 |
|
|
 |
|
Ett vackert par på resande fot
14/6 09
Helgen närmar sig slutet och undertecknad känner sig lite sliten i kropp och själ. Helgen som just passerat har innehållit allehanda ting såsom skolavslutning, stadslopp och sverigecup. Maken har tävlat och gjort mycket bra i från sig, tyvärr visade sig norrbaggarna vara för starka och för unga för min medelålders älskling. Om förutsättningarna varit annorlunda.... om man bara vore yngre om inte om fanns... men nu finns om och då blev han femma, tvåa, trea och fyra typ. Innerst inne tror jag han inser sina begränsningar och han är nog igentligen rätt nöjd.
Vår vackra prinsessa har tagit examen från tvåvan och kommer nu vara störst på hela lågstadiet! Det är stort. Hon har insett att tumskruvarna dras åt nästa år med nationella prov och många olika nya ämnen som skall fylla skoldagarna.
Själv har jag börjat uppladdningen för nedladdningen... nio arbetsdagar kvar som skall innehålla resor seminarier och andra saker som prövar min förmåga som tjänsteman i statens försorg.
9 arbetsdagar kvar tills semestern tar vid, 6 härliga veckor av harmoniskt familjeliv. Eller ja, hoppas kan man ju alltid, att det blir harmoniskt menar jag.
Om tre veckor kliver jag upp för trappan i husbilen och sen bär det av söderut. Italien och kroatien blir det i år. italien tillsammans med goda vänner medan vi kommer utforska Kroatien på egen hand.
Vi får ofta höra att vi drar iväg ungarna på stölligheter och att vi utsätter dem för risker med vårt ständiga åkande, kanske de har rätt? Eller så har de fel, inte vet jag, men en sak vet jag: det är vårt sätt, våra val och vi älskar att leva det livet.
Häromveckan tog mig mitt arbete via tåg till Göteborg och när jag väl satt där klev ett pensionärspar in i vagnen. Kvinnan använde en rollator för att komma framåt och hon hade hela tiden maken vid sin sida. Efter en stund behövde den gamla damen besöka toaletten och med hjälp av hennes livskamrats stöttande hand gick det långsamt men tryggt igenom den skakiga vagnen. Han hjälpte henne in, tände lampan och stod utanför likt en hjälte och vaktade dörren för henne. När de passerade mig kunde jag tydligt se hur de såg på varandra med sådan ömhet och kärlek att det värmde i hela min kropp.
Jag tittade ut igenom fönstret med ögonen fyllda med tårar,. Gode gud, gör så att vi får ett långt, innehållsrikt och kärleksfullt liv tillsammans, jag och maken! Att vi orkar resa ända tills vi inte orkar resa mer, att vi aldrig tappar lusten för äventyr oavsett om vi blir försedda med rollatorer eller rullstolar. och du gud, en sak till ; min mamma fick aldrig uppleva livet i sin helhet, snälla du, gör så att jag får göra det så jag kan berätta allt för henne när jag kommer till himlen om sisådär 56 år!
Väl hemma åkte jag för att hämta lilla pesten på dagis och rörd av alla känslor jag utsatts för denna tågresa gav jag henne en riktigt stor kram och höll fast henne länge. Då tittar hon på mig med sina busiga ögon och utbrister:
Åh mamma vilka fina bröst du har!
Salut.
Livsfarliga ormar och svidande förluster
23/5 09
Vi vaknar till en klarblå himmel och gårdagens ihållande regn är ett minne blott. Frukost, tandborst och bäddning, helt enligt rutinerna vi skapat för att få livet i husbilen att fungera. Maken föreslår sedan en familjevandring på en av skogens många leder. Ärligt talat vet jag inte vart förslaget kommer ifrån för vi är ingen naturbegåvad familj och skogen och jag är inte riktigt i symbios med varandra.
