Sommaren 2008

2/8 Någonstans norr om Kassel/ Tyskland

Morgonstund har guld i mun… nåja, klockan ringer och vi gnuggar gruset ur ögonen och styr kosan mot den franska butiken runt hörnet ty maken vet att det finns billig rom där. Efter div inköp åker vi så iväg norrut. Första etappen innan frukost går till Bourg en bresse och en av många fina rastplatser. Döm om vår förvåning när vi inser att man verkligen kan rida ponnyridning där. Ett snillrikt drag av franska vägverket då det garanterat får de vuxna att vila lite längre. Våra flickor fick sig en ordentlig tur runt hela platsen , gissa om de var lyckliga. Iväg och vi lägger totalt i dag ca 90 mil bakom oss. Maken jobbar sig igenom Kassel med allt vad det innebär. För de som åkt där vet att det är en utmaning med långa uppför och nedförsbackar med 8% lutning. Tufft för såväl förare som bil. Men duktig som han är glider vi igenom tämligen problemfritt. Agnes meddelar oss att nu minsann är det bara tre dagar kvar tills hon blir 4 år så hon har bara 3 dagar på sig att vara busig ty när man är 4 är man stor och måste skärpa sig. Hm, vi får väl se hur det blir med den saken. Dagen har annars gått åt till lek, spel, dataskriverier, sång och en hel del skoj. Jag har skrutit om våra duktiga barn förut men det tål att göras igen, vi har världens duktigaste barn som endast knorrade nu på slutet av färden. Nu har vi 40 mil till färjan, sedan 2 timmar i Danmark och sen får vi dra på folkdräkten och sjunga du gamla du fria igen. Inte för vi gör det så ofta annars men det låter ju trevligt.

God natt.

1/8 Grattis älskling!

Makens födelsedag och han väcks med sång, croissanter ( undrar om det stavas så) kaffe och egenhändigt gjorda paket. Som sig bör låtsassover han och verkar ytterst förvånad när familjen pockar på uppmärksamhet. 37 år är en aktningsvärd ålder och förutom de grå håren som syns tycker han själv han fortfarande ser ut som 25. Bra älskling, hoppet är det sista som överger en.

Frukost i det gröna och tydligen har grannarna hört vår sjönsång ty de grattar de med. Samtal hemifrån är alltid kul och sms en kommer i en strid ström. Man är liksom väldigt beroende av den kontakten hemma, det blir som en livlina eller påminnelse om det livet vi lever annars, på riktigt liksom. Vi tar cyklarna in till annecy och shoppar skor, kläder, ny hatt (!) praliner samt en ny jacka. Den sistnämnda till 37 åringen. Vi inhandlar också ett jättefint schackspel som blir en present denna födelsedag. Lunch vid vattnet ungefär samtidigt som himmelens portar öppnar sig totalt. Bergen försvinner bakom tunga grå moln och jag inser att vi kommer få en blöt 7km´sresa hem på cyklarna. Vi försöker vänta ut det hela men då meddelar maken:” det är nu man skiljer vetet från Agnes…., nu kör vi morsan. Maken har ju aldrig varit mycket för det där med svenska språket och jag bryr mig inte om att kommentera hans underbara ordspråksval. Ok, hemfärd var det alltså, barnen på kärran under ett annecyparaply. Jag i makens nya jacka och nyinköpt sydväst och så bar det i väg. Jag svär på heder och samvete att undertecknad aldrig någonsin varit så blöt! Men med ett glatt humör susade (nåja) vi fram och hälsade glatt bonjour till samtiga vi såg efter vägen.  Jag kan försäkra att det var gott att krypa in i en varm husbil när vi väl kom fram och vi skänkte en blöt tanke till våra tältkaninfamilj bredvid…. Tak är bra!

I skrivande stund lyssnar vi på Willie Crawford och njuter av det faktum att bilen återigen är klar för avfärd. Betalningen är klar så nu har vi bara tömning, fyllning och allt vad vi måste göra innan vi drar ut på vägen igen kvar. Två dagars bilåkande är vad som väntar oss nu men det får vi ta, eller som jag brukar säga bara att gilla läget.

