Tisdag 27 juli
I kattkärringsgubbens hus vägg i vägg med oss byts
det hyresgäster varje vecka och det enda som är konsekvent är städerskan som dyker upp varje söndag.
Även om vi inte är ett dugg ledsna att den gamla maffiosen valt att flytta är det speciellt att byta grannar hela tiden.
Det har varit de stora italienska
blodhundarna , de nederländska fest-ungavuxna , pappan som pratade i telefon från morgon till kväll , å så familjerna ryss som bor där nu.
Vi känner oss oerhört kunniga , rutinerade och erfarna eftersom vi tillhör området , tillhör grannarna och tillhör huset jämfört med de som kommer och går , vi är inte längre the new
kids on the block – vi kan allt !
Den nya halvitalienarn i mig har också lärt mig hantera hantverkarna på ett alldeles utomordentligt sätt , så medan
maken stack huvudet i sanden vägrade jag helt enkelt betala innan allt var klart, worked like a charm och dagen efter var de på plats för att färdigställa det som återstod.
Buongiorna Signora , tutto bene ?
Sisi , molto bene !
I Lördags landade
barnen och förutom att vi såklart längtat jättemycket efter dem så betyder det två saker :
vi blir hundra procent fler i huset och maken och jag blir synade
i allt som för oss blivit en vana .
- Men ärligt , radiosporten ?
-
Är ni döva , kan vi sänka så vi kan prata eller ?
- Ni vet väl att om röven blir förslappad får ni ont i knäna när ni blir riktigt
gamla , du ska kunna resa dig från stolen utan att ta hjälp av armarna !
När de dyker upp känner man att man är både lite gammal och lite
ung på samma gång…
Bråk och spänningar som inte existerat fram tills nu blir också det ett faktum och då vi är fyra starka individer
med väl utvecklade tävlingsinstinkter och besserwisserfasoner allihop blev det storm på det tidigare så lugna havet redan kväll nummer två.
Härligheten
är himla nykär med hormoner i svallning , undertecknad är gammelkär, stökig och i slutet av hormonkarriären , maken blir beklämd och ser ut som en hundvalp och coman som bott hemifrån en
hel kvart kan och vet allt bättre än oss med hundra års erfarenhet.
Även här fick den nya halvitalienarn i mig nog på ett tidigt stadium
och med allt annat än pedagogik som grund lät jag meddela att de faktiskt var på besök i vår semester och att det minsann går flyg hem varenda eviga dag, Basta!
Eftersom vi är fyra individer med väl utvecklad empati för varann, med stor kärlek till varann samt med noll förmåga att vara långsinta behövdes bara en rejäl kick därbak för
att vi skulle förstå hur bra vi faktiskt har det.
Så , förutom hamrandet från hantverkarna som inte fått betalt och vodkaskålarna
från andra sidan häcken hör vi idag bara havet , grodorna och ett och annat plan uppe i luften som inte har världens finaste ungar ombord.
Salut
.