 |
|
|
 |
|
Lika mycket kvar, sedan får jag flytta hemifrån
2009-02-25
Så har vi då alla firat både högt och lågt. Sverige då vi inom kort får en ny prins och familjen O för att vår prinsessa fyllt 9 år. Dagen till ära gick det inte att vistas i det olssonska hemmet då golvet målats. Vi tog således in på hotell för en natt.
På morgonen vaknar undertecknad av en liten röst som säger: nu är jag 9 år skall ni inte sjunga snart? Tänk när de fyllde ett, två och kanske till och med tre då jäklar var man uppe i ottan och fixade med tända ljus och paket överallt, prestigen var total för att uppnå den maximala födelsedagen för de små. Det man inte tänkte på då var att man skulle sparat på krutet tills nu när de verkligen fattar att uppskatta morgonsång och tårta på sängen. Då har man själv blivit så gammal att man inte vaknar ens om någon skulle hoppa på en. Nåväl sång paket och mys blev det även om hon fick lov att sova räv en stund.
Bland papper och snören konstaterar hon sedan: nu är det bara lika mycket kvar sedan blir jag myndig och får flytta hemifrån!
Varför tänker hon redan på det?
Dagen till ära har hon också erhållit sin första finne, mitt i pannan stackaren! Vi sminkar över lite snyggt så den nästan inte syns
alls....
Hon tittade på sig själv i spegeln och med en stor suck utbrister hon: kommer jag få mens nu också eller?
HJÄLP!!
Under gårdagskvällen var vi hemmavid igen och att kliva in från ett lyxigt hotell till vår inte fullt så kompletta villa var som ett hån. Humöret sjönk och det blev inte bättre när vår köksleverantör meddelade via telefon att bänkskivan inte kommer i tid.
För att höra exakt hur maken mottar beskedet ( ty han är ALLTID för snäll , gör inte alls som jag skulle gjort ) tar jag ett snabbt kliv ut från lillans rum till den matta av papp maken lagt ut.
DÅ åker hela skiten i riktning mot vardagsrummet med mig på. Under hela min färd hinner jag tänka, herregud nu slår jag i hjäl mig. Jag landar med en duns som får livet i det olssonska hemmet att stanna upp en stund. Tystnaden bryts av min långa fina harang av svordomar som jag skriker rakt ut mot mitt tomma hus, min familj, mitt liv och min onda rumpa.
- hur gick det?
Frågan kommer från maken och det är väl ungefär det jäkla dummaste man kan fråga i det läget.
- hur fan tycker du att det ser ut som det går?
- bröt du båtbenet?
Båtbenet?, jag skiter väl i båtbenet, jag vill ha mitt kök!
Salut
Mos i mikron
20 februari 2009
Ännu lever kärringen, jag har inte eldat upp mig själv eller någon alls i min omgivning. Helgen som gick var en av de värsta jag upplevt, ett ilandsproblem helt klart att stå utan kök en vecka eller två men blä vad jobbigt det var. Nu ser vi ändå ljuset i tunneln och våra snickare är fantastiska!! Jag har försett dem med bullar och kaffe varje dag och de skall få världens största tårta när det är klart, det lovar jag!
stommar på plats, luckor satta, golvet lagt, ugn och mikro där det skall vara... ja det går framåt.
Något som alltid är förvånande är hur snabbt man ändå lär sig leva utifrån de förutsättningar man har. De första dagarna stod jag handfallen, vad skall vi äta, kan jag ens koka kaffe, hur skall vi göra med kyl och frysvaror. Efter hand blir man oerhört innovativ och häromkvällen fixade jag en gormetmåltid bestående av mikrat pulvermos och scans köttbullar. Det blev poppis! Man har också bildat en uppfattning om vilken mikromat som absolut inte går att äta och jag kan inte för mitt liv rekommendara lasagnen. Så här i efterhand tycker jag väldigt synd om mina avkommor som fick äta denna sörja under mammans hejarop och:
nu äter vi, det finns barn som inte får någon mat alls!
Efter ett tag i missär kan man till och med hitta glädjeämnen, igår fick jag anledning att hämta ut medicin på apoteket och med mig hade jag min stora tjej. När kvinnan bakom disken säger: den här kan ni bevara kallt svarar min snart 9 åring :
Ett problem bara, vi har ingen kyl!
Vår stora tjej räknar nu dagarna tills födelsedagen är här, den sista födelsedagen med bara en siffra ( ett sätt att se på det )
Under morgonens stressiga minuter gjorde hon en fantastisk reflektion:
- mamma, detta måste vara den bästa fredagen i mitt liv
- Jasså, varför då?
- Jo, det är roliga timmen i dag, det är snart sportlov och det är den allra sista fredagen i mitt liv jag är 8 år!
Härligt synsätt!
Idag har jag också haft den äran att träffa min låtsassysterdotter - jo, en sådan kan man ha, alla familjer har ju några på låtsas överallt numer så jag kan ha en sådan- som endast är två veckor gammal.
När mamman klev in i lokalen langade hon över bebisen i mina armar och gick för att köpa kaffe. Något inträffade blixtsnabbt med undertecknad: Jag blev stel, stum och satt endast och hoppades att hon inte skulle spy på min kavaj. Den lilla bebisen började rätt snabbt att göra miner som inte var av lycka, hon vred på sig och vevade med armarna som försökte hon att skrika på hjälp, ta bort kostymtanten tycktes hon ropa!
