Sommar 2021

Måndag 9 augusti

 

Igår körde vi tjejerna till flyget och det blev så väldigt platt när de for … maken tröstade sig med städiver av sällan skådat slag där till och med markisen fick sig en omgång.

Det är en märklig ordning det här med kärleken till barnen.

 

Man älskar att ha dem nära samtidigt som man blir galen över att det är grejor överallt , man skämmer bort dem i samma andetag som man blir tokig på att de inte hjälper till och man blir ledsen när de åker samtidigt som man känner att det är skönt att slippa allt  ansvar.

 

Vi har haft två fantastiska veckor och grälen i början stannade där – i början .

 

Vi har firat en 50 åring och en 17 åring , vi har klättrat i berg med blandad framgång , pratat om livet , döden , svält, kärlek, kompisar   och allt däremellan.

 

Det är på sommaren  vi inser att våra barn växt, det verkar som vi missar alltihop under året när livet bara .. håller på -  men så kommer semestern där förändringar och utveckling blir tydlig, där vi blir varse att deras åsikter börjar spreta åt egna håll  , att de inte längre tycker som vi och att de håller på att bli två självständiga individer med lagom skinniga näsor.  

 

De är allt bra kloka våra tjejer du , de har vi gjort bra sa maken innan han somnade igår .

 Jag är böjd att hålla med, jag gillar dem sjukt mycket .

 

 

Maken och hans  bästisar cyklar tillsammans varje dag och hans dagliga språklektioner börjar pay of . Vem behöver EF när man har ett tiotal cyklister runt sig som vägrar prata annat än modersmålet?

 

 Han går omkring här hemma i sina speedos , ler i mjugg  och ropar italienska ord helt random  .

 

Vänster , hål , sten , bil , i övermorgon , söndag , badrum , varför , nerför ….  och han verkar trivas oerhört bra med sig själv , sin nya kunskap och möjligheten att se ställen han aldrig skulle hittat på egen hand. En bättre cyklist blir han också – som grädde på moset.

 

Han drömmer om en klubbtröja och jag anar att det blir ett tårfyllt arrivederci i morgon när de kör sista turen tillsammans för denna gång.

 

I grannhuset har det  flyttat in en grupp människor där samtliga är i målbrottet med  seriösa hörselproblem.

 De kom i två taxibilar och i en mammabil . Mamman installerade de unga pojkarna, vinkade adjö och därmed blev ansvaret vårt.

 

Det är tur att de har bra musiksmak och att de festar på stan tills jag ska gå upp , vi har en smula olika dygnsrytm så att säga .

Tänker osökt  på när vi klippte häcken på påskdagen vid fel tidpunkt för några år sen … då blev det minsann  ett jävla  liv, kattgubben blev galen och hotade johan halvt till livet  , men det är nog förmodligen inte samma sak om man är Italienare på riktigt.

 

Det börjar bli tid att packa ihop , att börja fundera på refrängen så att säga och maken har köpt landets största presenning för att täcka över … typ allt .

 

På onsdag morgon ställer vi oss i drop in kö´n för antigentest och sen har vi 36 timmar på oss att köra hem , ett hem som just nu känns väldigt väldigt långt bort …

Salut , snart är årets saga slut

Tisdag 27 juli

 

I kattkärringsgubbens hus vägg i vägg med oss byts det hyresgäster varje vecka och det enda som är konsekvent är städerskan som dyker upp  varje söndag.

 

Även om vi inte är ett dugg ledsna att den gamla maffiosen  valt att flytta är det speciellt att byta grannar hela tiden. 

Det har varit  de stora  italienska blodhundarna ,   de nederländska fest-ungavuxna , pappan som pratade i telefon från morgon till kväll ,  å så familjerna ryss som bor där nu.   

 

 Vi känner oss oerhört kunniga , rutinerade och erfarna eftersom vi tillhör området , tillhör grannarna och tillhör huset jämfört med de som kommer och går , vi är inte längre the  new kids on the block – vi kan allt !

 

Den nya halvitalienarn i mig har också lärt mig hantera hantverkarna på ett alldeles utomordentligt sätt , så medan maken stack huvudet i sanden  vägrade jag   helt enkelt betala innan allt var  klart, worked like a charm och dagen efter var de på plats för att färdigställa det som återstod.

 

Buongiorna Signora , tutto bene ?

Sisi , molto bene !

 

I Lördags landade barnen och förutom att vi såklart längtat jättemycket efter dem så betyder det två saker :

vi blir hundra procent fler i huset och maken och jag  blir synade i allt  som för oss blivit en vana .

 

-    Men ärligt , radiosporten  ?

-    Är ni döva , kan vi sänka så vi kan prata eller ?