Ha det gott mina vänner, snart är vi i sverige igen.

31/7

Hela familjen sover till halv elva! Man kan inte annat än undra hur mycket sömn en grupp om 4 kan behöva? Vid den här tiden på semestern, när man varit ute ett tag brukar man märka tydligt att barnen går varandra på nerverna en smula vilket är förståeligt efter snart 4 veckor tätt ihop. Mamman brukar då plocka fram lite små överraskningar och idag består den av äkta wasabröd från den franska butiken runt hörnet. Barnen blir själaglada ( tänk att det behövs så lite…) och Agnes berättar för oss att sådant här bröd får hon minsann på dagis. Får du blir svaret från maken?

-          Ja, jag luras inte!

-          Brukar du luras?

-          Inte varje dag i alla fall!

Det värmer ett modershjärta att hon inte alltid far med osanning. Som brukligt är packar vi oss upp på våra märkliga cyklar och beger oss mot stranden. Undertecknad får möjlighet att läsa ut 3 e boken för denna resa, märkligt hur man nästan känner lite sorg när de tar slut.

På frågan vad barnen vill ha till mat kommer svaret blixtsnabbt från vår stora dotter:

-          Har vi mjölk?

-          Har vi ägg?

Jag börjar ana vart det tar vägen…. PANNKAKA skriker bägge och jag retirerar och inser att jag får lov att steka dessa underbara efterlängtade pannkakor. Det är en bedrift att göra det i husbilen vill jag bara meddela. Efter 4 e pannkakan visar termometern inne 38,5 grader och jag håller på att smälta bort, men är man supermorsa så är man , smält eller ej. När tempen visar 40. 2 är högen klar och jublet från barnen ger bot och bättring till min 2 kg lättare kropp.

I skrivande stund är maken i ett av sina berg, barnen leker med två franska barn som anlände i dag tillsammans med sina föräldrar och två skitstora kaniner. Familjen sover i ett tält med djur och allt. Tur att det inte bara är vi som är knäppa.

30/7  GRATTIS MAJA

Varmt, väldigt varmt när vi vaknar och jag inser att vattnet är enda stället man kan vara vid. Således åker vi dit direkt efter frukost . Tyvärr skall detta visa sig bli en dag vi gärna stryker ur kalendern. Vi är så trötta på varandra allihop i dag. Barnen kräver oss på uppmärksamhet hela tiden och varken jag eller maken har lust att kasta gris eller foga oss efter Alice knäppa regler. Efter ett par timmar tröttnar vi fett och åker hemåt. Undertecknad har ett enormt behov av att få vara i fred så jag gömmer mig med Stieg Larsson s bok män som hatar kvinnor vilket passar mig utmärkt då jag just nu inte är vänligt inställd till varesig barn eller make. Att jag skulle hata hela världen är väl att ta i men i alla fall sfären runt mig ligger löst till. Maken inser att han ingår i den sfären och startar vattenkrig med barnen vilket får dem att glömma sin surmulenhet en smula. Innan kvällen kommer har vi genomlidit åska, regn och ett rallargräl! Såväl jag som kung bore har således rensat luften denna onsdag och det mina vänner, det  behövdes!

Klockan är 20 10 och vi har just tagit sista duchen på vår himmelska plätt på jorden. Sista turen i poolen, sista middagen, sista disken och på väg mot sista dansen, för detta år i alla fall. Vem vet, kanske vi återvänder nästa sommar igen. Packningen är avklarad, bilen är full med grejor igen och fullt redo för avfärd. Maken har tagit en tur i bergen och tänk så här sista dagen slog han sitt rekort med hela 1 1/2 minut! Den hund som han retat varje dag på sin runda höjde inte ens ett ögonbryn idag när maken susade förbi, måhända känner han igen ljudet och vet att det är bara en seg svensk, ingenting att hetsa upp sig för. I morgo 0800 rullar vi igen, två veckor kvar på semestern så nu gäller det att ta i och njuta för allt vad tygen håller! I morgon är vi i frankrike och Annecy sjön om allt går som vi vill.

