 |
|
|
 |
|
Utelåsta, innestängda och inbrottskatter
Torsdag 8/8 2019
Att det börjar lida mot sitt slut går inte att ta miste på .
Det är segt att gå till stranden , ingen har riktigt lust med nåt, vi blir ovänner när vi spelar kort och jag hotar med att
vi från och med nu måste äta ur det som finns kylen, även det längst bak .
Jag går dessutom omkring och drömmer om dåligtväderdagar då jag kan krypa under filten och marathona mig igenom allt jag
missat på tv.
Tänk en hel söndag med Sanna , eller en halv natt med gamla nyheter ... Jo nu har hemtarmen börjat jobba!
För några dagar sedan åkte pojkvännen hem efter en väldigt trevlig vecka , vi gillar honom jag och maken och fan vet om inte detta blir långvarigt sörrni...
Nu är det ju inte vi som ska va i hop mä´n men det känns i luften att det här , det blir bra!
Här känns inte att hösten över huvudtaget nånsin skulle kunna vara i antågande då temperaturen stadigt tangerar 30 varenda dag . Skönt såklart men som sagt...
filten en riktigt ruggig dag, det är inte kattskit alltså.
Vi har gjort alla våra utflykter , 14 gånger över franska gränsen har det blivit vilket i sig är konstigt då ..
- här kan jag med fördel passa på att varna lättkränkta, semikränkta eller dubbelkränkta personer för nu säger jag det :
vi ogillar verkligen fransmän!
Det är säkert orättvist att dra ett helt folk över en kam men vi har nog , safe to say inte träffat en enda trevlig !
Kan man inte språket, ja då göre man sig icke besvär , eller som coman sa igår efter en kväll i Menton,
det går bra om man inte pratar eller interagerar med dem alls, gör man det - och direkt är man skitförbannad .
Häromdagen var vi i Monaco och vårt stamparkeringshus gäckade oss då vi inte kom ut genom grinden. Vi gjorde allt man gör ... gör om , gör rätt , gör igen .. Tryck på knappen
- hello ?
Hittade en 24 timmars nödtelefon , tryckte , inget svar , tryckte , panik HELLO !
Då hände nåt mycket märkligt , en snäll (ok vi har träffat en da ) fransyska tryckte på knappen och sa Bonjooooor ? DÅ minsann svarar människan i andra änden ! I rest my case.
Samma kväll som garageinlåsningen i Monaco valde härligheten att vara hemma för hon hade fått nog av
" snygga bilar och stora båtar och vi går ju inte ens åt motsatt håll nångång"!
V i var nästan hemma när hon ringde och halvt hysterisk skrek : Mamma mamma katten är inne i huset !"
- öh va ?
Kattkäringens ena katt är i källaren och bråkar med sixten!! jag vååååågar inte gå neeeer !
-Nu jävlar har vi gubbfan !
Makens hämden är ljuvblick gick inte att ta miste på och jag kände verkligen att jag måste påminna honom om att vi inte är några kattdödare i vår familj ...
Väl Hemma möts vi på altanen av en livrädd unge och en om möjligt ännu räddare Sixten Christina samt en instängd katt ...
Beväpnad med en toffla, med mord i blicken och med coman i släptåg stampade maken bestämt in i huset .
Vad den snälla pojkvännen tänkte där och då, ja det kan jag bara spekulera kring...
han fick i alla fall bli varse hans nya svärfars osvikliga förmåga att alltid låta som en tiger för att sedan agera som nåt helt annat.
- Katten, hallå hallå .. ? Såklart hade den rädda stackaren gömt sig längst in under vår säng och gjort sig omöjlig att nå... Som bortblåst var mordJohan och framför oss med tofflan i handen med lång
blick stod han där och undrade,
vad sjutton gör vi nu då ?
Vi får väl gå in och väcka gubben !
Eftersom Coman är en handlingskraftig ung kvinna tog hon med sig lillasyster som förkläde och medan vi andra stod som fastfrusna i trädgården kunde man höra porttelefonen ilsket ljuda på andra sidan häcken...