Hon gillade inte mig alls, det syntes mycket väl och när mamman kom tillbaka lämnade jag den lilla med orden: jag tror hon är hungrig!
En slutsats kom ut av detta:
Not äny fler bebisar kommer att komma ut ur Olsson!
Man inser hur skönt det är med blöjfria barn som det går att resonera med. Nu har ju vi blivit begåvade med en liten pest som allt som oftast är svår att prata med över huvudtaget men med trotsboken som stöd vet jag att någon gång går det över.
Under gårdagens dagishämtning berättar fröken att den lilla krånglat mycket under vilan, att hon testade den nya vikarien var uppenbart. Hon drog till sist bort överdraget på madrassen och plirade mot vikarien. Den försiktiga extrafröken gör ett tappert försök att motivera vår avkomma att sätta på madrasskyddet igen. Då höjer min stolthet fingret mot henne och utbrister: Du, det kan städerskan göra!
Salut
sammanbrottet runt hörnet
16 februari 2009
Det kryper i hela min kropp, får jag inte skrika rakt ut snart kommer jag att explodera. I tvättstugan ligger porslin, bestick, tvätt, sköljmedel och havregryn i en enda röra. Badrummet är inte ett dugg bättre där står tandborstarna i hop med diskborsten. Där hårgrejorna brukar vara står diskstället. Jag blir galen, im gonna lose it! Micron på golvet, kaffebryggaren bredvid. Inga avställningsytor förutom det förbaskade golvet som vi inte får gå på. vad är det för mening med ett golv man inte får gå på. JAG MÅSTE FÅ MITT LIV TILLBAKA.
Våra kära hantverkare gör nog så gott de kan, med tanke på att de kommer i tid varje dag kan jag inte klaga. Ett massivt misstag begick vi dock när vi lät människan som köpt vårt kök komma redan under fredagen och föra ekskiten till örebro. Vet ni hur plågsam en helg utan kök kan bli? jo det skall jag tala om : skillsmässovarningsplågsam! Ut på baksidan och hämta mjölkförpackningen som för dagen innehåller mjölkistappar, smöret får man hacka ur paketet och grötkorvarna går inte ens att öppna med kniv då det har bildats tomtegrötis. BLÄ
Bara några dagar kvar nu, jag håller tummarna för mitt äktenskap och att jag får behålla mig själv som jag är och inte ett lallande psyko som vill tända eld på mig själv. Nu tänker du säkert: så illa är det nog inte. Vet du: det är precis så illa. Jag har tappat kontrollen och då kan det kvitta.
Salut
En helt normal Olssonsmåndag
9/2 09
Igår var det så äntligen dax, hantverkarna skulle sätta igång med arbetet kring golv, kök, hall, och allt som vi kommit överrens om i beställningen. Projektledarhjärnan var redan kvällen innan igång på högvarv för att få i hop diverse lämningar, insläppningar och doktorsbesök som alla skulle ske på ungefär samma tid under morgontimmarna. Doktorsbesök var nödvändigt då vår snart 9 åring fått suspekta prickar på magen som skulle kollas upp.
Ok så här löd planen:
1. 9åringen får stanna hemma medan mamman kör lillan till dagis.
2. 9åringen får order att ta emot hantverkare OM de mot förmodan dyker upp. Jag passar vid det här tillfället på att lära min dotter en ovärdelig läxa: hantverkare kommer aldrig i tid.
3. Väl hemma skulle mamman ställa sig i kön till doktorns telefon för att sist men inte minst ta emot snickarna med öppna armar.
Gott, jag älskar tidsplaner!
07.15: ut med lillan i garaget ( som vi nu använder som hall ) för effektiv påklädning och utmarsch mot bilen . -10 och lillan skall absolut skrapa hela bilen själv. Vi hinner få soppatorsk innan hon är klar men just denna måndag är mamman förvånande nog så harmonisk att hon får hålla på.
07.28 äntrar vi dagis med overaller, mössor, vantar, vinterskor, glitterdiadem samt dockan Maja i famnen.
vink vink i fönstret, mamma älskar dig!
07.30 hemma igen och möts där av 3 snickarbilar som står utanför huset och alice som står som en käpp i hallen: MAMMA DE ÄR REDAN HÄR!
Tidsplaner är bäst i världen tills de spricker och jag hör mig själv säga:
men herregud är ni i tid!?
Jag om någon vet hur viktigt första intrycket är och just denna morgon kan man ju fundera på vad hantverkarna fick för intryck av häxan de skall jobba hos.
07.50 gröten klar.
07.56 sittning med 9åringen
07.57 med gröten i mungipan och luren vid örat ( måste fram till doktorn ) roddar jag runt på våra snickare: väggen bort, lister nya, dörrfoder nya, spisen bort, golv ända in till sovrummet, nya väggen skall sitta här , 175*125...
- välkommen till vårdcentralen
- eh, vänta nu vad var det jag ville?
i bakgrunden hör jag min dotter ropa: mamma, vi skulle ju titta på mina prickar!
Doktorn måste hört min despreration i rösten ty vi fick tid på bumsen vilket nog alla var tacksamma för.