Mulle alltså! Valen vi gavs var allt från 3,7 km till 7,3 km. Vi tog den kortaste och skyllde enat på den lilla pestens korta ben. 3.7 km kan väl inte vara så farligt är det sista jag tänker innan vi ger oss in i de djupa skogarna likt 4 äkta scouter. Fadern går först och leder vägen tätt följd av vår 9 åring medan lilla pesten och undertecknad leker svans bakom. Jag har bara vandrat 100 meter när det börjar klia överallt på hela kroppen, myrorna gör så att marken liksom rör sig, myggorna surrar med en irriterande frenesi. Över berg stockar och stenar bär färden och de två chockladbitarna jag har i fickan som jag tänkt ge till barnen känns allt mer lockande att stoppa i min egna mun. De små blå strecken på träden vi skall följa blir snart min livlina och jag väntar bara på att få se nästa. Har ni tänkt på att när det är riktigt tråkigt tar det aldrig slut liksom. När man tror att man har återfått lokalsinnet och känner på sig att vägen börjar närma sig ja då dyker en ny krok upp som för en allt längre bort från civilisationen. Jag börjar längta efter mina cigg och mitt lådvin, känner mig yr och nästan svimfärdig. Paus nr 1 och vi stannar för att äta choklad. våra glupska barn äter upp allt och jag vill gråta, de vuxna fick som vanligt stå tillbaka. Vi vandrar vidare och jag tröstar mig med att jag är i alla fall rätt snygg där jag går i min kortkorta kjol, leggings, converse och solbrillor, inga jävla gröna scoutskjortor för mig inte, skall man göra det skall man göra det med klass! Jag skall precis ta ett skutt från en sten då jag ser den, den ligger där och leker död allt för att lura oss att tro att den inte är farlig. Hjärtat stannar, nedanför mina fötter ligger en minst 5 meter lång boaorm och bara väntar på att hitta ett offer att hugga sina tänder i. Nu ger jag upp, den där jävla skogen får någon annan gå i. Jag vill ha vin!!
Maken tittar på mitt bleka ansikte och jag säger oh there were a snake!!
9åringen replikerar blixtsnabbt: mamma, betyder det snok?
Jag måste börja med franska!
Kvällen avslutas med familjekamp i minigolf, behöver jag nämna vem som vann?
Maken säger såklart att han halkade efter för att han inte trodde det var tävling de första tre banorna.... jahaja, sen när gör vi något i vår familj utan att tävla?
Salut
rockrekord och sprit för vuxna
21/5-09
Han sitter inne vår baneman, han fick två år för hans bedrägliga beteende, han är straffad för det han gjorde oss och många andra. Det blev ingen ny husbil för oss då det begav sig, på grund av honom!
Sedan några veckor tillbaka är vi trots allt nu stolta ägare till en 8.75 m lång Knaus som är vår nya Betta. Vi har slickat våra sår och vi har genom hårt jobb tillsammans studsat tillbaka igen. Vi bestämde oss helt enkelt för att bedragaren inte skulle få ta upp mer av vår värdefulla tid. Borta är han!
Denna kristiflygarhelg har vi styrt kosan till Säffle och Duse udde, ett fantastiskt ställe precis vid vänern. Vi behöver ju lära oss hela bilen , hur värme vatten och el fungerar. Jag menar det är ju tufft att stå där långt nere i södern och inte veta hur spisen funkar. Vi har alltså nu några testhelger på oss innan vi ger oss iväg på långtur igen. Italien blir det men det tar vi då. Nu är vi bland norrmän och holländare 1 timma hemifrån och det är rätt så exotiskt ändå. När vi häromkvällen pratade om helgens tur konstaterade maken att stället har norska ägare varpå vår kloka nioåring utbrister: åh herregud mamma, då måste vi ta fram passen! Än så länge klarar man sig bra i Säffle utan pass.
