Sommaren-20

Psykologer , grannar och maränger med choklad


Det har äntligen blivit tomt över oss nu , de reste hem till Torin igår ... 

Det är alltid ett jäkla liv på den familjen alldeles oavsett vem av dem som är här. 

Maken tror att farmorn är döv och det är av den anledningen alla skriker , jag köper´t inte för de fortsätter ju även när inte hon är här. 
Det är alltså en farmor och en farfar som äger stället, de har tre vuxna barn som alla har ett antal barn där familjerna får tillgång till huset olika veckor. 

Skräckveckan var tonårshaveriet som var här i början . Första nattens festande var undertecknad i härligt semestermood och kände att det var väl jätteroligt för dom att ha kalas , det  var ju inte så längesen jag själv var ung... 

Andra natten tog tålamodet slut!
 När klockan var kvart i 6 på morgonen klev jag ut i trädgården nästan helt och hållet  som gud skapat mig och ropade fram slashasarna som bestämt sig för att dygna . 

Jag hade ingen aning om att jag kunde så många svordomar på olika språk ! 
De stod som tennsoldater till slut och dagen efter fick vi maräng doppade i choklad som förlåtpresent. 

Förra veckan kom de små barnen tillsammans med sina trötta föräldrar ... jag väljer att låta det stanna vid att man kan önska mer av den uppfostran! 

Men nu är det alltså tomt , tyst och väldigt skönt  samtidigt  som vi passar på att gå in i vår sista vecka här i Ospedaletti , i vårt fina hus som vi har kommit att älska som jag aldrig trodde var möjligt. 

Poolen är alltjämt 30 cm djup , utan vatten och det krävs förbankat mycket kärlek för att jag inte skall explodera varje gång jag tittar ut.  

En av sommarpratarna som visst var psykolog uttryckte att varje gång man tröttnar och vill bli galen på nåt skit som ens respektive har för sig behöver man bara tänka på nåt man själv gör som inte är så lyckosamt .... sen skulle man visst  klappa lite på kinden också - alltså för att inte explodera.
 Bra tips ...

Ingenjören Sören fortsätter sin trogna  bana vilket innebär att han säger en sak men gör en annan och jag antar att jag kommer behöva tänka på mina tillkortakommanden och klappa maken på kinden ett tag till . 
Papperna är ändå på väg  i rätt riktning så man får va gla för det lilla. 

När vi åkte hemifrån var vi medvetna om att den här sommaren av många anledningar skulle komma att se lite annorlunda ut , dels för det uppenbara men också för att vi för första gången åker helt utan barnen . 

Fem veckor bara vi - har vi ens så mycket att prata om .. 35 dagar av han och jag . 


Jag kan konstatera att sommaren 20 kom att bli den mest kravlösa tid jag nånsin upplevt och jag kan inte låta bli att fundera på vad det är för måsten  jag lagt på mig förut som inte finns längre ? 

Är det månne så att jag  inte måste göra nåt jag inte vill längre för jag lugnt kan säga att vi inte bör ? 

Å vad är det i så fall jag gjort förut som egentligen tenderade att bli krav snarare än glädje , jag tycker inte jag går omkring och gör massa saker jag inte vill annars... 

Nu är det ju inte så att vi sitter och lyssnar på psykologer  i varsin solstol hela dagarna om nån skulle tro det. 

Våra förmiddagar är helt vigda åt träning , rörelse och aktivitet i nån form. Maken i sina berg och jag utifrån noga utformat schema i vår närmiljö. 

Det är ändock en frihetskänsla jag inte upplevt tidigare , vi kan äta chips innan tio , vara vakna hela nätterna , umgås när vi vill och hur vi vill och med vilka vi vill . 

Säger jag nu dessutom att jag inte ens behöver laga middag om jag inte känner för det inser jag att mina kära telingar därhemma tänker att min nyvunna yolo- känsla har med deras frånvaro att göra . 

En del är såklart att ansvarsbiten är borta , det kan man inte sticka under stol med.. det blir annorlunda , det kommer vi inte i från och jag  tänker att det säkert finns många som skäms för att tänka så.