Man kunde till och med ana en suck av lättnad hos mina nya "inneboende" när jag lämnade huset... men jag kan ha sett fel.
Såklart finns en detaljerad tids och aktivitetsplan för hela familjen inklunsive våra hantverkare för näskommande tvåveckorsperiod och den har jag sett till att samtliga kan utantill.
Maniskt kontrollbehov? Tja jag vet inte ja, kontrollbehov kanske jag kan gå med på men maniskt, det är att ta i.
Fortsättning följer!
Tre influensor och en magsjuka tack
20/1 09
Ibland säger man saker man senare får ångra och det svider å det grövsta om du frågar mig. Vi kontrollmänniskor vill gärna stå för det vi säger och att det faller ut rätt. att få backa, be om ursäkt och krypa till korset är inte min grej men nu skall jag trottsa mina demoner och göra det offentligt:
Älskade make, förlåt att jag skällde på dig, förlåt att jag lät hela världen veta att du är en mes när du är sjuk och förlåt för att jag lät dig diska, tvätta och gå upp på natten.
Jag tyckte han var bra mesig, det tyckte jag. Men när termomentern visar 40 grader i flera dagar på en vuxen människa då har man förtjänat att vara lite klen.
Så, nu är det gjort, ursäkten finns i skrift så nu glömmer vi det!
Ja, vi blev alltså totalt utslagna med influensa och magsjuka till efterrätt. Nu är samtliga på benen ( något darriga ben ) och alla är på sina respektive instanser. Detta får mig att inse hur mycket jag älskar vardagen! Tänk att man kan tycka det är fantastiskt att lämna och hämta på dagis, att äta lunch med vuxna och göra nytta i statens tjänst. Nu håller vi tummarna för att vi får vara friska och att starten på detta år inte blev ett tecken för hur resten av året kommer bli.
Häromdagen när alla låg i sina sängar och ojade sig fick jag plötsligt ett superryck, var tvungen att vara kreativ, göra något bra och kul. Jag satte således ut stora delar av vårt hem på blocket och satan vad det ringde.
Jag har sålt: köket, fåtölj, cykel, och en joggingvagn. Tänkte sätta ut familjen men det var ingen efterfrågan så jag valde inredningen i stället. Satt alltså på rumpan och tjänade pengar! Härligt. Undrar om man kan livnära sig på det?
"Anna Olsson, blocketsäljare" det skulle kunna funka ända tills sakerna tar slut såklart, men det är nog ingen risk för parallellt med att jag är kontrollfreak är jag också smygshoppohollic ( men säg det inte till ngn )
Man får hitta på många olika saker för att få dagarna att gå, jag säljer grejor medans maken har kommit på många olika sätt att ta tempen på. Man kan göra det samtidigt som man borstar tänderna, samtidigt som man kissar och samtidigt som man torkar kräk. Tillsynes märkliga iaktagelser, speciellt som vi inte har moderna saker hemma hos oss, vi tar fortfarande tempen där bak.
Salut
Enkel resa mot döden
15/1
Nu vet jag hur det känns, jag har sett ljuset och jag kan med säkerhet säga att nu är det gonatt med hela familjen O. Det hela började när vi kom hem från vår underbara skidtur. Lillan hostade och hackade i dagarna tre, väl hemma och på väg till arbete och skola inser jag att vår stora prinsessa inte är sig lik. nästan 40 i feber och bara att retirera. Vi spenderar måndagen i sängen alla tre och allteftersom dagen går börjar även modern känna vissa oroväckande tendenser. Lite frysig, lite tung i huvudet och en hosta som lät fantastiskt härligt. Om man bara låtsas som ingenting i det läget brukar det släppa taget men tji vad jag bedrog mig. Under seneftermiddagen började jag känna mig riktigt risig och längtade massor efter maken så han skulle få ta över. DÅ kommer dödsannonsen Olsson innanför dörren och hävdar att han också är sjuk. Vad tusan! Nu när jag äntligen är dålig, kan jag få vara det i fred tack!
Nä men se då händer ju något väldigt märkligt. Han är oerhört mycket sjukare än jag och bara måste gå och lägga sig och vila. Han går som en gammal gubbe, ögonen är små o pliriga och han ser sådär förbannat krummig ut som bara han kan. Jag känner hur irritationen växer som ett åskmoln i hela kroppen. Varför är det mer synd om honom än om mig? Han måste viiiila berättar han och hostar på låtsas för att jag skall förstå hur illa det är. Men jag då? Nä det är liksom inte riktigt lika illa ty stommen, pelaren och familjens plog skall klara allt.
Efter en helsikes natt med sjuka barn ( läs make) släpar jag mig till jobbet under gårdagen medan han stannar hemma i sängen med döttrar som vid tillfället är feberfria. Jag kan inte annat än undra om de stackars barnen får någon mat under dagen, men det man inte vet mår man ju inte dåligt av. När jag slitit i mitt anletes svett på min statliga arbetsplats kommer jag hem till ett hem som inte ser ut som mitt. Det är disk överallt, tvättmaskinen står och blinkar och barnens grejor är överallt. Han har ju inte orkat för han måste ju viiiiiila ( också kommer fejkhosten ) . Jag tar för första gången sedan 80 talet tempen på mig själv och nästan dör när jag inser att jag har trettioåttakommafyra i temp. Siffrorna på termometern blir suddiga och jag känner yrseln komma krypande. Nu är jag på väg att dö på riktigt , på väg mot obduktion tar jag ett besök på min egen begravning. vem tusan har valt blommorna?