Ciao mina vänner nu lämnar vi bella Italia

22/7

Jaha, så sitter vi här igen då, maken och jag. Vi har nyss lagt barnen och våra svenska gäster har åkt hem till sitt. Dagen har vi spenderat på olika ställen. Jag och tjejerna tog bussen med Yolanda och Philly till San remo och marknaden där. Det var varmt, så varmt men barnen var mycket duktiga och vi hade en mycket trevlig shoppingdag.  Vi åt lunch på ett underbart litet ställe mitt i gamla stan med den gamla fina stenkyrkan bredvid, ett ögonblick att minnas.

 Maken och den andra svenska maken har tvättat vår tvätt (!) , tränat i bergen och som grand final kikat på touren på husbils tv´n. Jag börjar få smått ångest för att lämna detta ställe men jag vet att dagen kryper allt närmare. Det har varit som en dröm, helt overkligt och tokfantastiskt.  Kl 1800 var det dags för magdans och flickorna som fått nya fina magdanskjolar gjorde ett bra jobb, jag däremot var väl sådär. Det är helt omöjligt att röra armar, höfter, rumpa och fötter samtidigt, åt olika håll. Dessutom med någon sexig het look i ögonen. Man är ju en nordbo med fotbollsblod, hur bra kan det bli? 2100 började så den sedvanliga barndansen och nu mina vänner, står våra flickor längst fram och gör alla märkliga rörelser till dessa märkliga låtar som vi snart kan texterna till. De har så kul och det är skönt att se att de vill vara med och försöka. Agnes har blivit riktigt varm i kläderna så ett tu tre ser vi vår lilla längst framme på scenen helt oblygt dansande fågeldansen…. Det var en syn för gudarna vill jag lova. Sen kära läsare hände något mycket märkligt, barnens lekledare behövde ett par och vips innan vi hann att reflektera befann jag och maken oss mitt på dansgolvet med 8 andra rädda par. Vi skulle VERKLIGEN vara olika djur, maken hane och jag hona. Med hjälp av en härlig utstyrsel förvandlades herr och fru Olsson till herr och fru Get! Sedan blev vi försedda med ögonbindel och med hjälp av getläten skulle vi sedan leta reda på varandra. JAG HÖLL PÅ ATT DÖ. Maken tittar på mig och fräser i mungipan: detta, älskling det gör man bara inte!! Gissa vad vi blev? 2a såklart!! Endast en pyttestund efter herr och fru Ko.  Efter denna högst skitpinsamma tilldragelse tänker jag nu gå och dra något gammalt över mig och skämmas till i morgon bitti.

Salut!

21/7

Jaha, vad kan man säga om denna dag? Poolen, solen och stolen. Ungefär så kan man nog summera det hela tror jag. Lite glass här en öl där, siesta, poolen, rita, och vattengympa.

Helt ointressant men jäkla gött.

Paris! Känn så härligt det låter…. Till tonerna av dragspelsmusik gav vi oss i morse iväg med tåget mot denna romantiska världsstad. Barnen helt exalterade och nu minsann har lilla pesten vaknat till å det grövsta och tar igen två dagars vilande…..

Vi kommer av vid triumf bågen och jag kunde genast konstatera att det var kravallstaket överallt så något var uppenbarligen på gång. Vi promenerar mot efeltornet och livet är rätt härligt faktiskt. Väl framme inser vi inte bara att något är på gång utan att självaste 14 juli är på gång. ALLA firar i dagarna två och ALLA skulle just i dag gå på besök i tornet. Tre timmars kö minst och jag och maken blir tvungna att meddela våra barn att någon tur i tornet blir det inte. Gissa om de var nöjda på oss… Alice grät otröstligt, stackars henne, förra året fick hon inte gå upp i tornet i Pisa pga hennes ålder och nu detta. Den av sina döttrar inlindade fadern får extremt dåligt samvete och betalar 60 euro och slänger på familjen på en dubbeldäckare utan tak som skall ta oss runt Paris. Romantik va? Knappast. Kallt blåsigt och en guide i hörlur som inte fungerar.   Vi får en mycket mysig dag med lunch vid Notre Damm ( ursäkta ev felstavning) Lång promenad längst Seine med alla människor, lite romantiskt var det allt. Väl uppe vid triumf bågen igen fick vi njuta av nationalsången framförd av en stor samling människor och det mina vänner, var riktigt härligt!