 Jag hade mer än gärna haft dem här , hela konkarongen med pojkvänner och allt men det är också skönt att bara vara mig , att inte hela tiden vara Annamamman som håller hela världen nöjd och trygg under sina vingar genom dygnets alla timmar. 

Även om tvåsamheten är en bidragande del till ovan nämnda .... lössläppta livsstil finns en faktor som påverkat än mer och det är distansen.  

Att hålla lite avstånd har vart bra för mig och då menar jag inte människa till människa utan  de fakto att jag hittat ett lugn i mina val ,  att jag  inte behöver svara ja och hoppa på allt som verkar roligt för stunden - och framför allt - jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag svarar nej. 

Även om jag precis som alla andra självklart tycker att all typ av sjukdom är av ondo , tar jag ändå med mig den viktigaste lärdom jag fått denna gång ; 

Jag har hittat hur jag vill leva - jag har fasen fattat grejen !  

Salut 

 

Tryckare , vackra vyer och osynkroniserad toblerone



Redan innan jag berättade för maken om mina planer om semester i semestern visste jag vad han skulle svara : 



” är det inte jämt litte lyxigt dä tycker du ? ” 

Så på förekommen anledning la jag upp det enligt följande : 
Jag har bokat en liten resa åt oss under sommaren , till amalfi bland annat ... 

( exakt reaktion enligt ovan beskriven ) 

Två nätter där och en natt i bergen tänkte jag , i toscanska kullarna så kan du ta med cykeln , den får ju plats i bilen ... 

” ok , men då tar vi två nätter i bergen ” 

( sucke r , det fattade jag väl -det har jag  
redan bokat sen länge ) 

Första kvällen landade vi i en stad som är lika svår att uttala som att stava , att säga det tre gånger snabbt är inte att tänka på . Civitavecchia ligger rakt ut från Rom och är en stor hamnstad , en rätt osexig sådan om du frågar mig ,men här blev effekterna av corona oerhört tydliga för en stund.

 Det är från den hamnen de flesta av medelhavskryssningarna avgår ... eller avgick ska man kanske säga..,   nu låg de där ... på rad den ena gigantiska lyxkryssaren  efter den andra , helt tomma. 
För att fartygen skall fungera har de gått på tomgång hela tiden sedan de stannade  och en del av personalen är kvar ombord och byts ut regelbundet. 

Vårt hotell hade mer stjärnor än jag brukar boka och så här i efterhand kan jag inte begripa varför jag gjorde det . Jag vet ju att jag blir helt nervös när det kommer nån som vill bära mina väskor , jag fattar aldrig om jag ska betala dricks eller vart jag ska ta vägen med mig själv... nä tacka vet jag medelsvenssonska hotell där jag bär skiten själv. 

Har man aldrig varit i Amalfi och får chansen att åka dit, då ska man ta den ! 
Jag undrar om det inte var en av de vackraste platserna jag sett ... och med en hel del år i upplevelsebanken från Italien vill det inte säga lite. 
Vår värd på vårt boende hade ett motto :

du ska inte be om ursäkt för nåt , du är på semester ! 

Han blev Bildt förälskad i Johan , kallade mig Madam Anna och han serverade frukosten på vår balkong. 
Skitromantiskt från start till mål . 

Även om det är vackert som en saga är det en turistmagnet och bästa tiden att åka , om man vill undvika ( en vanlig sommars ) trängsel är maj eller oktober. Man kan med fördel flyga till Rom och för egen del skulle en vecka vara för länge medan en helg vara  för kort ... så , långweekend skulle jag rekommendera. 

Förr i världen när vi åkte runt med husbil tyckte jag alper och berg var skrämmande och jag förknippade dem alltid med halv panik , bråk i bilen och ren dödsångest. Nu kan jag se det vackra och med vanlig bil känns det ... rimligt. 

Maken berömmer mig  för  att jag inte håller i handtaget ovanför dörren längre och han påminner mig allt som oftast om alla gånger det faktiskt gått bra .

 ” Herregud kommer du inte ihåg när vi körde en odämpad vattensäng från Kil på taket på renaultfemman - det gick bra . 
Eller när jag körde ett helt badkar inne i densamma-det gick bra. Eller när vi kom på fel väg med första husbilen och inte kunde vända i bergen - det gick bra . ” 


Toscana bjöd på frisk fjälluft , medelsvenssonhotell , vandring och självklart också massa lycklig cykling. 