Nu har det gått en dag sedan himlafärden och jag lever fortfarande men har kollat alla tänkbara sjukdomar på nätet som kan matchas med mina symptom. Hjärntumör, 80 olika cancerformer, lungsäcksinflammation, lymfom ( det vet jag inte vad det är men jag har hört det på house ) och nu kom maken hem och undrade om vi inte hade fått hjärnhinneinflammation. Den enda sjukdom som jag känner igen mig i på skärmen är influensa, men det kan ju inte vara möjligt! Nu skall jag ta hostmedicin, nässpray, idomin runt läpparna ( lypsylet var slut ) och två alvedon och gå och lägga mig.
Vi ses i nangiala, tack för att ni varit med hela resan men nu är det nog slut.
Olssons dygn har 25 timmar
11/1
För exakt 24 timmar sedan hade undertecknad en fajt i restaurangen med den lilla pesten som dagen till ära inte fick åka skidor då hon var mycket förkyld. Att ha henne vid backen var som en skenavrättning och hennes gap och skrik tog musten ur mig och jag kände hur hemlängtan började komma krypande. Vid lunch försökte jag föreslå för familjen att kanske vi skulle åka hem under kvällen. tystnaden gick inte att ta miste på, ingen ville det. Efter en lång dag i backen för pappa och storasyster blev det bobrace med bana och allt. Afterski och lördagsgodis innan vi släpade oss hem till husbilen. All frisk luft och all skidåkning har tagit knäcken på morsan och det finns inte en enda led som inte gör ont. Maken tar nytt rekord på sin höghöjdsträning ( hi hi ) och är mycket nöjd med det såklart.
Sedan händer något mycket märkligt, vi inser att gasolen är slut och gasolfarbrorn står att finna på afterskin ölandes så inom loppet av 30 minuter har vi bestämt oss för att åka hem, packat klart ute och inne, skrapat 1/2 cm is från insidan av rutan och mina vänner, startat upp bettan! Det sistnämnda var ingen lek och hon protesterade högt och tydligt genom att fräsa och knacka innan hon hostade igång. Vi tog oss de tre milen det är ner till stöllet på mycket halkiga vägar och jag smsade mig ur krisen med div underbara människor. Tack för stöd! Kvällsgröt i stöllet och sedan resten av vägen hem. Nu sitter jag alltså här, hemma i mitt hus, julen är ett minne blott, allt är uppackat och ungarna har insett vad de älskar sina rum ( och inte varandra ) . Jag har lagat mat med flera plattor, använt ugnen och spolat vatten i flera minuter utan att ens behöva vatten.
Man kan inte fatta att för bara ett dygn sedan stod vi i vackra branäs med solen som strålade och snön som lyste upp världen.
Tack för en underbar vintersemester min kära familj! Vad roligt vi haft! Nu tar vi tag i livet igen, Alice skall gå sista terminen i tvåan, agnes kommer efter denna termin vara störst på dagis och vi , ja vi kommer vara en termin klokare, och ett nytt kök rikare( följ gärna med i den cirkusen ) innan vi åker på långtur med Bettan igen. ( helgturer blir det såklar, och vem vet vart vi åker till påsk?...)
Salut
ett långt och lyckligt äktenskap
9/1 09
Ibland är det ju så att man får leva med vissa egenskaper ens make eller maka besitter, jag är inget undantag. jag tror på att om man bara lär sig acceptera dessa egenheter kan man faktiskt få ett långt och riktigt lyckligt äktenskap. I dag när jag stod väntande på mina flickor vid foten av backen hör jag mina "väntarvänners" bredvid prata och vid halva meningen var det något som fångade min uppmärksamhet:
- vet du vad jag såg idag när jag tog bilen ner för berget ( man åker alltså på en väg ) ( mannen som berättar fför sin fru ser nästan upphetsad ut )
- nää
- En kille som var på väg uppför , MED CYKEL!
( då lägger sig en tredje dam i )
- men han såg jag komma springandes uppför skidbacken på andra sidan berget med cykeln på axeln!
(första damen responderar )
- Ja, jag har också sett honom och vet ni vad han gör sen? han tar gondolen ner!
( mannen fortsätter )
- men han såg rätt vältränad ut så det går nog bra.
I det här läget kan man ju antingen vara lite stolt och lite skämmig över ens man och att faktiskt folk pratar om mina barns far, eller så kan man ju lägga sig i diskussionen. De som känner mig vet nog vad jag valde.
När skratten avtagit lutar jag mig leende mot trion och säger:
Vet ni, han är vältränad och om man bara står ut med olika egenheter kan man få ett långt och lyckligt äktenskap, tror ni inte?
blicken jag fick var obetalbar! Mannen slutar nästan andas innan han ser att jag ler vänligt och han säger: åh, är det din gubbe det?
-japp, det är min egna Olsson det, med cykel och allt.
