” mamma jag kom in”
Klockan är 04.46 och även om
jag och Sixten Christina varit ute på panikkiss så är mina ögon grumliga och reaktionen inte helt i ordning.
Rösten, den viskande
rösten kom från vår stora flickas rum och jag inser att efter månader av väntan och förväntan har hon nu äntligen fått besked:
Hon har blivit antagen till Svenska Skolan i London och kommer således (väldigt! ) tillfälligt (!) flytta dit efter sommaren. Hon skall studera årskurs två skitlångt hemifrån..
Jag kryper ner under täcket hos henne och hon upprepar det hela som ett mantra om och om igen; mamma jag kom in, fattar du? Jag kom in mamma och jag har gjort
det helt själv, mamma jag är så stolt! Genom leendet ser jag hur hennes ögon tåras och jag inser att jag vet precis hur hon känner, jag vet oerhört väl vad som försiggår därinne.
Som hon har kämpat vår flicka och som hon fått jobba med sig själv och sina dumma tankar och funderingar.
Det fanns en tid då hon tyckte att hon inte var värd det allra bästa, då hon tyckte hon inte dög.
Det var den tiden då maten blev en stor och central del i vårt liv.
Hon hade fått höra genom
andra att ingen ville vara med henne, att hon var ful, tjock och ovärd , varpå hon långsamt förvandlades till en ledsen, sorgsen och tyst flicka, en spillra av den hon en gång var.
Bredvid, vid sidan av, ja där stod vi, maken och jag som inte förstod nåt av det som hände.
Vi lagar väl henne, vi fixar väl.. hur svårt kan det va, det är väl bara att äta? Hon hade ju allt, vart kom det där ifrån och vad hade vi gjort för fel?
Tillsammans och med hjälp av andra lagade och fixade vi. Det tog tid, krävdes hårt arbete och mängder av tålamod men vi växte oss starka,
vi lärde känna oss själva och varandra samtidigt som vår flicka fick strategier för att hantera de dåliga stunderna. Hon var ett barn med strategier..
Ljuset kom tillbaka, kinderna blev rosiga och numera klingar hennes skratt allt som oftast när hon är vaken.
Det har nu gått några dagar sedan antagningsbeskedet kom och även om hon från början sa att hon skulle göra för-& nackdelslista om hon skulle åka eller ej har hon nu bestämt sig:
hon ska åka, hon kommer tacka ja, listan uteblev och jag antar att den positiva sidan vägde över totalt redan på tankestadiet.
Det krävs en hel del för att bli antagen och ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte hennes betyg var bland de bästa utan det var hennes personliga brev
och de rekommendationer hon fått från sin mentor som fällde avgörandet.
Såklart tänker jag: hon är
ju en modig, stark och en alldeles alldeles fantastisk flicka som är på väg mot sitt allra största äventyr och sitt livs första revansch!
London, här kommer vi…. Eller hon!