Måndag 9 augusti
Igår
körde vi tjejerna till flyget och det blev så väldigt platt när de for … maken tröstade sig med städiver av sällan skådat slag där till och med markisen fick sig en omgång.
Det är en märklig ordning det här med kärleken till barnen.
Man älskar att ha dem nära samtidigt som man blir galen över att det är grejor överallt , man skämmer bort dem i samma andetag som man blir tokig på att de inte hjälper till och man blir ledsen
när de åker samtidigt som man känner att det är skönt att slippa allt ansvar.
Vi har haft två
fantastiska veckor och grälen i början stannade där – i början .
Vi har firat en 50 åring och
en 17 åring , vi har klättrat i berg med blandad framgång , pratat om livet , döden , svält, kärlek, kompisar och allt däremellan.
Det är på sommaren vi inser att våra barn växt, det verkar som vi missar alltihop under året när livet bara .. håller på - men så kommer semestern
där förändringar och utveckling blir tydlig, där vi blir varse att deras åsikter börjar spreta åt egna håll , att de inte längre tycker som vi och att de håller på att bli två självständiga
individer med lagom skinniga näsor.
De är allt bra kloka våra tjejer du , de har vi gjort bra sa maken
innan han somnade igår .
Jag är böjd att hålla med, jag gillar dem sjukt mycket .
Maken och hans bästisar cyklar
tillsammans varje dag och hans dagliga språklektioner börjar pay of . Vem behöver EF när man har ett tiotal cyklister runt sig som vägrar prata annat än modersmålet?
Han går omkring här hemma i sina speedos , ler i mjugg och ropar italienska ord helt random .
Vänster , hål , sten , bil , i övermorgon , söndag , badrum , varför , nerför …. och han verkar trivas oerhört bra med sig själv , sin nya kunskap och
möjligheten att se ställen han aldrig skulle hittat på egen hand. En bättre cyklist blir han också – som grädde på moset.
Han drömmer om en klubbtröja och jag anar att det blir ett tårfyllt arrivederci i morgon när de kör sista turen tillsammans för denna gång.
I grannhuset har det flyttat in en grupp människor där samtliga är i målbrottet med seriösa hörselproblem.
De kom i två taxibilar och i en mammabil . Mamman installerade de unga pojkarna, vinkade adjö och därmed blev ansvaret vårt.
Det är tur att de har bra musiksmak och att de festar på stan tills jag ska gå upp , vi har en smula olika dygnsrytm så att säga .
Tänker osökt på när vi klippte häcken på påskdagen vid fel tidpunkt för några år sen … då blev
det minsann ett jävla liv, kattgubben blev galen och hotade johan halvt till livet , men det är nog förmodligen inte samma sak om man är Italienare på riktigt.
Det börjar bli tid att packa ihop , att börja fundera på
refrängen så att säga och maken har köpt landets största presenning för att täcka över … typ allt .
På onsdag morgon ställer vi oss i drop in kö´n för antigentest och sen har vi 36 timmar på oss att köra hem , ett hem som just nu känns väldigt väldigt långt bort …
Salut , snart är årets saga slut