I skrivande stund leker lillan på parkeringen, maken har precis tränat och vår stora prinsessa pysslar. Vi är nu redo att lämna Paris och Disney med summeringen: Dyrt som satan, trevlig personal, rent städat och en härligt stämning. Värt pengarna? Absolut!

        12/7 08 

Regn och kräksjuka var två ting jag inte väntat mig under våra dagar på Euro Disney, och vi fick båda! Men låt mig ta det hela från början. Efter besök hos goda vänner i Halland begav vi oss söderut mot Trelleborg där färjan väntade, vi hade bestämt redan förra året att vi skulle ta nattfärjan så chauffören fick vila innan autobahn skulle ta över. Som vanligt ( när undertecknad får styra ) var vi riktigt tidiga vid färjeläget vilket alltid känns bra. Efter spel och lek i kön konstaterar maken att det var sannerligen många polacker i   vår kö. Ja, men de kan väl också får semestra kontrade jag. Du vart skulle vi ?

Men herregud vi skall till travemynde svarade jag något irriterat. ( ty att ställa en sådan fråga bevisar att maken inte alls hängt med. För er som har åkt färja vet att just innan själva pååkningen är det ett rätt kritiskt läge med mycket folk och bilar tätt inpå.

Jaha, svarar maken  då blir det nog lite fel nu för den kö du valt leder till färjan som går till polen.

I ett sådant här läge skulle kontrollmänniskan i mig tjippa efter andan men efter några snitsiga mooves av mamman rattade maken  7 metaren rätt och vi hamnade tillslut på rätt båt. Vi somnade gott alla 4 i hytten, väl förvissade om att väckningen skulle ske i två omgångar och för att säkra ytterligare ställde jag klockan på ringning. Döm om min förvåning när vi väcks av : ” Vi ber nu alla passagerare att gå till sina bilar” Jädrar i min låda vad vi fick brottom. Upp med två halvsovande lintottar som protesterade högljut när vi släpade ner dem från däck 8 till däck 5. DÅ råkade Olsson gå ut på fel sida bildäck där fanns ingen husbil, jakten tar sin början. Jag skriker med lillan på armen: vart fan är bilen? Vår stora känslliga flicka blir naturligtvis väldigt rädd av att åka slalom mellan alla långtradare på jakt efter vårt hem och transportmedel. Jag får syn på två matroser ( heter de det även de som jobbar i garaget?)  och ger dem ett hjälplöst ögonkast ( färjan har nu lagt till och det knakar i bogvisiret ( visst heter den främre delen så) ” Hej, vad gör ni?” Vilken jävla fråga , syns inte det….. ” hej, ja vi letar efter vår husbil..” Lycka till. Efter 5 riktigt långa och panikartade minuter hittar vi hem och vi kan alla pusta ut. Härligt, nu rullar vi! DÅ kommer nästa lilla kris, lillan utbrister: jag måste kräkas!

Jag vill dö, ta en charter utan barn, åka hem, ja nästan vad som helst utom att vara just där just då, men det är bara att gilla läget, ut med ungen efter autobahn o in igen.