Dagen har vi spenderat på skidor från morgon till eftermiddag. Med strålande sol och nollan på toppen kan ni ju bara tänka er hur underbart det var. Barnen har varit på glassparty i björnidet medan jag och maken ölade på afterskin. De spelar fortfarande samma låtar som i slutet av 80 talet så vi kände oss riktigt hemma! Kvällen har vi avslutat på restaurangen med god middag och gott vin. I morgon är det sista dagen innan det bär av hemåt igen och det mina vänner känns jätttebra. Vi har haft en helt fantastisk vintersemester men nu är det dax att åka hem och se om vi har något köksgolv att gå på....
to be continued..
Salut
springnota och värmebölja
8/1 09
Grattis Maja!
Vaknar upp med ett ryck och inser att jag glömt något , kan inte riktigt fundera ut vad det är men jag känner instigntivt att det är något väldigt viktigt. Då slår det mig: herregud vi tog springnota från restaurangen igår!! Innan vi bestämde oss för att äta kvällsmat där så hade vi betalat varje glas för sig och när vi sedan satte maten på nota slog något slint. När vi käkat färdigt reste vi oss verkligen upp och bara gick därifrån! Men satan, hur knäppt får det bli? Börjar vi helt tappa fattningen?
Jag väcker maken med orden: vi sket i att betala middagen igår! Med sömndrucken röst kommer svaret: bra, då tjänade vi massa pengar igår, jag vill sova två minuter till. Han tar ingenting på allvar... skit också, om den här familjen skall förbli laglig kommer det hänga på mig!
efter frukost och en rutinmässig hitlerpåklädning ( inget annat funkar på 2 m2) stormar jag mot restaurangen med försvarstalet färdigt, och det går ju väldigt bra. Min vana trogen skall jag dra en hel historia av det som hänt:
- du, vet du vad som hände igår?
- nä
- jo, vi hade ju tagit in vinglasen och betalat ett åt gången men sedan när vi tog maten på nota liksom bara glömde vi bort det och gick hem utan att betala...
- Jaha, var det ni?! Jag undrade om vi skulle se röken av de pengarna igen..
- Joho då, vi skulle aldrig någonsin göra något sådant alls .... förutom igår då.
tre ursäkter och en kortbetalning senare känns det mycket bättre i min mage. Undrar hur de känner sig som är kriminella på riktigt?
Vi åker skidor i massa timmar och lunchar med nyfunna vänner. Barnen leker och har jätteskoj. Dagen har varit härlig och då rena värmeböljan kommit in över branäsberget njuter vi i fulla drag. Det har varit minus 10 och det är ju rena barnleken...
Nu i kväll tog maken och frugan en tur till affären och handlade det som fattades, tjejerna stannade själva i husbilen och det är ju äventyrligt bara det.
Salut.
Tävlingsdebut och kalla tår
7/1 09
Kvällen är sen och vi har landat i soffan framför tvn efter en oväntad dag. Kan man säga så när inte normschemat följs? vi vaknade i morse och utanför dörren var det 17 minus och en isande nordlig vind på 10 m / s. Då kan man inte gå ut. Det går inte! Byxorna fryser liksom in i benen bara under vägen till toan. Efter lunch hade vinden stillat sig och vi gav oss mot backen. Det är inte många dagar man börjar åka skidor kl 14.30 men så fick det bli. Efter två åk inser lillan att man kör björnbusecupen och vill såklart delta. Med nummer 63 på magen ger hon sig så ut i banan helt orädd. På rätt sida alla pinnar dessutom. Efter ett övningsåk är det debut på tävlingsarenan för vår lilla 4a åring. Hon debuterar med bravur och om jag inte såg helt fel kunde man ana en liten tår i faderns öga. Strax innan mållinjen tog farten slut men med lite draghjälp av björnbusarna tog hon sig över det väntande sträcket. Priset: en chipspåse och diplom togs emot med en enorm stolthet och då hon ropade ut: jag vann jag vann grinade nästan undertecknad också...
efter att vi stått stilla och bevittnat den spännande tävlingen kunde jag konstatera att vänster ringtå och långtå inte längre fanns kvar fastsatta vid mina fötter och jag inser att jag måste in i värmen, på riktigt. Av med pjäxorna och in med vinet, mycket bättre än kalla åk. Pappan och den lilla vill åka mera och kör ända tills klockan är strax före 19! Hon ger aldrig upp och i detta läget kommer hennes stönighet till sin rätt. Under tiden träffar vi nya vänner i restaurangen så där blir vi länge. Barnen leker med flickorna från västvärmland och vi, ja vi dricker mera vin, man måste ju hålla värmen!
Salut.
så länge inte älven ligger..."
6/1 09
Klockan är kvart över nio, vi har precis lagt våra juveler och satt oss tillrätta framför tv´n. Mätta, trötta och varma efter en underbar dusch och god middag. i morse visade temperaturen återigen på bistra minus 17 grader och jag bestämmer mig för att skita i att tycka något alls om det, det hjälper ju inte ändå. På väg till toan stöter jag ihop med gasolfarbrorn, det är han som liksom sköter om campingen och oss när vi är här. Vi pratar väder ( såklart ) och jag kommenterar kylan varpå jag erhåller en lektion värt namnet i väder. Kursen slutar med att gasolfarbrorn säger: så länge älven inte ligger helt vetdu så är det så här kallt. När jag sedan sitter på den iskalla toaringen undrar jag om älven kommer lägga sig innan Lördag, skulle inte tro det. Solen tittar fram och på toppen är det fem härliga grader och vi har en fantastisk dag i backen med skogsåkning, gupp, vurpor, bus och lek i många timmar. Lunchen består av våfflor i toppstugan och vi delar bord med tre grabbar i 17- 18 årsåldern. Det visar sig att dessa grabbar var de vi köpte vår gran av utanför Willys innan jul. ( märkligt sammanträffande i sig) Vi börjar prata och när de går lägger maken huvudet på sned och ser så där himla mogen ut när han säger:
det där älskling, det var fina ungdomar det!