Att han är en skitgubbe det vet vi ju sen tidigare men då han vägrade komma till dörren och när han dessutom föreslog att Coman själv skulle komma med katten rann det över och vid det laget tror jag minsann att hela vår by kunde både höra och se vår.. ... pit bull :
"come to the door YOUR GATTO IS IN MY CASA !!Get here NOW! "
Hon kommer bli nåt väldigt stort.
Vi har under veckan som gått hunnit bli utelåsta från huset , maken har cyklat till fel berg och av sommarens proseccokorkar har han börjat bygga en julgran .. .
Funderar på och inte faster har rätt ändå,
vi kanske inte är norm ?
Salut .
Värmesmockor , ormar och så självaste Mr Trump
måndagen den 29/7
Det är måndag i Ospedaletti och .... ja alltså det är ju måndag överallt men när man vart borta hemifrån ett längre tag så är det som om det andra bara slutar att existera och man tappar kollen på både hemma och världen allt eftersom tiden går.
Hemma hos oss är det obligatoriskt att man ser på nyheterna , varje dag
Det bara är så , nationellt och lokalt .. för att inte tala om vädret , då är alla samlade.
På semestern är det dock ett obligatorium att inte se demsamma och de stora frågorna handlar därmed numera om huruvida vi tar stranden på förmiddagen eller eftermiddagen, om det är för varmt att äta lunch på altanen eller hur det kommer sig att fötterna sväller mer om vi sitter på träbänken på kvällen .
Min pappa och Sonja har just varit här på besök , ett mycket trevligt sådant där vi förutom att vi hade mycket kvalitetstid tog reda på att medelhavet dunstar 16 vänrar / år och 'därav den höga salthalten ,
om det finns svärdfisk i Sverige och hur i hela friden det skall gå till att få upp maskiner i vår trädgård när poolen skall byggas i höst. Högst världsliga ting således.
Mitt i allt virrvarr av oerhört viktiga semesterfrågor slås jag
plötsligt av att
vårt sverige inte bara står under hotet om värmesmocka där parkeringskaoset vid stränderna orsakar livsfara utan också att
självaste Mr Trump fått en halv värld att vända blickarna mot vårt fina land . Parllellt med tweets som får en att
undra hur i hela friden det står till får man i kvällspressen effektiva tips om hur man skall klara den
extremhetta som råder. '
Knappt hann vi vända ryggen åt fosterlandet och allt bara blir kaos...
Lever ni alla ? Behöver jag vara orolig på riktigt ? Tänker livsfaran på parkeringarna vid badplatserna , ni ser väl er om .. höger
vänster och så höger igen ... Lova !
Vi är full ( full till antalet ) familj igen efter att coman anlände häromdagen. Tvätten går konstant , kylen är alltid tom och diskmaskinen kör vi
minst en gång per dag, och det är så himla himla trevligt !! Även om härligheten är minst sagt formidabel som tonåring med hela kartoteket av biverkningar på sin lyra så njuter jag
av att höra dem fnittra tjafsa och mysa med varandra .
Igår bestämde familjerådet att det skulle bli utflykt minsann och maken skulle äntligen få möjlighet att visa
de cykelvägar han befinner sig på varenda en dag. Som vanligt har vi vuxna i familjen helt olika bilder av hur utflykten skall avlöpa och efter snart 30 år tillsammans
borde jag veta bättre än att han skulle vara nöjd med lite lunch på toppen , lite gott i glaset och nån trevlig solstol eller så... Nä det ska fan vandras! Väl framme med bilen efter 45 minuters gråt och skratt omvartannat drog han på sig härlighetens konken och pekade upp mot himlen , " till det där fortet ska vi " !
- Finns det restaurang där ? coman är ju dotter till mor sin och det är i sådana här situationer det märks allra mest...
Med blandade humör , hull , hår och handväskan på armen gav vi oss i väg...
Vi vandrade exakt 450 meter innan ormen som slingrade sig över vägen fick härligheten att löpa amok , mig att totalvägra och coman att börja gapa om att sixten var för nära.