Det är samma 9åring som i dag slagit sitt personliga rekord i rockring med hela 30 minuter i sträck. När jag satt där med vinet i handen och tog tid på min avkomma slog det mig plötsligt varför jag älskar det här livet. Man har ju tid med allt! Inte sitter väl jag stilla i en hel halvtimma hemma och tar tid på min rockande dotter, inte spelar väl jag 5 halvlekar fotboll och jag blåser sannerligen inga megasåpbubblor med mina döttrar när livet pockar på i vardagen. Tiden är fantastisk när man får spendera den med dem man älskar. Man hinner massor på en dag, förutom ovan nämnda aktiviteter har vi tittat på fågelbebisar som enligt vår lilla pest var 4 år. Undrar om de också är driver mamma och pappa fågel till vansinne? Pappan har cyklat 13 varv runt campingen tillsammans med sina tjejer och vi har ätit massa god mat. På en av våra promenader frågade jag vår stora flicka vad som var bäst med att åka med husbilen, svaret kom spontant och utan tvekan: att vi är tillsammans! jag är benägen att hålla med.
Allt funkar mycket bra i nya bettan , hon är lång och ståtlig och utrustad med L kök som jag så länge trånat efter. Att hon väcker uppmärksamhet när vi glider in på campingen är en underdrift och maken solar sig mer än gärna i glansen. Vår norska granne gjorde honom salig på gränsen till religiös när han sa: Vilken fin bil du har, det är en avundsvärd husbil! Han var nästan röd på öronen , ja maken alltså.
Nu har vi plockat fram vinet till undertecknad och lilla nubben till maken, precis som det skall vara. Vår lilla pest konstaterade tidigare i dag att det finns tre sorters dricka: sprit för vuxna, vin och öl.... huj vad de lär sig de där små!
De har lovat regn i morgon men vad gör väl det, då drar vi upp parabolen och tar fram godiset, kortspelet, böckerna, ritblocken och så är vi bara tillsammans.
Salut
tid att förbereda
2 maj 2009
Förberedelsernas tid är här, på något sätt blir det aktualiserat i samband med första Maj. Avslutningar på gympa och skolan skall förberedas med presenter och rätt kläder, trädgården skall förberedas för sommar och sol, garderoben skall rustas för varmare väder och fötterna skall förberedas för att leva ett fritt liv i några månader.
Det som för oss är det bästa att förbereda är såklart semestern med allt vad det innebär. Boka färja, planera rutt och tvätta bettan. Det sista står maken för såklart och det slår aldrig fel, varje år blir han förvånad över hur mycket det är att fixa med.
Inför årets semester inser vi följande: vi har ett års ytterligare erfarenhet, barnen är ett år äldre ( om det är bra eller dåligt kan jag inte svara på ) vi kommer få härliga vänner på besök i San Remo Italien Och mina vänner, i år skall vi också testa kroatien. tanken har funnits länge men i år blir det av. De franska alperna får ge vika för sydeuropeeisk värme.
Häromdagen hade vi familjeråd med undertecknad som ordförande, jag meddelade som så många gånger förut att vi måste hjälpas åt bättre, hjälpas åt med såväl städning som inköp av mat, kläder och presenter till gud och alla människor. Efter en stunds föredragande tröttnar vår lilla pest och släpper besticken och ser på sin mor med ond blick och utbrister: när du tjatar på oss hela tiden så tappar jag matlusten ! vad responderar man på det?
Inför den härliga sommar som väntar får man också förbereda sig rent fysiskt, man får ta en helt ogenerad titt på sig själv i spegeln och ställa sig frågan: vill jag se ut så här? Är det här en bra syn när kläderna på kroppen blir allt färre? Är det så att man svarar nej på frågorna är det nu hög tid att göra något åt saken. Man får helt enkelt bita i det sura äpplet och sätta fart på dököttet. Speedwalking i arla morgonstund bidrar till en slankhet som gillas , vibbrationsplattan lägger sedan till en muskelmassa som också gör sig bra i bikini.