Kl 16 30 lämnas barnen in på barnafterski vilket ger föräldrarna 60 minuters fritid. Dessa minuter ägnar vi åt vin och irish coffe i sköna skinnstolar. Härligt! Jag berättar för maken att jag besvärats av rygg och knäont och undrar om det är åldern eller min psoriasis som satt sig i lederna månne. Maken kontrar blixtsnabbt: du , vet du älskling, så länge du går ut och röker i tjugoåttagrader kallt i bara pyamasbyxor och dunjacka får du fan skylla dig själv!
Salut
20 minus och fullt ös
5/1 09
Ni vet när man känner att man nästan inte får luft pga att det typ regnat i 3 veckor på raken, att omständigheter man inte rår på begränsar en u.ngefär så kände jag i morse när jag vaknade och det var 22 grader kallt utanför fönstret. Jag ville skrika rakt ut, fick panik och började hyperventilera. Jag blir galen på kylan och tänker att nu får jag verkligen ta mig samman. Jag tittar på barnen och säger: ok ungar, visst vill ni åka hem? ni vet vi kan INTE åka några skidor alls idag och säkert inte på flera dagar..... ( inge ledande alls...) Blicken jag får av mina barn går inte att ta miste på vad den betyder, sätt in na på psyk , vi åker ingenstans.
Bägge flickorna skriker NÄÄÄÄ i kör och jag inser att jag kommer bli lite lätt nedröstad. Den lilla pesten talar om för oss att det är faktiskt mycket mysigare i husbilen för där kan vi mysa... hm. Maken meddelar att det faktiskt bara är 14 minus på toppen och jag retirerar. På med alla kläder som finns i hela världen och ut i kýlan. Jag inser med ens hur vackert det är och hur frisk luften är ( bara man inte drar för djupa andetag ty då bränner det i lungorna ) och hur lyckliga barnen är när de leker i snön. det finns ingen som kan säga annat än att vi denna gång fick en ordentlig vintersemester i alla fall.
Alla 4 tar gondolen till toppen och kör där några vändor. Agnes börjar fräsa före ner och före upp och Maken hänger på med bästa förmåga. Alice tränar på att parallellställa skidorna, något som inte är helt lätt men med morsan som instruktör går det faktiskt rätt bra. Hon börjar få fart under skidorna nu vår lilla hare, jättekul att se. Vi orkar till fyratiden ungefär då kräver jag ett glas vin vilket jag också får. Märkligt hur lättandad den här dagen ändå blev och visst stannar vi. Så länge bilen håller, barnen vill och frugan lagar maten stannar vi såklart.
Salut
Man bör endast cykla uppför..
4/1 09
eftersom det är helt otänkbart för maken att inte träna har han blivit en fena på att hitta ställen att utöva sport på när vi är ute på tur. Det är inte annorlunda här. Våra grannar har fullständigt idiotförklarat hela familjen då man utanför vår bostad ser: skidor, bob, stavar och en cykel. Det går finfint att cykla säger maken, bara man inte åker nedför. Därav åker han iklädd pannlampa uppför hela branäsberget och så tar han gondolen ner, med cykel och allt. Under gårdagens träning stötte han på pistören som slänger ut huvudet och ropar: det var det stölligaste jag sett i hela mitt liv, och jag har sett mycket. (Å andra sidan har han ju aldrig träffat Herr och Fru Olsson förut heller ) tur att han och våra övriga frusna medsemestrare aldrig behöver se oss igen, någonsin.
Den här söndagen har varit söndag i dubbel bemärkelse. Tidigt under morgontimmarna bestämmer vi oss för en vilodag då temperaturen återigen sjunkit till 20 grader minus. Vi myser i en varm och go husbil, ritar, läser och ser på slalom på tv´n, det enda som saknas är Plex Pettersson för att vi skall uppnå den ultimata minnesbilden från tidigt 70 tal. Skillnaderna är också att tv´n typ var svartvit och vi bodde i stugan i sälen, men annars är det sig likt. Varm husbil föresten, jag har under de senaste dagarna tyckt att maken fått upp väl mycket värme i bilen och idag fick jag förklaringen. Han har verkligen tjuvat ström från någon annans stolpe. Jag insåg detta när jag såg en sladd som ringlade sig bort över nejden.... jaja, han får vara hur kriminell han vill bara inte vi fryser.
under eftermiddagen tar vi en iskall promenad till restaurangen och lyxar till oss med lunch där, jättegott och mysigt. Barnen leker i lekrum och livet är rätt gött. Maken har även han vilodag från cykeln, men i morgon tar han upp idiotiaktiviteterna igen tro mig.