Maken tröttnade, suckade djupt och vände lydigt åter mot restaurangen , lunchen och solstolarna.. och jag slås än en gång av hur bra det blir när jag får som jag vill .
Efter att vi haft många görtrevliga besök i huset är det nu bara vi för några dagar innan pojkvännen anländer på tisdag . På förekommen anledning hanterade jag och maken därav ämnet nyförälskelse häromnatten till tonerna av iskall prosecco .
" om du skulle lämna mig för nån annan och man måste börja om... herregud va jobbigt ... kan du tänka dig , jag menar , .. jag snarkar , rycker näshår och slår tänderna
i besticken varenda gång vi äter ... , nä du får fan stanna för det där skulle jag aldrig orka !
Han vet allt hur kärlekens slipsten skall dras den där maken
Salut
Dyra hundar , romantik och gamla kalsonger
måndag 15 / 7
Det är måndag, stormen har bedarrat ... eller ja , om det blev nån vidare storm vet jag inte men de varnade för den igår i alla fall . När de varnar här , då lyssnar man så vi var lite uppmärksamma .. visa av erfarenhet från i höstas då vi ignorerade den röda vädervarning som var då . Som tur var hände inget oss men det var många som råkade mycket illa ut. Men det var då det , nu verkar det som om den orangea varningen lite gick om intet.... Regnat och blåst har det gjort , visst, men ingen fara.
Vi har precis kommit hem igen efter en helg i Toscana.
Redan förra året bestämde vi oss för att resa runt och upptäcka saker i vår närhet , jag menar det måste man ju ...
Den upptäcktslusten gick då om inte och vi satt mest på altanen och kände in rummet då , den första sommaren.
Detta ska det i år bli andra bullar med och första övernattenturen gick således till Lucca. Nu har ju vi vart där ett antal gånger men vi kan ju inte vara alldeles på tok för nybörjaräventyrliga så vi valde safe than sorry.
Precis hade vi satt oss i bilen då hotellmänniskan ringde och lät meddela att de var overbooked och att hon var very sorry för min del och att hon skulle try to find ett annat rum åt oss.
Ja tänk för att du ska det sa jag med min allra myndigaste ton, ett där man får ha hund och där man får frukost !
" dear madam, you can not talk to me that way !"
- ok...
Fan ta henne och fan ta äventyr, vi borde stannat hemma!
Som vanligt när jag blir arg så blir jag arg för sent . Lagom till vi lagt på och jag fått tänka några varv, då kommer jag på vad jag egentligen ville säga och
hur många skitbra argument jag egentligen har . Som alltid är det lättast att vara efterklok men hur som så lyckades jag i bilen få tag i ett annat ställe som jag bokade bums.
Billigt, fyra bäddar med loft i ett gammalt stenhus där de tillät husdjur , låter ju fantastiskt tänkte jag och tryckte in kortnumret .
Lycklig , nöjd och lite skadeglad för hotellmänniskan läste jag sedan det finstilta där det tydligt framgick att man skulle meddela innan om man ämnade ta med sitt djur.
6 kg sixten christina kostade 200 spänn natten och den frukost som ingick bestod av kaffe ( ungefär ) och en slät bulle i croisangform.
Härligheten kunde vi dock pruta på då gubben som ägde stället sa att vi inte behövde betala skatt för´na om vi sa att hon var 13 istället för 14.
Vi åkte till Siena igår och även om den och städerna runtomkring vimlar av turister är bilvägarna i Chiantidistriktet en riktigt höjdarupplevelse att åka på .
Om man som vi dessutom lyssnar på Il volo på högsta volym, ja då är det precis så romantiskt som romantik kan vara .
Smällen kom som ett pistolskott och orden som rasade ur makens mun var allt annat än barnvänliga. I ett kort kort ögonblick blev vägen för smal och vår backspegel
slog i den mötande bilens och romantiken var i en enda svordom ett minne blott.