-    Ni vet väl att om röven blir förslappad får ni ont i knäna när ni blir riktigt gamla , du ska kunna resa dig från stolen  utan att ta hjälp av armarna !

 

När de dyker upp känner man att man är både lite  gammal och lite  ung på samma gång…

 

Bråk och spänningar som inte existerat fram tills nu blir också det ett faktum och då vi är fyra starka individer med väl utvecklade   tävlingsinstinkter och besserwisserfasoner allihop blev det storm på det tidigare så lugna havet redan kväll nummer två.

 

Härligheten är himla nykär med hormoner i svallning , undertecknad är gammelkär, stökig  och  i slutet av  hormonkarriären   , maken blir beklämd och ser ut som en hundvalp och coman som bott hemifrån en hel  kvart  kan och vet allt bättre än oss med hundra års erfarenhet.

 

Även här fick den nya halvitalienarn i mig nog på ett tidigt stadium och med allt annat än pedagogik som grund lät jag meddela att de faktiskt var på besök i vår semester och att det minsann går flyg hem varenda eviga dag, Basta!

 

Eftersom vi är fyra individer med väl utvecklad empati för varann, med stor  kärlek till varann samt med  noll förmåga att vara långsinta behövdes bara en rejäl kick därbak  för att vi skulle förstå  hur bra vi faktiskt har det.

 

 Så ,  förutom hamrandet från hantverkarna som inte fått betalt och vodkaskålarna från andra sidan  häcken hör vi idag  bara havet , grodorna och ett och annat plan uppe i luften  som inte har världens finaste ungar ombord.

 

Salut .

Fredagen den 16/7

 

 "Och den här , den är från La traviata"

Det är operatävling i bilen och maken drar fram det ena esset efter det andra.

-  Varför kan du opera?

-  Och kanske ännu värre … varför vet inte jag att du kan opera?

 

Han har förvånat mig tidigare på resan med att berätta massa historiska ting om saker vi passerat och eftersom han normalt sett är överdrifternas fader och själva grundaren av att ta i  tänkte jag att  han helt säkert  killgissar på allt.

 Efter kontrollgoogling fick jag ge vika , han är inte bara snygg han är märkbart kunnig !

 

”Äsch det är väl sånt där man vet” svarar han när jag frågar men jag kunde ändå inte bli kvitt tanken;

varför visste inte jag att han visste och när skulle jag i så fall  frågat det, i vilket sammanhang ?

 

- Men  å andra sidan fortsatte han  , du vet ju inte heller att jag tycker du äter banan på helt fel sätt  !

 

Vi har även denna sommar valt att ha semester i semestern, allt för att lära oss så mycket vi kan om landet   ,  för att samla  minnen tillsammans  och för att undvika blyröv.

 

-  Otippat ändå att du valde ett boende uppe i berget…

Vägen upp mot vårt boende i alperna är slingrig och allt medan jag panikbromsar med högerfoten , håller handen i ett handtag vi inte har  försöker jag kväva ett  skrik  genom att låtsas att det är väldigt vackert alltihop.

Jag hade väl  ingen aning om att boendet jag bokat  låg på 1500 meters höjd och jag skulle väl aldrig med berått mod välja ett sådant  men eftersom jag blev svårt kränkt av bananen . ..

 

-  Allt för dig vettu älskling!

 

Valdobbiadene med La Strada di prosecco  ligger norr om Venedig i en region som heter Veneto  och man skulle kunna kalla det Toscanas lite mindre kusin.

 Mindre turister , utan dragplåster som Florens eller Lucca men alldeles  fantastiskt  vackert.

De är kungar på Prosecco , mycket av det de framställer går på export och det märks att det är en väldigt väl fungerande region.

 Snyggt , städat ,  iordninggjort och även om jag tyvärr drabbades av ryggskott var det fantastiskt.

Italienska piller och det enda jag behövde bestämma var om jag ville skölja ner dem med Brut eller extra dry !  

 

Vi kommer med största säkerhet återvända till området en annan gång och jag kan varmt rekommendera en tur dit.

 

Aostadalen har länge vart en dröm för maken och jag får lov att hålla med , det är vackert som en saga när det är vackert .

Med några av Europas allra högsta berg som Mont Blanc och Matterhorn

( Tobleroneavbilden )  runt oss  blev jag hänförd på ett tappahakansätt och känslostormarna avlöste varandra .

 Vårt lägenhetshus i alperna var lika fult som vingården nån dag tidigare var fin så där uppnådde vi  ändå nån form av rättvisebalans och om det var sus å dus på  La strada- blev det vandring , cykling och kojakt på fjället – nån ordning får det va.

I skrivande stund har vi varit hemifrån i tre veckor, tanten som hamnade med bilen uppåner hade några brutna revben  och är nu på benen igen.