Det är nåt speciellt när man kommer nära nog 1000 meter över havet och utsikten blir vidunderlig... Till slut sitter man bara där och oj oj ojar sig över hur vacker världen ändå är , hur bra vi har det , hur man önskar man kunde måla och hur gärna man vill konservera bilden för att  ta fram den i november igen. 
Sista kvällen såg han mig i ögonen , klappade mig på kinden och såg sedan ut över bergen igen; 
” gud älskling tänk att nåt kan va så vackert ... det är som en osynkroniserad toblerone alltihop ” 


Jag blev  varse - med risk för att låta förmäten- hur mycket vardag vi ändå har skapat oss  hemma i huset i Ligurien ... det blev tydligt att jag får dåligt samvete om jag sitter still för länge.  Tvätt , disk och andra måsten kommer först och att se på  film en hel dag och på så sätt ” förstöra ” en semesterdag är helt uteslutet ... när blev det så ? 


Semestern i semestern är över för denna gång och även om blommorna behöver vattnas , makens fortkörningsböter ska betalas och företagets fakturor skall konteras ...
kommer jag kunna leva görlänge på den där riktigt smäktande tryckaren vi dansade , 
han och jag, mitt i natten på balkongen  i Amalfi . 

Salut 


 








Ingenjören Sören , blyrövar och vispad grädde



Jag använder ogärna fula ord och svordomar och jag tycker generellt sett att vi skall vårda vårt språk så långt det är möjligt. 
Men så finns de där orden som säger allt och som på ett sätt är helt oersättliga. 
Blyröv är precis ett sådant ord , att få blyröv eller att känna sig helt blyad ... 

Ni vet det är det där stadiet då man hamnar i nån form av konstant trötthet , när man hör sig själv säga-
 ” nu var det att gött att komma hem igen ”  efter minsta promenad eller  när man flyttar sig från en stol till en annan och säger åååhej när man reser sig.
 Det är blyröv och där befinner vi oss just precis nu. 


Grannen ovanför oss är från Milano , ett av vårens epicentrum , och när jag träffade honom i morse började samtalet precis på samma sätt som det gör med alla oavsett vem jag  stöter på ;
” har ni hållit er friska ? ”

Vi är enade på ett sätt i alla fall jag inte trodde var möjligt. Alla vet vad man pratar om , alla är berörda , ingen kommer undan och både  landsgränser , kostymer och titlar  har fallit när det kommer till sjukdomen som svept genom världen på ett oerhört obarmhärtigt vis. 

Precis som alla andra jag talat med är han inte fullt så dramatisk som hemmatv´n  låtit göra gällande när han berättar hur det var . Fullständig katastrof såklart  med antalet döda och vissa perioder betydligt värre än andra men den samstämmiga beskrivningen han och många andra ger ” vi satt hemma , rörde oss dit vi fick och höll oss så lugna det gick. Men nu är vi på väg tillbaka ....”  Hoppet lever , nu är vi på väg tillbaka! 

Tvåhundra meter från hemmet fick de gå , polisen frågade vart de var på väg och skulle man handla mat , cigaretter eller gå på apotek var det ok.
 Kan inte ens börja föreställa mig känslan av att vara helt instängd så länge och vara övervakad på det viset och jag blir glad i hela mig när jag tänker att såklart är de på väg tillbaks , det måste de va ! 

En sak som är svår att lära sig när man sätter bo nån annanstans än hemma är det regelverk som finns . Självklar försöker vi förhålla oss till både de som är skrivna men också de oskrivna i mesta möjliga mån.
Vissa  saker känns dock  betydligt mer tålamodsprövande än andra.

Förra sommaren träffade vi en ingenjör  som vi var tvungna att ha för att bygga den pool maken vill ha.

 För mig kvittar det , visst blir det säkert bra men det är inte tu tal om att poolen är lite mer hans än min. 

För enkelhetens skull kan vi kalla honom ingenjören Sören. Han berättade då , för ett år sen,   att vår ansökan om att bygga  måste vandra från kommunen här , via typ region Värmland , till typ svealandskontoret för att sedan landa i mellansvenska kontoret innan det återigen behöver hamna på vårt kommunkontor för att DÅ bli helt godkänt. 
Denna process skulle ta fyra månader . 