Det kunde ju gått betlydligt värre det fattar ju vem som helst men surt är det , riktigt surt. När sen härligheten muttrade från baksätet att det kanske fanns en orsak
till att de satt hastigheten till 50 .... så var den dan över .
Ganska häftigt ändå att bo som vi gör, det känns som om det ligger i mitten av världen ... eller i alla fall mitten av mycket .
Vi har 25 mil till Marseille , 30 till milano , Florens och Matterhorn så visst blir det fler äventyr....
Men nu är vi hemma igen i vårt färdigmålade hus och maken som glömt både backspeglar och dyra hundar sträckte precis upp armarna mot skyn och utbrast ; '
det här älskling, det är precis det här som är så jädra gött med det här stället , att man kan stå här i bara kalsongerna och se ut över vattnen.
Härligheten tittade för en sekund upp från mobilen , höjde ögonbrynen
" å de där kalsongerna då , hur länge har du haft dom egentligen , dom måste vart med sen innan jag levde i alla fall ! "
Salut
Försiktiga makar, murbruk och fula ord
Onsdagen den 3 juli
idag är det en vecka sedan vi åkte hemifrån, det är ungefär den tiden det tar att rensa ogräs från trädgården , skit ur systemet och få klockan att bli obetydlig.
Jag hade inte behövt vara ett dugg oroad för vår utanbarnresa för det har gått så där jättebra som man bara kunde hoppas.
Vi har nästan ingen tvätt,
diskmaskinen blir aldrig full och vi har handlat på tok för mycket mat. Och vi har pratat , oj vad vi har pratat. Oron jag hade byggde på var att jag upplevde att vår '
dialog har tystnat en smula den sista tiden, så där som det kan bli i förhållanden över lag. Ett tu tre så upptäcker man att man inte längre orkar dra allt och
berätta allt. Det stadiet tycker jag är otäckt för det går så fort innan det blir riktigt långa grejer man inte berättat , om ni fattar.
Som sagt, obefogad oro för med detsamma jag blev varse att det inte heter väggren som jag alltid trott utan vägren så var vi igång. Detaljer som gör det ,
men när skrattet kommer igång och pratet flyter , då är det gott i magen igen.
De som känner Olssons vet att vi gärna gör rätt och ogärna fel, så när mailet från amministratore ( han/ hon har nån form av bestämmande paraplyroll i gruppen av hus
där vi bor ) och nej det heter inte administratore som det borde utan utan D.
Hur som helst var där en beskrivning och uppställning av tider man får lov att jobba " hårda " jobb i trädgården och när det skulle vara tyst. Hakan trillade ner, det blev tyst i bilen och i en blink var vi tillbaka i påskas
då maken på annandagen skulle såga ner häcken och blev bryskt åthutad av kattkärringens man . Med tummen under hakan från öra till öra ( nästan i alla fall )
visade han vad som skulle hända
om han inte gick och la sig och vilade som alla andra gjorde just då...
Skrev med detsamma ett snällt svenssonmail tillbaka till hanhonsombestämmer att vi skulle åtlyda alla regler och inte vara till besvär mer .
Häromdagen kom mail nummer två vilket handlade om parkeringen och att vår stora bil minsann gjorde så att plats nummer 1 och 3 inte längre fick rum bredvid oss.
Då fick jag nog, dags att sätta ner foten!
Det blev ett mail som inte var lika svenssonlikt samt två foton som bildbevis ! Det är nog när det är nog så att säga.
Vi har ju byggt ett kök på distans och oron för hur detta bygge skulle komma att se ut har varit påtaglig under våren.
Maken har funderat mycket kring olika saker de måhända hade byggt i stället... Det finns ett jättefult ord som jag varken kan säga eller skriva... Det börjar på pi och
och slutar på oar och det är där männen kissar. Makens värsta bästa skämt var att de av nån märklig anledning byggt just en sådan istället..
Det hade de inte, det var tvärt om väldigt fint och
väldigt likt ett kök. välgjort på håll .. men rätt snabbt insåg vi de brister som fanns och det skulle således bli dax att sätta ner foten igen.