Länderna passerar i en rasande fart; Tyskland, Belgien och Frankrike. Vi pausar många gånger och maken kör faktiskt hela vägen så  väldigt sent är vi framme vid entré där vi får göra flera husbilar sällskap under natten.  Parkeringen för husbilar utanför Euro Disney är enorm och vi har ungefär 150 grannar med likartat intresse.  I skrivande stund sitter jag med rödvin och ömma fötter, i två dagar har vi gått och gått och gått. Vi har åkt karuseller, sett shower, kramat Musse, Mimmi, Långben och allt vad de nu heter. Allt hade varit toppen om det inte varit för att den indikation av kräkning vi fick på autobahn inte var någon bilsjuka utan en härlig magåkomma för lillan. Hon har varit riktigt risig och bara suttit i sin vagn mest hela tiden. Skönt för oss för jag behövde varken koppel eller lugnande medicin , men såklart ledsamt för henne. 92 Euro kostade hon like förbannat men som jag brukar säga: det är bara att gilla läget och det finns de som har det värre! Att den lilla pesten var sänkt gav vår stora tjej mer utrymme och karusellerna gick helt i hennes val. En av attraktionerna var en raket där man sköts upp rakt upp i luften och denna skulle såklart maken och 8 åringen testa. 45 minuter i kö och sedan kom de ut som lik… Maken nästan dog och vår flicka var blek som ett lakan med skakande knän.  När vi promenerar vidare konstaterar maken att nog har vi blivit äldre och när hände detta att man är känslig för karuseller och så…jag har svårt att dölja mitt fnitter bakom makens rygg. Så tuff så stor och ändå så liten och klen.

Nu är timman jättesen och i morgon väntar Paris och det höga  tornet, spännande!

Salut

      9/7 08

Efter en tröstlöst lång natt i Varberg med hällregn, åska och tidig soptömning utanför hubilsväggen är vi nu på väg med siktet inställt på Trelleborg. En tur på ca två timmar som började i regn och blåst men som avslutas i strålande solsken. Det är mycket lättare att åka i sol tycker jag, roligare liksom. Färjan går kl 22 i kväll så vi skall göra trelleborg under dagen och det är ju också roligare i sol. Vår nya gps Rut ( Alice har döpt henne och eftersom den andra hette Anita fick denna heta Rut) har guidat oss så himla väl och fortsätter hon på detta viset blir resan en baggis helt utan tjafs om kartan, vägar och annat skit som inte tillhör undertecknads allra starkaste sidor att utläsa. Fint med digital tidsålder tycker jag! Den gör ju också att jag kan sitta här och surfa trådlöst vilket i sin tur innebär att jag känner mig närmare er och det är ju bra. Som en hyllning till digitala tidsåldern tänker jag sluta med ett rim:

Snipp snapp slut, tack gode gud för Rut!

                            8/7 08


Efter en god fika hos våra kära vänner är vi nu på väg. Den lilla har försvunnit in i cd sagornas underbara värld och den stora kollar kartan, markerar och frågar en milion frågor och vi är bara vid IKEA! Ni får en gissning vad vi färdas i, gammal eller ny?

Rätt för er som gissade gammal. Om jag skulle skriva alla turer skulle jag bli sjösjuk så jag nöjer mej med att konstatera att gamla bettan får åka söderut återigen. Jag gillar bettan så jag klagar inte alls.
Resan hittills har haft så många förhiner att jag knappt tror det är sant att allt är packat och vi sitter i allihop. Skeptiker som jag är tar jag en dag i taget och när GPSén talar om att vi har 180 mil till Euro Disney känns det långt och det känns som om vi kommer stöta på många hinder innan dess. Men men, nu sitter vi här och 4 veckor ligger framför oss.
Att lämna stan, huset och vännerna ger upphov till känslor som strider mot den lyckan man känner att få vara tillsammans med familjen i 28 dagar, det är lite saknad, ångest och glädje i en enda salig röra. Om 4 timmar är vi i halland där vi stannar över natten. I morgon går båten mot tyskland och sedan är det liksom bara att åka med. Maken tuggar på cigarren och bilkörarhandskarna är på. Sådana handskar är sådana som är försedda med hål uppe på handen och han ser förjäkla rolig ut. Men sådan är han maken, rolig! Han är också underbar ,fantastisk ,snygg och väldigt snäll. Men det här med att köpa bilar , det skall han ALDRIG mer göra om du frågar mig,

Salut.

