7/1 10
Vi vaknar sent denna vackra men kalla morgon, varm grötfrukost och idag är det upp till bevis: skidåkning ty det har vi lovat.
Ibland gör man misstag man kan fundera på länge, hur kom det sig att vi inte tänkte på det? I morse begick vi ett sådant fatalt misstag: vi hade glömt att ta in pjäxorna under gårdagskvällen!! Det gör man bara inte, glömmer det alltså. Skorna som är en sådan viktig livlina och dessa får inte vara kalla och fuktiga från början. Här någonstans kom misstag nr 2: vi hade redan klätt på barnen långkalsonger, 4 tröjor, fleece och hela garderoben och nu fick de stå där och bara vänta medan skorna skulle bli varma. Gnäll , kiv och allmänt kaos innan vi fick ut hela packet ur bilen. Det hör liksom till storyn att den utskällning maken fick av undertecknad igår baserat på kylan gav effekt och för att visa sin fru sin oändliga kärlek grejade han till det så himla bra att termometern visade 28 grader inne i bilen.
släp och slit med alla skidor stavar hjälmar och familjemedlemmar bort mot backen och efter att vi gjort över med en förmögenhet i liftkort var vi så äntligen på väg mot toppen. MMMM härligt.
- det kliar i mitt huvud, jag fryser om mina fingrar, jag har hår innanför glasögonen, mamma, får jag inte leka med min kompis alls i dag...
Jag är så himla nöjd att jag är utrustad med mammastängavknappen och helt plötsligt är de vuxna i gondolen helt döva, mums!
Upp och ner, upp och ner, upp och ner, och upp igen. Dessa barn vi har är trots allt de bästa som finns, när de väl fått fart under skidorna är livet helt fantastiskt. Agnes testar prestandan på utrustningen genom att med hög hastighet åka rakt in i snow board guppen, något som såklart blir för svårt varpå skidan löser ut. Detta var första gången hon upplevde detta men tro mig, det lär inte bli den sista.
Hon ägnar sig numera åt ordlekar likt en mästare och hennes favorit grundar sig på en mössa flickorna fick av en kompis till maken. Det står Yamaha dekorativt framme på pannan så nu åker hon i backen och högljutt ropar: ja vill ha en yamaha...ja vill ha en yamaha..
Vår stora prinsessa väljer att ta det lite lugnare vilket är mycket skönt för mammahjärtat. Hon lider lite av att lillasyster fräser både fortare och galnare än hon kan men är ändå världens mest omtänksamma storasyrra. Den lilla pesten skall vara mycket glad så länge hon står ut!
Min terapi har lärt mig att leva i nuet så under några minuter tar jag mig tiden att blicka ut från fjället och jag undrar om inte utsikten från Branäsberget är det vackraste man kan uppleva. Att se ut över klarälvdalen en kall och solig vinterdag... det går inte att beskriva med ord hur sagolikt det är. Jag drar tio djupa andetag och innan kalluften drar tag i lungorna hinner jag tänka:
när allt är bra och gött ä dä att bra gött!
Salut