Maken gör inte det lika bra som jag vill jag hävda . Han håller på långt innan och " träningssätterner foten " på mig så att säga . Han repeterar om och om igen vad han ska säga
, hur han ska låta och han ska han veva med armarna , som han vevar .
Snickarn kom och efter att foten var ordentligt nedsatt står vi nu här med en säck murbruk och information om hur vi gör för att laga själva...
Hemmavid går det bara bra, härligheten beställer hem mat till dörren, något vi aldrig har gjort eller gör i vår familj alls. Hon gör det dessutom med alternativa
cykelbud. Dock är hon noga med att kolla med mig efteråt om jag tror det är ok med pappa..
Coman jobbar på och eftersom hon är tämligen nyförälskad går det mesta i rosa skimmer och inte ens lillasysters tonåriga .. sätt stör henne nämnvärt. Även om de
har det bra tror jag att de ibland faktiskt saknar mamma och pappa, i alla fall lite.
Det är varmt i södra Europa och det gäller således att förlägga arbetstiden till tidig morgon eller sen kväll . Vi har som ett resultat av veckans rens nu 9 säckar som
vi måste köra till tippen. Tänker jag väntar och kollar hur länge de blir liggandes ... eftersom tippen är ett riktigt sättanerfotenställe anar jag att han nog sticker
huvudet i sandet ett par dagar till.
Det är ju inte så illa att vara en svensson ..
Två vuxna, noll barn och en halvfläng blandras
Onsdag 26 juni 2019
" Du mamma, blir du görledsen om jag väljer att stanna hemma en eller kanske faktiskt två veckor och flyger ner till er sen ...? "
Den lilla härligheten som hunnit bli 14 vårar ser på mig med bedjande ögon och i samma stund som jag försöker hitta ett sätt att protestera utan att skrika fula ord fortsätter hon :
" och du , boka gärna söndag så jag hinner gå på Putte i Parken ."
Jag ser på maken med en vädjande blick ...
- Men det är väl en jättebra ide !
Medan jag ser ut som en panikartad emoji ser han precis ut som den där med tungan ute och jag lång väg vad han tänker.
-12 dagar älskling bara du och jag , jag vet exakt vad vi kan göra ...
Herregud tänker jag , efter snart 30 år , hur ska jag orka ....
- Vi ska måla om huset , det blir toppen !
Nu är vi således på väg ...han, jag , sixten christina och noll barn. På väg mot vår andra sommar i huset i Ligurien och som jag har längtat.
Vi har besökt huset under året för att upptäcka byn i olika skrud där våren är solklar favorit. Jul var bra också men våren ... svårslaget.
Vi har gjort om köket och eftersom det skedde samtidigt som vi firade student , firade bal , och flyttade från vårt hus till lägenhet i stan valde vi så att säga att bygga köket på distans .
Det är en chansning och inget jag rekommenderar över huvudtaget . Jag tror jag betalt för tre frakter men inget montage... Jag har lärt mig fräsa i mungipan på svitalienska och jag har blivit varse att inget blir bättre när jag gör det .
Tack vare utmärkt hjälp på plats gick det till slut bra , eller alltså , vi har ju inte sett det än på riktigt men .. det är i alla fall ett kök på bild och det ser ut som att det är åt rätt håll ..å inte uppåner...
Våren har varit brutal även med våra mått mätt och jag har märkt att små tecken på extrem slutkörning av mig själv börjat smyga sig på . Det är inget att oroa sig för och det kommer läka innan Grums, det är jag säker på !
Nu är vi på väg , h
ärligheten kommer senare , Coman ännu senare , pojkvän mot slutet och föräldrar i mitten och jag kan bara konstatera :
livet ser inte längre ut som det har gjort och om inte jag misstar mig helt är detta starten på det som så småningom kommer kategoriseras som norm.
Att vi har barnen till låns en stund , det råder det ingen tvekan om .
Nu väntar två dagar i bil , 2608 kilometer , mängder av kaffekoppar , lagom med godis samt
180 frågor av karaktären : lär känna din partner .
Nu åker vi !
|
|
 |
|
|
|