Bara att lägga upp strategin, sätta huvudmål, delmål och sedan tidssätta dessa och noga utpeka ansvarig för genomförandet. Ingen återvändo, no mercy honey, get to it!
Å andra sidan kan man ju välja att svara ja på frågorna man ställer sig framför spegeln och då är ju läget ett helt annat. Att vila sig i form är ju också ett sätt att förbereda.
Maken förbereder för årets tävlingspremiär som innebär ett 12 timmarslopp i halland. Nog om det!
Ytterligare något som kan vara bra att börja med redan nu, specielllt om man tänker sig att åka till annat land inom kort samt att man är en utmärkt curlingförälder, är att vänja ungarna vid alternativ mat. Från och med nu är det slut med "barnrätter" vid sidan av vår vuxenmat, nu är det bara att tugga i sig det som serveras, gillas eller ej. Snart är ingen mat svensk, allt smakar annorlunda och för att överleva måste ett visst intag ske. Bulgur, räkor och sallad stod på menyn igår när hela familjen majade vid vänerns strand. Om de åt? oh ja, massa bullar till fikat!
Just det, glömde en sak vi får snart förbereda oss för att familjens nyaste medlem skall göra entre. Bara två veckor kvar nu innan vi får anledning att reta grannarna 1m och 60 cm till, men det berättar jag mer om en annan gång.
Salut
Herregud, min dröm är verklig
19/3 09
Grattis Hugo goding!!
När jag är trettio då skall jag vara gift och ha två barn.... så löd min något rosafärgade dröm jag hade som barn, hur många har inte den ? Alla tjejer går igenom fasen någon gång inbillar jag mig. Vad drömmer killar om? Små pojkar, vill de bli brandmän, poliser eller något annat grabbigt yrke? Inte är det ofta man hör en kille säga att han drömmer om en fru och några ungar? Häromdagen fick jag frågan från min 9 åring vad jag ville bli när jag blev stor, alltså när jag var i hennes ålder. Eh, gift... så kan man ju inte svara i genusens tecken.
jag började fundera kring mina drömmar jag hade som barn och vad jag ville arbeta med. Jag kom bara på en sak, lärare, ty det hade pappa sagt var bra då det aldrig gick i konkurs. Inte ett ord om att det var fantastiskt att lära barn läsa eller så, närrå, konkret , safe och väldigt likt mina egna föräldrars val av yrke. Min mamma som var min idol arbetade som lågstadiefröken och hon var världens vackraste där framme vid svarta tavlan, viljan att bli som hon fanns såklart där.
Hur mycket jag än funderade fanns där inga drömmar om karriär, chefsskap eller annat jobbmässigt. Bara önskan om man och barn,.varför ville inte jag bli frissa, sjuksköterska , advokat eller doktor?
Min dotter skall bli dansare, frisör eller också skall hon jobba framför datorn som undertecknad gör. Månne tycker hon också att hennes mamma är vacker när hon jobbar? Hon framställer sina drömmar som om de verkligen kommer gå i uppfyllelse, åh vad jag önskar att jag kunde drömma som hon!
Låt oss aldrig ta drömmarna från barnen.,
Varför blir man realistisk när man blir vuxen, realistisk och tråkig. ...hm, något jag får ta upp med terapeuten till veckan, sånt kan hon svara på.
I skrivande stund sitter jag på tåget på väg söderut i landet, och jag fick just det första lyckopirret på länge. Det är ju ett sådant där pirr man får när man inte riktigt fattat vad lycklig man är och då talar magen om det för en. Det är en toppensignal faktisk om man nu råkar glömma bort sig i bland.
Mitt i pirret inser jag: herregud min dröm blev ju sann! Jag har världens bästa man som alltid sätter mig och barnen främst, som alltid styr mig rätt när jag är på väg ur kurs, som älskar mig mest av allt, som skrattar med mig och som alltid utmanar mig att vilja bli en bättre människa.