Salut!
en make & två barn till salu
3/1 09
Varje gång vi är borta länge med husbilen kan man räkna med i alla fall ett ordentligt ras. Ett sådant där som inte går över med lite prat utan som man behöver en hel natt för att komma förbi hur skitförbannad man är på allt och alla. Eller man föresten, läs gärna jag... Jag kände irritationen redan när jag vaknade. Ryggen värkte efter att jag haft en 4aåring inopererad i märgen. Maken låg i hennes säng och lika bra var det annars hade han fått en smäll bara av att han snarkade. Det första jag levererade till mina döttrar var: tänk om ni kunde lära er att sova länge som normala barn. Stackars ungar, morsan är på krigsstigen. Frukosten gick smärtfritt om man bortser från att jag levererade syrliga kommentarer om att ingen hjälper till och alla bara sitter på sina arselen och väntar på att bli serverade. Vår 9åring försökte försiktigt: men mamma, du säger ju att det blir för trångt om vi skall hjälpa till. ( %¤¤¤/(/&(/%""##¤"#¤) jäklar vad förnuftig hon är då. !!
Ungefär när strumporna skall på gör vår lilla pest en habrovink som slutar med att hon sätter framtänderna stenhårt i bordet och krisen är ett faktum. Jag vill ta livet av mig då jag inser att vänster framtand är lös. Skit i det tänker jag, det är bara mjölktänder, Kom nu barn, nu åker vi skidor och har skoj!
Dagen bjuder underbart väder med bara minus 8 och man vill nästan ta av sig mössan. Vi skall idag köpa nya vantar till lillan och vi hittar rätt snabbt ett par som både passar och verkar varma så jag tar de gamla och säger: dessa slänger vi nu va? Då tittar vår stora prinsessa på mig och säger framför hela kön: kanske vi skall spara dem om du skall ha en unge till!
(!)
Strax efter lunch försöker undertecknad sätta plåster på morgonsåren genom att erbjuda våfflor i toppstugan. Vår stora dotter ropar hurrra och åker med mig. Den lilla åker med pappan en tur till i skogen som hon just upptäckt. Då vi inte vet när de andra två skall komma beställer vi och mumsar i oss våra våfflor på nolltid. Maken beställer till resten av familjen när de väl åkt färdigt och när servitrisen bär in korv och pommesfrittes rinner det över på morsan. Hur i helvete kan han komma med annat än våfflor när vi " bara" fått det? Jag ser Alice långa ansiktsutryck när hon inser att lillan skall få pommes. Maken förstår inte alls varför hans hustru idiotförklarar honom, jag är säker på att alla kvinnor förstår. Han gjorde ju mig till den dåliga som " bara" kom med
våfflor, fy tusanför honom. Jag vill ta livet av mig för andra gången denna lördag och klockan är bara 14, vart skall detta sluta?
Middagen denna kväll skall bestå av fläskfile´, ris och sås. Skitlätt utan ugn och med bara en fungerande platta. Jag känner hormonerna rusa till igen där jag står över spisen och bestämmer mig för att jag måste nog skilja mig och sälja min familj! Det är ju själva fan när inte varken toa eller äktenskap fungerar.
Det tar mig 55 minuter att laga mat och all min kraft går åt till att inte döda någon under tiden. Barn och make sköter sig exemplariskt och jag känner mitt dåliga samvete komma krypande och därav gör jag ett försök att närma mig maken när han går förbi mig på våra 2 kvadrat. Han tittar på mig med sina vackra ögon och säger: det här var ingen bra dag!
Nä vet du vad , det var det inte och allt på grund av något litet jävelskap som kallas PMS, i en husbil dessutom!.
i morgon är en annan dag.
Salut ( nu går jag och lägger mig )
Meningen med livet
2/1 2009
Grattis susanne!!
Agnes har under våra två första dagar klagat att fötterna gör ont. Vi fantastiska föräldrar har då kontrat med kyla samt att det gör lite ont i pjäxor..... igår kväll när hon knappt tog sig ur skorna insåg jag att något var fel. Bägge stortårna var röda och tjocka och hon var helt otröstlig. Jag frågade maken om han provat dem ordentligt innan vi åkte hemifrån, joho då det hade han bestämt gjort. Märkligt att han missade att de var typ två cm för korta, pjäxorna alltså, inte tårna. Det första vi gör denna dag är således att hyra större skodon till lillan. det mina vänner gjorde susen för nu vill den lilla aldrig sluta åka. Hon åker själv i liften och tar sig av helt själv utan hjälp. HOn åker i skogen, i gupp och vill aldrig gå in. Vår stora prinsessa tycker det är lite kallt om kinden och vill gärna mysa med oboy och vispgrädde. Vem vill inte det?
I skrivande stund har temperaturen stigit ordentligt och den visar för första gången läget med bara en siffra. Rena värmeböljan. Vår spillvattensdunk har frusit men det fixar maken med hjälp av en värmare mellan golven, han är duktig han. Kvällen ägnar vi åt fredagsmys, tv och spel. Detta mina vänner, måste vara meningen med livet för gud va gött vi mår!
Salut
Den perfekta inledningen på året
den allra första dagen på året!