cirkus Olsson.... jaha så var man med ny husbil då... eller ja, den är på väg till sverige. Påminn mig om att jag aldrig så länge jag lever skall bli bilhandlare, eller bilköpare heller för den delen. Har jag ingen make kvar om 10 år som kan sköta affärerna kommer jag åka kollektivt tills jag dör. Jösses i min låda. För att förkorta en evghetshistoria:

1. husbil på väg, märklig handlare, handpenning ut i tomma intet, affär går i stå

2. Make arg,  gammal husbil på blocket, gammal husbil såld, make glad

3. Ny husbil, billigare, bätttre och allt vi vill ha... nåja , den är på väg från Tyskland i alla fall. Med våran tur kommer färjan gå under i en jätteorkan och vår fina hymis gå till botten med säljare och allt.

Kontentan av 1,2 och 3 blir att vår resa blir något försenad, ett par dar eller så vad gör det. Vad gör det när hela våra garderober ligger utspridda på pianot, eller när man har hypade barn som längtar till Euro Disney. I det stora hela gör det inte ett skvatt. Vi lever har hälsan och någon gång i en framtid ( ev. rätt långt fram ) kommer vi se tillbaka på denna tid och skratta gott åt allt elände.

Men , Olsson är alltså med hymis och på tisdag åker maken till Göteborg och fixar affären. Ett byte och en massa pengar senare är vi så redo att åka söderut. Kanske, jag återkommer i ärendet.

Men vad är det med bilhandlare undrar jag, vad är det för  klientel? Vart kommer de i från och varför får man känslan av att alla rufflar? Lite hit, lite dit, lite pengar här , lite pengar där.... "Om du sätter över det till mig så fixar jag det här till dig". Vad är det för en branch`?  Och varför har alla av dem samma mantra; "jag fixar det vet du, du kan lita på mig".

Min något naiva inställning till mänskligheten har de sista veckorna fått sig en ordentlig törn och jag inser att alla inte vill gott.  Det är en jobbig känsla och man får ta tag i sin besvikelse och försöka gilla läget. Nu kan man såklart inte dra alla över en kam, det finns naturligtvis ärliga människor också som håller på att sälja bilar, det är bara det att jag inte har hittat dem så bra tips emottages tacksamt!

Salut!

                        30/6 2008

Varberg var målet denna helg, av lite olika anledningar: tävling för maken, husbilsbyte för familjen och en lillsemester med kära vänner. Föga visste vi vad helgen hade i beredskap för oss.....
Fredagen är kväll när vi anländer och våra vänner som kommit före har redan sonderat terrängen till restaurangen.
Att beställa mat till 4 vuxna och lika många barn är en upplevelse i sig. Cola, fanta, vatten med bubblor och utan bubblor, pommes, räkor och köttfärssås i en enda härlig röra. ( röran är härlig när man nyss startat helgen) Maten låter vänta på sig och barnen krummar, maten kommer, barnen äter på 4,5 minuter och nu gäller det att man kan låtsas som man inte ser dem om man skall kunna njuta av maten. Vår lilla pest signalerar tidigt att inte allt står rätt till, och efter 2 utlyftningar från restaurangen ger jag upp och går med henne till husbilen. 2 timmars skrik senare befinner jag mig på akuten i varberg och doktorn konstaterar öroninflammation. Tjoho!, jaja, det finns de som har det värre.....( fortfarande början av helgen) Efter 250mg fantastisk medicin sover hon gott och jag och min kära vän dricker massa vin tills vi somnar.
Lördag, dagen för husbilsbyte, tävling och kalas på kvällen! En härlig dag.