Vi har två underbara friska vackra och glada barn och jag har ett arbete som utmanas lagomt, som jag trivs mycket med där jag har kamrater som jag tycker om och som tycker om mig.
Goda vänner har vi , de har blivit något färre men också himla mycket bättre med åren, man måste ju sålla..
Sist men inte minst , vi är friska!
Man blir ju nästan religiös för tusan.
Tack gode gud för livet, familjen och hälsan.
Salut
Livet är en schlager- i repris
15 mars 2009
Så sitter vi här igen, i soffan framför tvn. Det känns längesedan men ändå inte. vårt hus är renoverat och fint och de många kvällar hela familjen har spenderat i sängen framför den lilla tvn är ett minne blott. Konstigt hur det är igentligen, när man är mitt uppe i något känns det som om det alltid kommer vara så som det är just då, men så vips så är det som vanligt igen, och då känns det vanligt helt snabbt. Hur blir det så?
Ta bara när barnen är sjuka, man glömmer omedelbart bort hur det var när de var friska och även om man vet väl att sjukan försvinner efter några dagar känns det som man kommer vabba för resten av livet. Det går liksom i cykler hela livet. Stabilt, lite tråkigt ibland och utrustat med toppar och dalar. Lite upp och lite ner men för det mesta går det sin gilla gång, 365 dagar om året i repris. Måndag morgon, känns som det aldrig kommer bli fredag igen, man släpar benen till arbetet, fikar, jobbar, äter lunch, fikar, jobbar, kör hem och hämtar avkommorna, skäller på att kläderna ligger på golvet, kör en maskin efter att man hängt den som ligger kvar sedan dagen innan. Somnar framför regionala nyheterna också upp igen och en ny spännande dag ligger framför en. MEn så vips är det fredag igen och så där håller det på. Man kan liksom lita på livet nuförtiden. Gillar man inte överraskningar så är ju det toppen.
Något som aldrig kommer som en överraskning är det faktum att fel låt alltid vinner. Jag talar såklart om det som fångar en hel nation under 6 veckors tid på våren. Fyra deltävlingar, andra chansen och så grand final till slut. I min familj är det fest varje lördag. Jag är nämligen en äkta schlagernerd och jag fullständigt går igång på de härliga tonartshöjningarna efter vers två. Våra barn åker såklart med på tåget och får snabbt sina favoriter. Gårdagens final utgjorde inget undantag, familjen parkerad från exakt 20 00 med plockmat, chips, cola och allt som hör till. Den lilla pestens stora kärlek stavas Måns och hon skiner upp som solen när han visar sig. Nu är ju ni kära läsare mina nära och kära vänner så jag kan väl erkänna för er att det sitter två solar i soffan när han äntrar scenen. Kära nån, vad vackert! Den stora princessan gillar Amy Diamond, molly och allt vad de heter flickorna som fortfarande går i skolan och tvingas dricka stickedricka på efterfesten.
Det är precis som det skall vara, vi kommenterar kläder, hållning och allt som bara profsen i soffan kan komma på. Alice är inget undantag, när Sarah D F åker upp i sin lilla hiss utbrister dottern: hon lär ju ha ammat fett med de där brösten!
den lilla väljer dock att bortse från diverse attribut och koncentrerar sig istället på instrumenten och främst då den varianten som ser ut som en cello men man plickar med fingrarna på strängarna i stället för en stråke( jag har i dagsläget ingen aning om vad just denna kallas) och hon konstaterar: satan mamma, vilket stor gitarr.
Vi kommer nu efter denna helg delta i en språkkurs hela familjen!
Vår lilla tjej blir förkrossad när hennes Måns inte tar den åtråvärda förstaplatsen men hon blir salig i kväll när reprisen visas och hon ropar: Mamma, nu är det måns igen , idag kanske han vinner.
Salut
|
|
 |
|
|
|