Vi sover länge och vaknar upp i en varm husbil. Gasolen gör sitt och vi har 20 härliga grader inne. Temperaturen visar vara 17 minus och barnen tycker absolut att det är mycket varmare än gårdagen så då kan man åka slalom! Vi kollar interntvn och inser att det är 9 minus på toppen och bestämmer oss för att testa. Dubbla strumpor, dubbla vantar, fleeceoveraller, polotröjor och hjälmar skall på och undertecknad är helt sjösvett innan jag får ut mina små korvar i kylan. Alice ropar: mamma idag är det inte alls kallt! Nähänä. Vi kämpar oss bort till gondolen och upp bär det. Det går inte att beskriva hur vackert det är när vi kommer upp på fjället. Solen skiner från en klarblå himmel och träden är magiskt vackra.
Barnen åker i flera timmar och vi hänger på. Maken jobbar med agnes och jag med alice som detta år har bestämt sig för att lära sig använda stavarna. Långt fram på eftermiddagen är det så dax att ge sig av neråt dalen igen. Det är en lång väg när man är barn och har trötta ben. Agnes ramlar hela tiden, alice likaså. Att åka i 20 minuter med en 4 aåring mellan benen är förödande för såväl rygg som lårmuskler och när vi väl kommer ner gråter nästan alla av trötthet. Den lilla pesten vägrar sitta bak på bobben och enligt våra noteringar är det storasysters tur och kriget är ett faktum. Jag hotar, räknar till tre och tar fram alla knep som finns i min " fåmedmigagnesbok" inget hjälper. Till slut retirerar snälla storasyster och låter lilla häxan köra den förbannade boben. Hade det inte varit fara för liv o och lem hade jag lämnat vår 4a åring i snön! Skitunge!
Väl i husbilen igen ( det tar en stund att släpa hem allt och alla ) blir det tv, vila, mat och dusch. Åh vad det känns härligt då! Kvällen avslutar vi på restaurangen med lek i lekrum och irish coffe. Maken är sugen på lite vuxenkärlek och medan vi väntar i baren på våra drycker närmar han sig frugan med storm varpå bartendern säger: inget hångel i baren tack!
- det är ju nu vi får passa på när barnen är i bollhavet, makens svar kommer snabbt och från hjärtat.
- aha, det tänkte jag inte på ! ( nä såklart , du har ju inga barn ty du är ett barn själv....)
Maken fortsätter attakera sin lyckliga fru och säger slutligen till bartendern: du har aldrig bott i husbil du inte!
Salut.
Bettan får bekänna färg
Nyårsafton 2008
Igår kväll lämnade vi hemmet för en lång vinterferie i norra vämland. Härligt! Färden går tämligen smärtfritt men vi inser så fort vi närmar oss campingen att det är kallt, mycket kallt. Maken blir spänd över att temperaturen i bilens motor visar typ noll. NÄr vi sedan kommer fram till vår bokade plats är det ridå ner då den inte är plogad. Vi gör ett snabbt överläggande och tar helt sonika en annan plats! Kvällen blir till bus och mys.
Natten kommer bli kall, det inser vi. Täta alla tänkbara tjuvdrag utan att ta livet av oss vid ev gasläcka, på med pyamas, strumpor och mössa ( maken ) Tur var väl det, när barnen ropar 0615 inser jag att bettan inte riktigt hållit måttet denna natt, termometern visar 22 minus ute och 11 plus inne. Barnen fryser och hackar tänder men med blixtens hastighet har fleece och mössor plockats fram.
Som jag tidigare berättat fick jag häromdagen besöka vårdcentralen, orsaken till detta är urinvägsinfektion så när toan fryser och inte går att använda kan ni ju bara gissa hur nöjd jag är..... NÅväl, på med alla kläder och innan någon släpps ut ¨får alla gå lilla köldskolan. Vitt på kinden, tårna som skall vinka och inget vatten i ansiktet. Alla är redo och med 4 par skidor, 4 par pjäxor, 3 hjälmar ( jag vägrar ) en bob, två ungar ger vi oss så i väg. Det biter oroväckande i kinden och jag funderar på ur länge ungarna skall orka. På med skidor och upp i liften allt medan maken fixar våra liftkort vi skall använda resten av tiden. Två åk senare i barnbacken ( som knappt lutar ) gråter lillan så hon skakar, eller kanske hon skakar för att hon fryser.... Jag retirerar och skyndar in i restaurangen med båda våra barn. Maken som är allt annat än nöjd över den stora summa pengar han just spenderat på sin familjs liftkort är tjurig för att vi inte åker: hade jag vetat det hade vi ju inte behövt köpa kort alls! Jag försöker få honom att förstå att det är ytters få 4 aåringar i backen i dag.... till slut inser även han att det var rätt gott att dricka oboy med vispgrädde i stället för att plåga livet ur oss och barnen i backen. Hem igen i husbilsvärmen ( jodå, nu funkar bettan fint ty vi kör både ström och gasol, glömde det inatt....) och i skrivande stund sover liten och stor gott under flera täcken. Kvällen väntar och med tanke på hur kallt det är får vi nog dricka skumpa innan vi går till restaurangen för supén, annars lär vi förfrysa våra strupar. Innan maken somnade passade han på att nämna att våra åk i dag kostade 250 spänn styck, skönt att han somnade!
Gott nytt år mina vänner och vi hörs snart igen.
|
|
 |
|
|
|