räknas in ? Han är dock benhård och kör sin linje;
gamla husbilen ut och nya fina Hymer in. ( eller Hymis som en god vän sa...)

Det är alltså så att inom kort kommer vi störa grannarna ännu mer då vårt nya tillskott kommer sticka ut ytterligare 1.30 i vägen, men det får vi leva med. Löften har givits om leverans före semestern och det håller vi tummarna för nu. För visst är det så att även om undertecknad försökte på alla sätt hindra ett nyköp initialt, så kan man konstatera att även jag gillar nytt, fräscht och häftigt. Så där är vi nog rätt lika, maken och jag!

Salut

Snart så...

 

2008-05-14

Idag premiärar jag som webbdesigner! Mycket skall man hinna med innan man lägger sig med näsan i vädret. Jag har länge tänkt att vi skall ha en möjlighet att skriva dagbok eller blogg (eller vad det nu heter ) på vår resa i sommar, men jag bara måste tjuvstarta!

... så nu tjuvstartar jag!

Färjebiljetten är bokad! Den 5 Juli bär det av från Trelleborg med nattbåten till Travemynde ( här skall det vara ett tyskt y men jag hittar det inte på tangentbordet!)
Tanken är sedan att vi styr mot Paris för tre väldigt dyra dagar på Euro Disney, maken muttrar såklart över skyhöga inträden osv men vi övriga låter muttret passera. Vi vill också besöka Annecy sjön återigen då vi upplevde det stället som oerhört vackert.
Nu skall man ju vara klar på att innan dess skall vi gå på fest, fixa dagis och skolavslutning, städa skolgården och jobba en himla massa,
men snart så....

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...
Du gillar den här sidan