e kl 15 skall bytet ske... spänning i luften och tävlingen blir liksom sekundär för maken. Klockan går, ingen försäljare ringer. Vi tar kalaset först och ett nytt spännande restaurangbesök utgör scenen för nästa haveri i Olssons liv. Vin, dricka och ritblock medan vi väntar på maten som dröjer oroväckande länge. efter 1 (!) timmas väntande tar vår chefiga vän kommandot och det visar sig att de glömt vår beställning!! Vår servitris har gått hem och ingen vet vad vi 8 skall äta. Stämningen är sådär kring bordet och DÅ ringer vår kära försäljare och meddelar sin vana trogen att " han fått lite problem och tror nog inte att han kan leverera någon bil". Maken sjunker ihop och undrar hur livet kan vara så orättvist.....
Efter 1 tim och 20 minuter är vi arga, hungriga med 4 komatiserade barn ( som denna gång sköter sig strålande, kanhända beroende på låg blodsockerhalt)
Till slut får vi såklart mat och med utlovat avdrag på räkningen äter vi och så sakterliga börjar stämningen återvända till vårt stora bord. Då börjar toalettrutinen; alla barn skall gå på toa i olika vändor. Vi krånglar oss fram och åter till vårt bord och undertecknad börjar bli ordentligt trött . ( känner av att det inte är början av helgen längre) Vår lilla pest är inget undantag utan vill också gå och göra nr 2, såklart nu skall den efterlängtade dyra maten ut. Problemet vi har med henne är att hon är oerhört känslig för lukter vilket i detta fall resulterade i att nr 2 och 3 ( om nu det kan gå som kräk ) kom samtidigt....överallt på restaurangens toalett. Det är ju här någonstans man börjar tänka på alla som har det värre men  jag har svårt att just då komma på någon alls. Torka, trösta, mer vin!!

Kvällen avslutas vid vår boendeplats med mer vin, dumlekola och chips. Maken och jag har nu bestämt att lägga ner husbilsaffären för denna gång, han är ledsen såklart men en flaska rom senare är han inte bara trött utan också ganska glad igen.
Slutsats: på fredag åker vi till Italien i gamla bettan och vet ni: det finns de som har det värre!

Salut.

      2008-05-22

Maken tittar åt en annan, jag har känt det länge nu. Små tecken som vid summering visar tydligt vad som pågår.

Han smiter ut med mobilen i handen, märkliga lappar skrivs och hans leende när han tror jag inte ser går inte att ta miste på.

Häromdagen kom allt upp till ytan och jag visste att jag haft rätt hela tiden; det finns en annan, och hon bor i Göteborg men kan tänka sig att flytta till honom.....

Han vill ha en yngre, längre och fräschare variant. Jag har talat för döva öron när jag varnat för att de där yngre allt som oftast blir signifikant mycket dyrare. De är dessutom helt utan erfarenhet och just erfarenheten måste väl räknas in ? Han är dock benhård och kör sin linje;
gamla husbilen ut och nya fina Hymer in. ( eller Hymis som en god vän sa...)

Det är alltså så att inom kort kommer vi störa grannarna ännu mer då vårt nya tillskott kommer sticka ut ytterligare 1.30 i vägen, men det får vi leva med. Löften har givits om leverans före semestern och det håller vi tummarna för nu. För visst är det så att även om undertecknad försökte på alla sätt hindra ett nyköp initialt, så kan man konstatera att även jag gillar nytt, fräscht och häftigt. Så där är vi nog rätt lika, maken och jag!

Salut

2008-05-14

Idag premiärar jag som webbdesigner! Mycket skall man hinna med innan man lägger sig med näsan i vädret. Jag har länge tänkt att vi skall ha en möjlighet att skriva dagbok eller blogg (eller vad det nu heter ) på vår resa i sommar, men jag bara måste tjuvstarta!

... så nu tjuvstartar jag!

Färjebiljetten är bokad! Den 5 Juli bär det av från Trelleborg med nattbåten till Travemynde ( här skall det vara ett tyskt y men jag hittar det inte på tangentbordet!)
Tanken är sedan att vi styr mot Paris för tre väldigt dyra dagar på Euro Disney, maken muttrar såklart över skyhöga inträden osv men vi övriga låter muttret passera. Vi vill också besöka Annecy sjön återigen då vi upplevde det stället som oerhört vackert.
Nu skall man ju vara klar på att innan dess skall vi gå på fest, fixa dagis och skolavslutning, städa skolgården och jobba en himla massa,
men snart så....