Eftersom inte ett enda jota har hänt hade vi tillsammans med tolk ett möte med honom häromdagen varpå det skulle visa sig att Sören inte ens skickat papperna.....nånstans.

Det var den ena ursäkten efter den andra - att Johan ändrat ritningen , covid och nåt annat jag inte förstod och där nånstans gick gränsen för mitt tålamod men eftersom vi måste ha nån form av Sören är det inte mycket att välja på ... 

Då   tolken för dagen  också var en kvinna från Värmland som pekade lika mycket med handen som undertecknad  
blev det lagom intensivt och hett runt Sören för en stund och jag förutsätter därav att pappersexercisen nu  är i full gång. 

När maken drog ner munskyddet och väste till mig att det nog inte är lämpligt att vi berättar att han redan börjat gräva va ,  ja då tänkte jag i mitt stilla att det är tur att vi gillar varandra för den där poolen  är ju inte speciellt djup än .... 

Förutom då vår vän Ricco och hans fru var på besök häromdagen har det varit sparsamt med kalas då vi mest håller oss hemmavid. 
Ricco är hovmästare och han som kanske mest av alla lärt mig om italiensk mat och vanor kring köket. Maken var bestämd på att de skulle bjudas på hembakad pizza så så fick det bli. 
Vi gjorde små skålar med alla tillbehör och maken knådade , plattade , bredde på creme fraiche och ost innan han med finess skickade in den i den svenska ugnen , precis  som han lärt sig. 
Det var en trevlig kväll och om vi bortser från pizza nummer ett blev det riktigt lyckat. 
Våra italienska matproffs strödde beröm över maken som snubblade över både sig själv och utemöblerna i sin iver att serva och få det hela att bli precis så perfekt han bara  kunde. 
Klockan var sent och det hade blivit både många pizzor och mycket prosecco när jag gick för att hämta efterrätten jag förberett sedan tidigare, men hur jag än letade kunde jag inte hitta den vispade grädden.....Kvar i kylen stod en enda skål- med creme fraiche. 

Det gick ju riktigt bra det där sa maken och klappade sig fönöjt på magen när våra gäster gått ... kan inte begripa vart den jäkla grädden blev av ... och varför  creme fraichen var så lös bara... 

I skrivande stund är det siesta och båtarna har lagt sig  tillrätta för ankar  i bukten nedanför . Maken är på ingång efter cykelturen medan jag och min blyröv ska  packa väskorna. I morgon  bär det söderut för en veckas  semester i semestern . 

La de swinge kompisar . 



Torsdagen den 2 juli



Idag har vi vart hemifrån i en vecka och en dag, han och jag . 

Om jag ska vara ärlig visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss när vi gav oss av.  Skulle vägarna vara tomma och ödsliga , skulle allt vara stängt och vår lilla by, skulle den vara sig lik ? 

När vi satte oss i bilen kändes det som vi var på väg rakt in i stormens öga..... 

Våren har hållit oss alla i ett järngrepp, ingen har kommit undan och alla har drabbats på- ett eller annat sätt ,  men säger man norra Italien så hajar de flesta till lite extra.

 Regionen Lombardiet längst upp i landet har drabbats oerhört Och eftersom vårt hus inte ligger långt därifrån .... ja ni fattar. 

Tillsammans med 200 munskydd , mat för att  klara ett världskrig , en pizzaugn , noll barn , en hund , handsprit , två elcyklar och en surdeg tog vi oss på ett säkert och bra sätt genom Europa och jag måste ändå tillstå att det mesta var till synes helt som vanligt . 

Strax innan jag sätter nyckeln i låset för första gången varje gång vi kommer hit är jag alltid lite extra pirrig , varför vet jag egentligen inte men det är precis som jag inte riktigt är säker på att allt är som det var när vi lämnade det. 

Eftersom den berömda badrumsrenoveringen fortsatt sedan vi åkte så var det ju dessutom så att vi denna gång de fakto på riktigt inte  visste vad som väntade. ...