Uteköket är klart , grannarna är tysta och ikväll ska maken och jag spela  

 ”fem saker du inte visste om mig ”  för när han helt nyss lät mig veta  att jag är mycket roligare när jag inte är ansträngd så tänkte jag , att nu fasen , nu får det va nog .

 

Salut

 

 

 

 

Söndag 4 juli

 

"Herregud , jag tror tanten fick en stroke !"

Från mitt uteköksskruvande håll ser jag i ögonvrån hur maken kastar sig ner från stegen , genom trädgården och ut och nerför gatan.

 

- Ska jag komma med ?

" ja fan , det där ljudet lät inge bra !"

 

Jag slängde på mig en kjol och lirkade in fötterna i tofflorna och tänkte .. nu hörde han nog i syne.

 

Bilen låg på taket i kurvan , det var glas överallt och mitt i splittret satt   maken på knä och samtidigt som han drog ut kvinnan  genom sidorutan och  plockade  glas så hon inte skulle skära sig ropade han till larmcentralen som var  i telefon med en annan granne att det inte är bensin som runnit utan vatten för han har redan smakat.

 

Han manövrerar oss alla som om han aldrig gjort annat och han lämnade inte sin post förrän kvinnan åkte iväg  med ambulansen och bilen lyftes bort av kranbilen.

 

 

I söndags  innan nån annan hade vaknat lämnade vi våra vinkande döttrar och vår fina svärson för ytterligare ett äventyr med näsan och fokus vänt mot vårt rosa hus i nordvästra Italien.

 

Vi hade bokat tid för antigentest i Malmö 11.40 och 11.45 , allt noga och precist uträknat av undertecknad för att möjliggöra 48 timmars deadline genom alla länder.

 

Natten innan var full av drömmar om felaktiga provsvar och  oäkta intyg så när väl petinäset var klart hetsåt vi kanelbullar på sista macken innan bron.

Jag blev grön först men makens svar dröjde … efter en timma blev även han good to go och precis som man kunde ana kontrollerades våra svar inte på  någon enda stans genom hela Europa.

 

Det är som att komma hem och lyckopirren avlöser varandra .

Poolen är klar , rak och fylld med vatten som inte rinner ut , kattgubben har flyttat och grannarna är glada att se oss även om våra byggare kört sönder hela föreningens väg utanför .

 

Det var inte riktigt med sanningen överensstämmande , alla grannar är inte överlyckliga  ... de ovanför har lämnat in en skrivelse till amministratore

( det är han som bestämmer , och ja jag tycker det kunde heta administratore men icke )

om vår laddare till bilen och att den omedelbart måste tas bort ty den sitter felaktigt på deras sida av muren.

Maken som alltid blir nervös när nån ogillar oss lovade  dyrt och heligt att den ska tas bort så fort elektrikern har tid.

 Jag däremot är vis av erfarenhet från förra årets stök och festande då jag genast konstaterar att det är ungdommarna som är där återigen ....

 Jag gjorde därför en kontrastöt ,gick  resolut upp och knackade  på med talet helt klart för mig.

 

- Jag vill bara poängtera att jag INTE kommer va lika snäll som förra året , minsta väsen efter kl 23  så kommer jag skriva till amministratore och jag kommer inte gå på ditt försök  att säga förlåt med dina chokladtäckta  maränger en gång till .

Är det klart och tydligt, har jag gjort mig förstådd ?

 

" ursäkta signora men det var min kusin som var här förra året , det var henne du fick marängerna av "

 

Det är en vecka sedan vi åkte hemifrån och i går kväll när grannen kom och berättade att han hört talas om den långe blonde svensken som

räddat granntanten endast iförd  tofflor , trädgårdshandskar och italienblå speedos såg maken på mig som bara han kan ;

”Jag är som han den där Hugh Hefner jag ”

-       Är du Hugh Hefner ?

” ja .. eller vad heter han då , han i Baywatch ?

-       David Hasselhoff menar du

”Precis , jag är David och du kan få  va min Pamela ! ”

Salut

 

 

 

 

 

Senaste kommentarer

02.07 | 21:45

Oj ... kära nån , det var beröm som heter duga det ... ❤️ Vet inte riktigt vad jag ska svara nu... tack fina ni ❤️❤️

...
02.07 | 20:52

Vilken härlig krönika. "Hon är ju fenomenal på att skriva, rena Fröding" säger Lasse. Fortsätt och ha det riktigt semestrigt och härligt.
Kramar/Lasse och Ninna

...
15.07 | 20:31

Underbart att läsa om era äventyr. Fortsätt att ha det riktigt bra och njut av tillvaron och varandra. Stor kram från Ninna

...
04.07 | 09:31

Kram tebax ❤️

...