Första gången jag tog på mig munskydd för att gå och handla mat fick jag halv panik . 
Jag andades rakt upp i glasögonen så de immade igen, lukten var påtaglig och det blev oerhört tydligt hur mycket vi visar med vårt ansikte.

Det kändes som jag gömde mig därbakom och blev ... anonym .  

Att le med ögonen har fått en helt annan innebörd men efter några gångers träning har jag nu blivit en fena på att andas lugnt och sätta näsan i skyddet på ett sätt så det inte luktar illa. 

Har dock fortfarande grava bekymmer med kombon plasthandskar , munskydd och fruktpåsar .... hur får man upp en liten plastpåse utan att slicka på fingrarna och hur hanterar man klisterlappen från vågen som ska på den lilla plastpåsen när man bär handskar ? 

Det är tillsynes problem av den mindre sorten men faktum kvarstår , jag behöver komma på ett sätt för som det är nu är hela jag är full i klisterlappar från frukt och grönt när jag väl kommer till kassan. 

Alla bär munskydd inomhus i offentliga lokaler , det måste man. Ute i friska luften ser man däremot alla varianter. 
En del sitter med dem på i sina bilar , en del har dem när de åker moppe och vi ser ofta hela familjer där tre av fyra bär munskydd . 
Har inte fattat den grejen riktigt än men gemensamt för alla är att de håller avstånd , det evinnerliga pussandet på kind är ett minne blott och vår kompis Ricco som jobbar som hovmästare berättade att alla tar tempen innan de går till jobbet på restaurangen . 

Det är tystare och lugnare på ett sätt som är svårt att sätta fingret på , det är annorlunda ... folk är annorlunda , de känns sargade och det är tydligt att pandemin gått oerhört hårt åt dem på ett sätt som inte går att förstå om man inte är mitt i.

 Överallt påminns vi om att hålla avstånd och på stränderna finns stora sandsäckar utställd där man ska placera sig för att bibehålla distansen. Är det fullt så är det , då får man gå till nästa strand. 

Eftersom vårt italienska sociala liv är starkt begränsat , maken släpat med en surdeg som skall matas var tredje dag samt att han bestämt att vi tillsammans skall handgräva en swimmingpool -eftersom han inte litar på italienska hantverkare -kommer det så att säga bli rätt så O-svårt för oss att hålla oss hemmavid. 


Jag tror inte jag förstått vilken bubbla vi levt i därhemma, hu r allt på ett eller anna sätt  under en rätt lång tid  handlat om dåliga nyheter , besvärliga beslut och oerhört få glädjeämnen . 
Jag tror inte jag fattat hur det påverkat oss innan jag fick distans till det hela eller hur mycket tid vi lagt ner på att oroa oss och fundera på hur det ska komma att bli med alltihop. 
Det var inte helt lätt att kliva ur det mönstret och jag blev lite fundersam när samtalet flöt trögt och semesterglädjen inte riktigt ville infinna sig direkt. 

I takt med att input från tv , radio och Anders Tegnell minskade ökade också mängden andra samtalsämnen och sakta med säkert hittade vi tillbaka till gamla oss , det gjorde sig inte själv men här är vi nu , fullt semestriga och helt  härliga igen. 

Hemmavid går allt strålande och Coman , pojkvännen och härligheten sköter sig som de skall . De jobbar, städar , handlar och inser hur tomt det blir i kylen när man inte gör´t , hyr dyrt allt är och att vissa grejer man måste göra är töligare än andra.

 Jag försöker bibehålla kontrollen så gott det går med hjälp av extramammor utplacerade lite här och var.
självklart har ungarna ingen aning om vilka de är eller vart de förlängda Olssonarmarna finns ....  de är  som Jesus eller som sånna där mistery shoppers - det sägs att de finns men ingen har sett dem. 

Tanken är att härligheten skall flyga ner nån gång under slutet av semester men eftersom hon själv just nu upplever att hon lever ” livets sommar ” därhemma känns den tanken en smula  avlägsen.

Det är nog bara för oss att inse att vi lever i nya tider nu, 
Maken , jag , surdegen och Sixten Christina ! 

Låt semestern börja ! 
Salut 









Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Anna | Svar 02.07.2020 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

Ninna | Svar 02.07.2020 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...
Du gillar den här sidan